Allt känns hopplöst trots vändningar?

Hej!

Lite kort sen allt startade! (Ca 1.5år sen) läs gärna igenom då jag själv har märkt att de gått på tok för långt.

Förrut har jag alltid varit glad, motiverad och framföralt frammåt! Vill jag nå mitt mål så var de inte svårare än att jag la ner allt för o lyckas!

Hade en underbar "tjej, kompis"ingen visste vad.. hon halvt bodde hos mej, vi hade vattenkrig inomhus, lekte kurragömma, skrämde varandra, tränade tilsammans, väldigt bra sexliv och säkert det närmsta jag någonsin vart "äkta kärlek"

Sen hände något..!

Jag festade mycket samtidigt som vi var "ihop" vi höll ihop ungefer ett år samtidigt som jag gjorde bort mej ett antal gånger.. men vi var ju bara vänner.. mitt liv har alltid vart"man lär sej efter sina misstag" problemet är att vissa misstag kostar..

En natt med alkohål kom jag hem, hon väntade på mej.. jag var väldigt ledsen, jag förklarade att min ekonomi var åt helvete, jag klarar mej max 2 månader till sen ryker bilen.. jag hade ingenting! Men jag hade henne..

Hur som helst så tog detta självklart slut, hon tröttnade!

Jag fortsatte som vanligt, ja sket it..

Jag fick ett jobb, ett välbetalt sådant! Äntligen vänder det!

efter några månaders tid så insåg jag att jag gjort bort mej totalt.

Så.. jag la ner 3 långa dagar på att städa lägenheten från golv till tak. Kastade in allt skit i köket så jag skulle få plats med mina 500 ljus för att övertyga henne att vi var menat.. helt seriöst så tände jag över 500 ljus och möblerade om i lgenheten så det skulle bli som gång med rosor.. detta var en varm sommardag, då detta skulle ske fort från hennes sida så haee hon ientligen inte tid att träffa mej, efter många om och men så kom hon.. de var säkert över 40 grsder varmt..

Hon kom till mej, uppskattade de jag gjort.. fick till svars "det kanske finns en annan"

Lite där fastnade jag med blicken och de högg till lite.. tvingade in tårarna och svarade "om du någon gång ändrar dej så väntar jag på dej"

Senare samma kväll låg vi, hon flyttade 30 mil ifrån mej.

Tiden gick, alkohålen och alla fester var bättre än någonsin! Men bara 1gång/helg.

Ibland så kom mitt "ex" till mej för hon saknade mej, jag nekade inte att träffa henne, trots hennes otrohet mot hennes nuvarande.

Sen kom en dag jag sent kommer glömma..

Fredag den 13e, komiskt nog..

Vi festade i min lägenhet, som vanligt saker gick sönder osv jag var på tok för full.

Då min gamla bilstereokompis var med ville jag visa billjudwt i bilen, spelade högt på parkeringen, länsman kom tog mej för grov rattfylla. De ännumera komiska var att bilen startade inte till jobbet och inte dagen efter detta skedde.. men på fredag den 13 just när länman snurrar förbi då hoppar skiten igång..

jag pendlade till mitt 5skifts jobb i 2månader jag var där psykist totalt förstörd.. skulle inte min pappa finnas där för mej hade jag kanske valt en annan väg..

Mitt jobb kräver körkort. Efter 2 månader gick ja upp till chefen, sa precis de som hånt, han va orolig att jag skulle seja upp mej, och var även på mib sida, utvildade mej sedan vidare inom de jobb jag har.

slutsats! 50dagars samhälstjänst 24000kr för alkolås. Fick behålla jobbet!

Äntligen får jag köra bil.. dock med alkolås, som jag skäms så otroligt mycket över, så mycket att jag undviker att folk skall få reda på detta.

Jag drog självklart ner på alkohålen efter detta, la ner energi på träningen!

Kände mej mer vilsen och depprimerad på livet, fanns ingen mening till att göra mycket mer än träna och jobba..

Månader går! Pengarna rullar verkligen in. I detta tilfälle har jag sagt upp kontakten med mitt ex då jag inte klarar av att träffa henne utanför känslor längre. känner mej så vilse.. belönar mej med att köpa onödigt skit.. dyrt onödigt skit..

Sedan slår de mej.. vafan håller ja på med?! Vad gör jag i denna lilla staden (ca 20000 invånare) har ju bott här sen ja va 3 år.. klart jag måste flytta och börja om på ny kula!

Det tar inte mer än 2 månader så lämnar jag staden, flyttar in i nyproduktion med en 3dubbel hyra samt 2 mil längre ifrån jobbet.. men de bor över 200 000invånare här.

köper allt nytt också! Så.. nu har jag en ny audi, en oled 4ktv, en jävla massa apple produkter och dyra kläder.. dyra möbler.. en brödrost för 3500kr.. jag har precis allt! Förutom kärlek då? Men ja tror inte boven i dramat är just kärleken!

Jag är nu, mera omotiverad och depprimerad på allt.. än va jag var innan jag flyttade.. problemen har inte än löst sej?

Ständigt rastlös, omotiverad, lat, umgås inte med någon förutom på jobbet.

Vad behöver jag för att bli glad igen?

Från att vara en fattig glädjespridare som bara dåg frammåt på livet, och var även en förebild för andra... till allt! men saknar motivation till allt..