• Lionel

    Dåliga vänner, säga upp kontakten?

    I höstas påbörjade jag en universitetsutbildning. Alla som är någorlunda insatta i universitetskulturen vet att fester och socialt umgänge är för många rätt basala delar av det hela. Träffade en del nya människor och det var framförallt en som jag betraktar som min bästa vän, vi har båda uppgått i samma bekantskapskrets och förstås umgåtts som kompisar gör. För en tid sedan fick jag dock reda på att min bästa vän (X) och åtminstone två andra (Y och Z) har en privat Facebook-chatt där de planerat en hel del saker, och de har hos en fjärde part (Å) ur vårt kompisgäng (som vad jag vet inte är med i denna gruppchatt) haft en privat fest åtminstone en gång som jag inte blev inbjuden till. Dessa saker har gjort mig till viss del tveksam mot dem som grupp, och i många fall känner jag mig lite som en börda som bara ingår i den här bekantskapskretsen för att X känner de andra bättre (kan dock tilläga att jag känner den här personen som anordnade festen rätt bra också och har gjort det från start).


     


    Trots detta har jag funnit mig i det här systemet på grund av att jag saknar insikt i hur det fungerar med den här gruppchatten, hur pass många som ingår i den och vad de har för uppsåt med att hålla vissa utanför. Droppen som fick bägaren att rinna över inträffade för en tid sedan. Jag hade frågat X om vi skulle gå ut i helgen och denne skulle höra av sig eftersom det var oklart. Dagen då utekvällen skulle ske fick jag inget svar, slutligen kontaktade jag Y som råkade vara online på Facebook just då om vad som skulle hända, personen läste mitt meddelande men tog över en timme på sig att svara (hann kontakta X innan dess) och i samband med svaret fick jag reda på att Y var inbjuden till en privat fest hos en i klassen som jag är bekant med, även om vi inte brukar umgås med varandra.


     


     Detta tog jag dock inte så hårt utan frågade Y om de skulle gå på någon klubb eller liknande, varpå jag fick svaret att jag skulle kontakta värden, innan jag gjorde det frågade jag om X och Z skulle dit också. Jag tog i alla fall kontakt med värden och fick en tid då de skulle gå ut, just efter detta fick jag svar av Y att X och Z skulle till den privata festen, vilket verkligen var en bomb som briserade. Värden känner inte X och Z bättre än vad hen känner mig, så det kan inte ligga till på något annat sätt än att Y, som känner värden bra, blivit inbjuden till festen och därefter tagit kontakt med X och vilka blivit inbjudna (och det kanske var andra ur vår bekantskapskrets som fick inbjudningar också?). Lite senare fick jag ett svar av X som till slut såg mitt meddelande. X tycker att jag ska fråga värden om att få komma dit, men eftersom jag varken blivit uttryckligen inbjuden från början och ej heller senare av vare sig Y eller värden när jag haft kontakt med dem känner jag mig oönskad och försummad och det slutar med att jag helt och hållet lägger ned mina uteplaner och sitter hemma, arg och ledsen, innan jag går och lägger mig.


     


    Dagen efter tog jag kontakt med värden och fick då ett ganska svepande svar om att hen inte varit särskilt aktiv i festplaneringen och sedan spontant bjudit in mina vänner och att det så klart inte var medvetet att utelämna mig. Den bortförklaringen köper jag helt enkelt inte. Förmodligen har värden bara bjudit in Y och/eller Y ?med vänner? och där bortföll jag.


     


    Är det här verkligen ett okej beteende? Jag vet att jag själv aldrig skulle bete mig så här mot andra. Nog för att jag inte är supertajt med exempelvis Y, men när man ingår i samma umgängeskrets och vet att en till och med uttryckt önskemål om att gå ut och festa och man utelämnar den personen på detta sätt är i mina ögon bara nonchalant, elakt och respektlöst mot en medmänniska. Det kan ju förstås ligga till så att värden bjöd in dessa men utelämnade mig, men jag kan för allt i världen inte tänka mig det. För just den här incidenten kanske man inte ska lasta X, denne kan ju ha fått inbjudan väldigt sent och tyckte ju att jag skulle ansluta mig till dem. Problemet är i så fall om de andra åsidosätter mig och X har ju uppenbarligen varit delaktig i att utelämna mig från gruppchatten och varit med på privata fester där jag inte varit inbjuden. Jag känner helt enkelt inte att jag kan lita fullt ut på X heller och hur allting egentligen går till, när de planerar saker som de/vi ska göra. Att säga upp kontakten med samtliga är så klart ett alternativ, men då kommer jag inte ha några andra kvar heller. Jag har insett att jag inte är en särskilt populär person som folk vill knyta några djupare vänskapsband med, och det är föga troligt att jag kommer att hitta några andra ?vänner? som är bättre än dessa. Alternativet är antingen att bli helt utstött eller att försöka hitta en annan s.k. vänskapskrets som jag inte heller kommer att vara helt delaktig i.

