Bortadopterade barn...

Försök att umgås och lär känna varandra. Ge det tid så kommer ni kunna prata om det. Kanske om ni var för sig går till en samtalskontakt (terapeut el nått) och pratar om detta så ni på varsitt håll kan komma tillrätta med era känslor och tankar? Då får ni dessutom verktyg till hur ni ska hantera situationen ni nu är i och dessutom lufta av er. Självklart mår ingen av er helt bra i den här situationen.

Vi mår nog inte alltid så bra någon av oss. Jag kan prata lite allmänna saker med en av dom bara, med den andra vågar jag inte ens säga hej till...så blyga är vi för varandra. En inblandad hälsar knappt på mig o tittar inte ens till mitt håll  när jag går förbi och om denne gör det ser denne lite orolig ut ibland. jag ser på den att den inte mår särskilt bra. Förmodliigen så har samvetet och verkligheten kommit ikapp denne. Själv vågar jag inte prata något med den jag nu menar.Men jag tycker att denne agerar iskallt mot mig och mot ingen annan...Sådant märker man ju. Jag vet inte hur vi ska få till en öppning  om detta, jag vill inte att någon av oss ska må dåligt, men själv vågar jag ju inte börja prata om det som har varit.. Jag vågar inte prata om något alls med den som jag menar är iskall mot mig.