Min bästa vän är kär i mig

Det är inte själviskt att du fortfarande vill ha honom som vän, dock  kanske du behöver låta honom få ta lite avstånd ett tag. Försök prata med honom och säg det att han betyder mycket för dig och att du värderar hans vänskap väldigt högt, sen får det vara på hans villkor hur ofta ni kommer ses och höras av den närmsta tiden. Vissa tycker det är skönare att bara låtsas som ingenting och fortsätta umgås som vanligt, andra behöver lite tid på sig att processa och försöka komma över det romantiska. Jag tror inte det är kört för er vänskap, men ge honom den tid han behöver om han vill ha lite space ett tag. Kanske blir det inte så länge, kanske flera månader. Det beror på, men det måste få vara okej. 

Och se till att sen när ni väl börja umgås, övertolka inte saker han gör som om att det handlar om att han har romantiska känslor för dig. Utgå från att han beter sig som vanligt och bara är vänskaplig, för om du börjar bete dig som att du tror att vad han gör och säger beror på att han har romantiska känslor för dig så ger du honom aldrig en riktig chans att få gå vidare med er vänskap. Har sett några av mina vänner gått igenom just det, där den ena hade känslor för den andra och de har sedan fortsatt sin vänskap - men personen som inte hade känslorna tolkade mycket av det den andra gjorde (en kram, en hand på axeln, att behöva dela säng en natt - trots att man gjort det förut osv.) som att den andra visade sina romantiska känslor och i slutändan blev det den övertolkningen/feltolkningen som tog död på vänskapen.

Jag yycker du ska låta det vara som det blev nu tills han ev hör av sig igen längre fram. Han behöver först tid att smälta och komma över det han känner för dig.

Tack så mycket för era kloka tankar. Ska avvakta lite då och hoppas att han hör av sig så småningom.

Bryt kontakten. Det är bara taskigt att fortsätta. Han kommer ju bara tråna efter dig om han har dig i sin närhet.

Det suger att förlora sin vän och att förlora allt man investerat i en kompisrelation. Kan bara råda dig att låta bli att bli kompis med killar. Alla riktigt nära kompisförhållanden som jag har haft med män (4 st), och alla kompisrelationer som mina väninnor har haft med män, har slutat så. Förr eller senare kryper det fram att de är kära. 

Ja, det är så kanske. Har väl alltid märkt att han uppskattar mig, men hade totalt missuppfattat djupet i hans känslor. Usch, känns så sorgligt. Han har verkligen varit en stor del av mitt liv, men får väl hålla mig borta helt enkelt. Tror att jag skulle kunna skoja bort  det, så att vi kan fortsätta som vanligt, men det känns inte ok så jag håller mig borta som ni säger.

Fast jag håller verkligen inte med ovanstående om att du ska bryta kontakten med honom och se det som en förlorad vänskap för att annars är det taskigt mot honom. Tänk om han vill fortsätta er vänskap, men kanske behöver lite tid bara? Då vore ju det om något taskigt, att liksom sluta vara hans vän för att han bekända att han hade fått romantiska känslor för dig. Givet att du själv vill ha kvar honom som vän, vilket du skriver att du vill, så måste det få vara hans beslut om ni ska fortsätta vara vänner och om han behöver ha tid och distans för att komma över dig. 

Vi män är vana vid att inte få allt vi vill ha, vi tål att bli nobbade. Det är inte alls säkert att det bästa för honom är att släppa dig. Så låt honom bestämma har det blir med er vänskap. Nu vet ni bägge vad som gäller och kan förhålla er till det.

Jo, alltså, om du inte har något emot att han har känslor för dig så är det väl lugnt.. Om ni båda kan hantera det.. Jag baserade mitt svar på en egen erfarenhet, det var en vän till mig som ständigt hade känslor för mig som skulle bekännas och det fanns en "plan" för oss. Det stod jag inte ut med själv, det blev en sån obalanserad relation.

Absolut, jag håller med. Jag menar inte att jag ska säga att  vi inte ska umgås mer, utan mer hålla mig på min kant ett tag för att se om han senare vill ha kontakt med mig. Eller kanske skicka ett meddelande att jag finns här som hans vän om han skulle vilja det senare och sedan backa och ge honom lite tid. Jag hoppas verkligen att vi ska bli vänner igen, men jag förstår att det kanske inte blir helt lätt. Känner mig så ledsen över detta. 

Tecum, jag hoppas att det är som du säger. Vi har haft en sådan fin vänskap under några år och det känns ju synd om vi inte skulle ha något av den kvar. Det som känns så sorgligt är att han kanske känner att jag har nobbat honom, och det har ju på ett sätt, men som vän betyder han mer för mig de flesta andra i mitt liv.

Tack, så kloka ord. Jag ska absolut inte vara så taskig! Ska jag säga något innan jag drar mig tillbaka? Eller bara låta det vara och se?