  • Svar på tråden Dåliga vänner, säga upp kontakten?
  • i-o

    Varför förutsätter du att festande och sociala delar är en förutsättning för att plugga på universitet/högskola?
    Fråga dig själv om det hjälper dig att uppnå ditt mål med studierna eller om det stjälper det.

  • Lionel
    i-o skrev 2017-01-22 03:40:26 följande:

    Varför förutsätter du att festande och sociala delar är en förutsättning för att plugga på universitet/högskola?
    Fråga dig själv om det hjälper dig att uppnå ditt mål med studierna eller om det stjälper det.


    Förstår inte vad det svaret har med min frågeställning att göra. Det finns en tid för både allvar och lek, när jag studerar gör jag det men för mig känns tanken på att vara utstött/halv om halvt utelämnad, under sin fritid i X antal år till, inte särskilt angenäm.
  • Lionel

    Kan tillägga, eftersom det av någon anledning inte går att redigera inlägg, att studieaspekten är (rätt så uppenbart) helt oväsentlig för diskussionsämnet. Det var bara lite bakgrundsfakta.

  • i-o

    Kommer bli jobbigt för dig. De flesta hamnar där efter studierna ändå.

  • Lionel
    i-o skrev 2017-01-22 04:10:29 följande:

    Kommer bli jobbigt för dig. De flesta hamnar där efter studierna ändå.


    Så de flesta blir efter studierna utelämnade av och till av sin s.k. vänner? Hur går det ens ihop? Borde inte alla/de flesta bli det då per definition. Jag vill inte vara otrevlig men läser du ens vad jag skriver? Du låter mest som en väldigt ensam och bitter person.
  • i-o
    Lionel skrev 2017-01-22 05:01:35 följande:
    Så de flesta blir efter studierna utelämnade av och till av sin s.k. vänner? Hur går det ens ihop? Borde inte alla/de flesta bli det då per definition. Jag vill inte vara otrevlig men läser du ens vad jag skriver? Du låter mest som en väldigt ensam och bitter person.
    Har du bekräftat att vänner väljer vänskap framför att spendera merparten av tiden med t.ex. familj?

    Ensam är jag, men det är självvalt, jag är förmodligen sådan men vad det inte gör mig till är en bitter människa. Tvärtom är jag rätt harmonisk och trevlig, men ibland har jag känslor av varierande grad och det är naturligt att man uttrycker sig bättre eller sämre p.g.a. detta. Vissa är bättre än andra på sådant också.

    Ja, jag ögnade igenom din post f.ö. och du ältar och övertänker händelsen. Om du vill kan du fortsätta försöka tvinga dig in i kretsen, eller så drar du ner på kontakten tills de kontaktar dig istället och vill umgås med dig, naturligtvis finns då det en möjlighet att de aldrig hör av sig.

    Jag tycker att du ska testa att googla på "People come into your life for a reason, a season, or a lifetime." se om det kan skina ett ljus över dina erfarenheter och växa lite som person. :)
    Break a leg!
  • Anonym (S)

    Jag var en riktig festprisse under högstadie och gymnasiet och supersocial. När jag började plugga var jag med lite ute o festade men tröttnade rätt snabbt. Märkte dels att det är en så speciell kultur på student-uteliv och att man måste komma in i ett visst gäng o vara engagerad. Jag valde helt enkelt att totalt strunta i det sociala och det var såå skönt! Kände mig väldigt stark och lugn i mig själv faktiskt, trots att jag inte var bästisar med alla och var mest intresserad av innehållet på kurser. Dessutom, tjejgäng kan vara rentav brutala. Välj dina vänner extremt varsamt och inte pga normer som säger att man SKA vara ute o festar med tjejkompisar varje helg.. fuck it. Fokusera på dig själv. Vad kommer va viktigast i framtiden? Festa med tjejkompisar eller växa i dig själv och fokusera på din utbildning?

  • Lena

    De verkar se dig mer som bekant än vän, så är det ibland. Vidga dina vyer och umgås med fler!

  • Lionel

    Kan göra en liten uppdatering så här två månader senare. Efter många om och men beslutade jag mig för en tid sedan att ge upp försöken att vara vän med dem. Undviker dem nu så gott det går och de få gånger de pratat med mig säger jag bara så lite som jag kan och går vidare. Men eftersom man stöter på dem både i och utanför universitet tär det på en hel del. 

