Göra slut pga olika regler/sätt att se på familj. Styvförälder.

Hur är det hon vill ha det som inte passar för dig då? Kan du ge några exempel?

Skaffar ni familj kan det bli mer komplicerat. Men man ska inte känna sig som en gäst i sitt eget hem. Det är alltid svårt med partner som redan har en familj sen innan.

Jag har liknande erfarenhet. Möjligen identisk. Känner mig inte heller avslappnad pga hur min kille har sina regler för sina barn. Jag överväger i detta nu att avsluta relationen.

Det är svårt att beskriva men varje familj har sin egen "känsla". Är det högt i tak där alla får ta plats och prata känslor? Är humor en en viktigt del? Är tröst och att skydda det viktigaste? Är det en känslig stämning där man lätt trampar nån på tårna? 
Jag är en ganska avslappnad person som tycker det är kul att leka med barn. Jag tycker man ska kunna prata ganska normalt och avslappnat med en 7åring. Men flickvännen pratar och är med barnen som att hon är rädd för att göra dem upprörda. Det går inte att säga "kom nu kidsis, nu är det mat på bordet!" på ett roligt sätt. Istället ska man prata lite som med ett mycket litet barn typ "kom nu, stäng av tvn nu, nu är maten klar". När det blir konflikter går det inte att säga "men vet du, jag blir faktiskt ledsen och irriterad när jag sagt åt dig en massa gånger att stänga av tvn och du inte lyssnar utan istället ignorerar mig". Man "ska inte" visa att man som vuxen kan vara trött, sjuk, irriterad osv utan man ska först med mjuk röst säga... och tillslut blir det tjat och tajt och tjat och tillslut kan flickvännen tappa tålamodet, hon höjer rösten (skriker inte) och då blir barnen förskräckta och börjar gråta och så måste hon trösta dem och då slipper de göra vad hon bett om. Ex byta från vanliga kläder till pyjamas. 
Jag tror man kan ha en dialog med 7åringar och att de ska få välja vilka "konsekvenser" de vill ha. Ex i princip tar det varje helg 1-2 timmar för dem att borsta tänder, byta kläder och ta på sig ytterkläder. Även när vi ska göra aktiviteter de vill ex åka till simhallen (vi gör nästan aldrig aktiviteter de inte vill... bara typ åka på mataffären).Det slutar med att flickvännen gör många av dessa saker åt dem för att vi ska komma iväg överhuvudtaget. Jag tycker man sätter en hårdare gräns en period ex "är ni inte klara på 45 min då åker vi inte", man påminner dem några gånger, och är de inte klara så åker man inte.
Olika krav vi har, jag tycker en 7åring ska kunna:
- Städa upp typ 30-50% av leksaker de drar fram, plocka upp saker från sina rum. (inte dammsuga, storstäda rummet osv).
- När man ställt fram mat själva ta av den, ex på morgonen själv ta en macka och bre den, och fråga efter saker de inte når. 
- Äta den mesta maten utan att söla ner båda händerna, Kunna använda kniv på enkel mat ex pasta och potatis.Hjälp med ex kött. 
-  Själv hämta vatten, frukt osv om de är sugna. 
- Själv göra iordning tandborste och börja (vuxen ska också borsta).
Jag tycker min flickvän hela tiden är steget före och servar barnen. Hon serverar mat på tallrikarna, lägger fram mackorna och brer dem, häller upp dricka osv. Innan barnen ätit färdigt frågar hon om de vill ha mer. Styr tallrikar fram och tillbaka så de inte ska trilla över kanten. Tar servett och torkar dem kring munnen. Detta gäller de flesta vardagssysslor. Dvs barnen lär sig inte att själva ta för sig och fråga. 
Sen tycker jag att man som vuxen också har rätt att ha känslor. Är man sjuk och har feber får barnen acceptera att det blir barntv inomhus istället för ut i pulkabacken. Det är inte synd om barn som måste följa med och handla mat en gång varannan vecka. Om vuxna pratar ska man få säga klart meningen man håller på med, om det är viktiga saker vuxna pratar om kan barnet få vänta 5 min om det inte måste sägas nu. 
Jag har också högre krav på att barnen ska kunna självreglera sina känslor. Ex om barnet skriker och storgråter på affären för den valt att spara sin veckopeng istället för att köpa godis som brorsan har gjort ska man inte ta upp barnet i famn och tröst trösta trösta. Då säger man "jag ser att du är jätteledsen för du både vill spara din veckopeng och köpa godis... du kanske kan köpa en liten godis så får du både lördagsgodis och spara dina pengar?". Och fortsätter barnet leva om kan jag till och med säga "nu undrar folk varför du gråter så mycket, de kanske tror du har gjort illa dig" för det får barnet att inse att andra tittar på det och jag tror barn i den åldern börja bli självmedvetna om att det är lite pinsamt att gråta offentligt. Alternativt om barnet är jättearg på en och skriker kan man säga "jag ser att du är arg på mig men jag tycker inte det är trevligt att du skriker på mig". Jag tror på att prata och diskutera som vuxen till barn, INTE att skrika ska jag tillägga. 
Så sammantaget: en mer avslappnad grundstämning där man kan diskutera saker mer öppet, inklusive regler och konsekvenser. Och högre krav på vad barn ska kunna "fixa mestadels själva" och hur mycket "småbarnsbeteende" som är ok

