Det finns flera sätt att märka om ett barn har vätskebrist eller uttorkning. Ju större vätskebrist barnet har eller ju mer uttorkad hen är, desto tydligare blir symtomen.
Det är vanligt att barnet har ett eller flera av dessa symtom:
Trött och hängig.
Torra läppar. Även slemhinnan i munnen blir torr, det märks genom att insidan av kinderna och ibland även tandköttet är matta och torra i stället för fuktiga och blanka.
Allt mer törstig. Men det kan även förekomma att barnet inte är törstigt.
Inte kissar lika ofta som vanligt. Urinen kan vara mörkgul och koncentrerad.
Inte ger samma kontakt som vanligt.
Inte orkar leka.
Inte orkar äta.
Mörka ringar under ögonen, och ögonen kan se insjunkna ut.
Gråblek hud.
Går ner i vikt.
Gråter utan att det kommer några tårar.
Ibland kan vätskebrist och uttorkning hos barn som är yngre än ett år göra dem väldigt gnälliga och irriterade.
Vid kraftig uttorkning förlorar huden sin spänst. Det kan du se genom att göra ett test. Nyp tag i huden på barnets mage och dra den utåt från kroppen. Släpp sedan taget. Om huden stannar kvar och inte snabbt sjunker tillbaka är barnet uttorkat. På barn som är från ungefär tre-fyra år kan du göra samma test genom att dra i huden på handen.
Ett barn som har lärt sig att prata kan säga att det gör ont i huvudet eller att hen känner sig yr.
Om uttorkningen blir mycket kraftig, kan det leda till att barnet blir mycket utmattat och medvetslöst.
Vätskeersättning behövs ibland för att ersätta den vätska barnet har förlorat
Vätskeersättning är en speciell salt- och sockerlösning som finns att köpa på apotek. Den tas upp extra bra i kroppen och gör att vätskebalansen återställs. Oftast gör den att barnet blir piggare.
Om ditt barn förlorar mycket vätska behöver du ge både vätskeersättning och annan dryck. Om hen har förlorat mycket vätska och riskerar att bli uttorkad behövs i första hand enbart vätskeersättning. Om hen är uttorkad bör du alltid ge vätskeersättning.
Ge ofta och lite i taget, så att barnet inte riskerar att kräkas upp det.
Barnet behöver få vätskeersättning tills hen har blivit piggare. Om hen kissar betyder det att det finns tillräckligt mycket vätska i kroppen. När barnet är piggare kan du ge det hen vill och brukar dricka och äta.
Så länge barnet har diarré eller kräks behöver hen få vätskeersättning. Om barnet kräks behöver du ge extra vätskeersättning, för att ersätta det som barnet kräktes upp.