• HippHipp

    Bacillskräck och tvångstankar hos barn

    Hej!

    En av våra döttrar har så länge jag kan minnas haft bacillskräck. Hon har precis fyllt 10.

    Hon kan inte (hon får panik bara vi föreslår det) dricka från annans vattenflaska, från annans glas, inte använda samma täcke/lakan som syskonet kanske sov med igår.

    Vi har pratat om detta och hon säger att hon inte vet varför det är så här. Vi försöker att inte stigmatisera det utan anpassar oss efter problemet (har alltid med hennes egna vattenflaska etc).

    Hon tvättar sig inte överdrivet om händerna, har inga problem att ta i samma handtag på dörrar etc.

    Hennes bacillskräck är alltså selektiv.

    Hon är också extremt rädd för stängda ytor, vågar inte låsa toaletten av rädsla för att bli inlåst, vågar inte åka hiss (inte ens med mig) etc.

    Har pratat med BUP som har jättelång kö och säger att sådant här är vanligt.

    Någon med erfarenhet? Skulle inte säga att detta begränsar vårt eller hennes liv- däremot tycker jag synd om henne för det måste ju ligga som en liten oro i henne hela tiden.

  • Svar på tråden Bacillskräck och tvångstankar hos barn
  • viseversa

    Fast att dricka ur andras glas och vattenflaskor är väl knappast ett måste eller?! Jag vill inte heller dela vattenflaska/glas med andra. Inte lakan heller om jag slipper. Tycker inte det är överdriven bacillskräck

  • HippHipp

    Viceversa: Det håller jag med om men i vissa situationer kanske man måste. Ex: vi var och klättrade i berg med hennes klass. 10 timmar fysisk utmaning, i stark sol, 30 grader (vi bor utomlands). Vid första vattenpausen visade det sig att hennes vattenflaska gått sönder och allt vatten runnit ur.

    Hon ville inte dricka ur våra flaskor fastän jag försäkrade att de var nyfiskadr och jag inte hade druckit ännu och hon kunde ha min under dagen.

    Hon drack ibte förrns vi kom hem kl 20 på kvällen... Dagen efter var hon helt kaputt och fick vara hrmma från skolan.

  • Froken Lokens

    Så beter sig min dotter också, men jag ser inga problem med det. Vad förväntar du dig att BUP ska höra som inte du kan göra?

  • viseversa
    HippHipp skrev 2017-01-29 10:34:35 följande:

    Viceversa: Det håller jag med om men i vissa situationer kanske man måste. Ex: vi var och klättrade i berg med hennes klass. 10 timmar fysisk utmaning, i stark sol, 30 grader (vi bor utomlands). Vid första vattenpausen visade det sig att hennes vattenflaska gått sönder och allt vatten runnit ur.

    Hon ville inte dricka ur våra flaskor fastän jag försäkrade att de var nyfiskadr och jag inte hade druckit ännu och hon kunde ha min under dagen.

    Hon drack ibte förrns vi kom hem kl 20 på kvällen... Dagen efter var hon helt kaputt och fick vara hrmma från skolan.


    Fast hur ofta händer det då. Se till att hon har en hel flaska nästa gång. Ha med en reserv som ingen dricker ur om det inte är helt nödvändigt.
  • HippHipp

    Viceversa: Som jag skrev i trådstarten, händer inte ofta alls. Särskilt som vi föräldrar är ännu mer förberedda med henne än med våra andra barn pga problemet. Vi är inte oroliga för att hon kommer bli uttorkad och dö (kanske dåligt exempel med klättringen- det var mer för att beskriva HUR nojjig hon är).

    Nej, problemet är väl snarare hennes oro. Har känt att hon ibland tackat nej till kompislek borta för att hon där inte har samma kontroll på hygien, badrum eventuellt utan fönster etc. Hon vill oftast leka hemma. Och när vi gick på skola i Sverige hade hon med sig egna bestick, tallrik och glas varje dag eftersom hon en gång i matsalen sett en bit pasta kvar på en diskad tallrik...

    Så min oro rör mer hur hon mår runt detta, om du/ni förstår.

  • BahHumbug
    HippHipp skrev 2017-01-29 16:20:20 följande:

    Viceversa: Som jag skrev i trådstarten, händer inte ofta alls. Särskilt som vi föräldrar är ännu mer förberedda med henne än med våra andra barn pga problemet. Vi är inte oroliga för att hon kommer bli uttorkad och dö (kanske dåligt exempel med klättringen- det var mer för att beskriva HUR nojjig hon är).

    Nej, problemet är väl snarare hennes oro. Har känt att hon ibland tackat nej till kompislek borta för att hon där inte har samma kontroll på hygien, badrum eventuellt utan fönster etc. Hon vill oftast leka hemma. Och när vi gick på skola i Sverige hade hon med sig egna bestick, tallrik och glas varje dag eftersom hon en gång i matsalen sett en bit pasta kvar på en diskad tallrik...

    Så min oro rör mer hur hon mår runt detta, om du/ni förstår.


    Det är svårt det där, en del har det som fas och växer ur det.
    Är långt ifrån en expert men har lite tips. Om ni är vän med någon av föräldrarna som hon inte vill gå till så kan ni bara hälsa på. Följ med din dotter och prata med föräldrarna om problemet. Om hon får se badrummet så kan det underlätta lite, samt om hon får med sig en liten påse med en egen handduk och tvål.

    I skolan så skulle hon kunna ha med sig våtservetter som en trygghet.
    Man får vara lite påhittig och hoppas att sakerna gör att hon vågar göra mer saker. Men var medveten om att det även kan göra saker värre, men man måste prova sig fram. Låt henne måla i en bok om hur hon känner när oron kommer, ibland är det lättare att måla än att prata.

    Rita en gubbe och be henne att peka där det känns fel när hon känner oro. Ibland måste man ge barn redskap som gör att de kan berätta.
  • HippHipp
    BahHumbug skrev 2017-01-29 20:29:10 följande:

    Det är svårt det där, en del har det som fas och växer ur det.

    Är långt ifrån en expert men har lite tips. Om ni är vän med någon av föräldrarna som hon inte vill gå till så kan ni bara hälsa på. Följ med din dotter och prata med föräldrarna om problemet. Om hon får se badrummet så kan det underlätta lite, samt om hon får med sig en liten påse med en egen handduk och tvål.

    I skolan så skulle hon kunna ha med sig våtservetter som en trygghet.

    Man får vara lite påhittig och hoppas att sakerna gör att hon vågar göra mer saker. Men var medveten om att det även kan göra saker värre, men man måste prova sig fram. Låt henne måla i en bok om hur hon känner när oron kommer, ibland är det lättare att måla än att prata.

    Rita en gubbe och be henne att peka där det känns fel när hon känner oro. Ibland måste man ge barn redskap som gör att de kan berätta.


    Tack! Bra tips!
Svar på tråden Bacillskräck och tvångstankar hos barn