Hur ser det ut för dig anonym 30?. 

Jag har också liknande erfarenheter, även om det inte är till den grad att jag överväger att lämna relationen.

Jag och sambon har väldigt olika syn på och uppfattning om barn. Jag upplever (precis som TS verkar det som) att min sambo "daltar" med sitt barn och behandlar henne som mycket yngre än hon är. Hon fyller 12 i år.

Några exempel från vår vardag.

- Dotter kan och får laga mat både på spisen och i ugnen. Men att diska och göra ordning stekpannor och ugnsformar efter sig behöver hon inte. Det får stå tills min sambo kommer hem och aningen säger till henne att göra rent efter sig, eller (vilket är det vanligaste) gör han rent åt henne. Det tycker jag är orimligt, hon borde i alla fall försöka göra rent efter sig.

- Vi har en robbotdammsugare. Är det grejer på dotterns golv stänger jag sonika hennes dörr, hon får tycker jag ta den vanliga dammsugare eller vänta tills nästa gång och då se till att golvet i hennes rum är fritt från prylar. Min sambo tjatar, hjälper inte det plockar han upp åt henne.

- Dottern vill sitta framför tv:n och äta jämt. Helt okej om man torkar upp efter sig om man spiller. Det är inte kul med lingonsylt över hela bordet och på mattan. Eftersom hon inte gör det tycker inte jag att hon ska äta i tv-rummet eftersom hon. Min sambo låter henne göra det OCH torkar upp efter henne istället för att hon själv lär sig att göra det.

- Jag tycker man gör sina läxor innan man går ut och leker. Har man glosor övar man på dom så kan vi vuxna hjälpa till att förhöra. Självklart även hjälpa till att förklara ord och uttal. Min sambor tycker det räcker med att hon tar tag i läxorna när han kommit hem på kvällen och kan förhöra henne. Resultatet blir att hon inte har övat och därför ser förhöret ut såhär: Vad heter tillsammans på engelska? Ööhmm. Eeehhh... vad börjar det på? T. Tomorrow? Nej, det betyder imorgon. Men pappa säg bara dååå! Hon lär sig ingenting!

- Hon kan själv ta bussen in till stan för att hon vill gå på stan med kompisar när hennes pappa inte är hemma. Men ta bussen in till stan för att gå på sin dans vill hon inte och då behöver hon inte göra det. Då får pappa skjutsa.

- Om diskmaskinen är full med ren disk ställer hon sina använda tallrikar kidiskhon (utan att skölja av dom), trots att hon vet hur man plockar ur diskmaskinen. Det är också nått min sambon tycker är helt okej medan jag tycker det är skitäckligt med gamla snuskiga flottiga tallrikar i diskhon som dessutom katterna går och slickar på.

Jag upplever min sambo som lite svartsjuk och tjurig. De flesta av mina förslag tigs ihjäl eller så säger han lite gnälligt att "Du tror J är så stor, men hon är faktiskt inte det." Klassikerna att eftersom jag inte har egna barn kan jag inte veta hur det är har självklart också yttrats.