    Den enda jag dock verkligen vill undvika är den s.k. bästisen X. Tidigare så var det snarare så att jag klandrade de andra och såg positivt på X men eftersom det är X som jag varit (trodde jag) tajt med medan jag sett merparten av den övriga gruppen som rätt ytliga vänner är det ju egentligen bara X (och till viss del 2 andra) som verkligen svikit mig och gått bakom ryggen på mig. Det är till viss del en lättnad att inte se dem som kompisar längre men tyvärr känner jag inte att jag mår så mycket bättre ändå. Det är rätt besvärligt att försöka undvika folk på det här sättet, i synnerhet när de man umgås med istället inte riktigt accepterat en som en kompis heller.

  • Anonym (Släpp)
    Lionel skrev 2017-03-23 01:53:39 följande:

    Kan göra en liten uppdatering så här två månader senare. Efter många om och men beslutade jag mig för en tid sedan att ge upp försöken att vara vän med dem. Undviker dem nu så gott det går och de få gånger de pratat med mig säger jag bara så lite som jag kan och går vidare. Men eftersom man stöter på dem både i och utanför universitet tär det på en hel del. 

    Den enda jag dock verkligen vill undvika är den s.k. bästisen X. Tidigare så var det snarare så att jag klandrade de andra och såg positivt på X men eftersom det är X som jag varit (trodde jag) tajt med medan jag sett merparten av den övriga gruppen som rätt ytliga vänner är det ju egentligen bara X (och till viss del 2 andra) som verkligen svikit mig och gått bakom ryggen på mig. Det är till viss del en lättnad att inte se dem som kompisar längre men tyvärr känner jag inte att jag mår så mycket bättre ändå. Det är rätt besvärligt att försöka undvika folk på det här sättet, i synnerhet när de man umgås med istället inte riktigt accepterat en som en kompis heller.


    Men jisses va jibbigt. Varför lägga tid på att försöka undvika människorna. Du har gjort ett val, du vill inte vara vän med dessa länge, men släpp det då. Varför ska du lägga tid och energi på att undvika dessa. Skulle du stöta på de så bara går förbi. Detta drabbar ingen annan än dig, risken är att du kommer bli hemskt bitter.
  • Anonym (Studentvärlden)

    Nej men varför undvika dem? Det blir bara jobbigt för dig själv och de tycker du är löjlig. Acceptera att man under studietiden har många olika relationer som liksom kommer och går och som även skiftar i intensitet. Har man tur träffar man en riktig vän, men de flesta liksom bara finns runtomkring och fyller olika syften under olika tidsperioder. Plugga, festa eller annat.

    Jag hade själv svårt att förstå den sociala dynamiken på universitetet och framförallt nationerna och mina felaktiga förväntningar låg mig i fatet länge. Ju snabbare du lär dig att inte bry dig så mycket men samtidigt inte döma andra, desto bättre kommer du må.

  • Lionel
    Anonym (Studentvärlden) skrev 2017-03-23 06:49:04 följande:

    Nej men varför undvika dem? Det blir bara jobbigt för dig själv och de tycker du är löjlig. Acceptera att man under studietiden har många olika relationer som liksom kommer och går och som även skiftar i intensitet. Har man tur träffar man en riktig vän, men de flesta liksom bara finns runtomkring och fyller olika syften under olika tidsperioder. Plugga, festa eller annat.

    Jag hade själv svårt att förstå den sociala dynamiken på universitetet och framförallt nationerna och mina felaktiga förväntningar låg mig i fatet länge. Ju snabbare du lär dig att inte bry dig så mycket men samtidigt inte döma andra, desto bättre kommer du må.


    Jag kan inte tala för hur det såg ut där du gick, men i min klass har de allra flesta som är normala socialt hittat åtminstone en eller flera riktiga vänner som de umgås med kontinuerligt. Det finns så klart en handfull som inte har några nära vänner men det är för det mest självvalt i så fall. Jag kan till viss del hålla med om att det är fånigt att undvika dem men jag är helt enkelt arg på dem. Jag försökte verkligen bli bra kompis med framförallt X genom att konsekvent hålla kontakt med hen och ta initiativ till olika aktiviteter som inte bara var festrelaterade och samtidigt försökt att socialisera med övriga, och de har tackat mig genom att upprepade gånger ignorera mig när de valt att hitta på saker själva. Det är ingenting jag ska "acceptera", för den typen av ytlig vänskap/bekantskap många här i tråden beskriver är inte normen där jag studerar .
Svar på tråden Dåliga vänner, säga upp kontakten?