Lillamy321 skrev 2020-03-28 19:13:32 följande:
Hej!
Måste dela med mig av lite hopp i dessa tider. Ser att det är en gammal tråd men vet själv hur man greppar efter all info från andra när det bara inte vill gå. Ska tillägga att jag inte gjort IVF eller fått behandling mer än crinone, vilket jag nu ska berätta om.
Jag hade en lutealfas på 8-10 dagar max. Ägglossning som fungerade (dock oregelbunden som tusan ett tag, kom en gång på dag 26, för att några månaderna senare stabilisera sig). Hade även problem med mellanblödningar från ÄL till mens. Har alltid haft mellanblödningar men blev värre när vi började försöka skaffa barn. Obs. att jag aldrig haft MF (vad jag vet) utan hade svårt att få ägget att fästa överhuvudtaget.
Hur som helst påbörjade vi efter ca 1 år en utredning. Allt visade sig vara normalt hos mig och mina sambo. Jag hade en teori om att progesteronet skulle vara för lågt pga min korta lutealfas + blödningar, dock hade jag rätt höga värden progesteron. Gyn bokade in mig för spolning och ville börja stimulera med hormonsprutor trots att jag hade fungerade ÄL (tog test varje månad), vilket jag inte ville. Kändes fel när min kropp egentligen gjorde som den skulle. Frågade om vi kunde få något för blödningarna och gyn föreslog, samtidigt som hon sa "detta kommer nog inte funka" att jag skulle ta Crinone (progesteron-gel) för att se om det förlängde lutealfasen. Tror mest hon gav oss det för att vi var så desperata efter något. Skulle börja efter ÄL, ta en gång om dagen och fortsätta om jag blev gravid.
ÄL kom som en klocka för tredje månaden i rad efter att ha varit oregelbunden flera månader innan dess, vilket bara det var halleluja. Började med Crinone och fick inga blödningar alls, otroligt.
På bim-1 testade jag. Trodde först det var blankt och hjärtat sjönk, men något sa åt mig att titta igen och ja, där var ett svagt svagt svaaaagt streck. Tog ett digitalt test och även det sa "Gravid 1-2". Detta, och resten av dagen som följde, är ett riktigt kodak-moment.
Är idag i v.10 och fick se bebisen förra veckan och höra hjärtat, är så tacksam. Håller tummarna att det ska gå hela vägen nu, men ville ändå såhär tidigt skänka lite hopp till er som har liknande problem. Är övertygad att Crinonen gjorde skillnaden för mig, uppenbarligen spelade det ingen roll att jag hade rätt höga värden progesteron från början. Förstår det inte gör skillnad för alla och enligt gyn var det inte ens sannolikt att det var det som fick det att funka, men enligt mig var det absolut det.
Fortsatte förresten med Crinonen fram till v.8 innan jag vågade sluta (gyn tycke jag skulle sluta mkt tidigare än så, men vi ville fasa ut då man såklart är nojig).
Ett år efter ditt inlägg, men TACK ändå! Jag och sambon är inne på försök 8 (precis bommat det) och jag har problem med mellanblödningar som blivit sämre sedan vi började försöka. "Allt ser bra ut" säger gyn (suck) och nämner inte ens hormoner. Nu har jag själv lagt otaliga timmar på att lära mig om detta och tror definitivt jag har för lågt progesteron i förhållande till östrogen vilket resulterar i mellanblödningar + en hemsk mens med stora klumpar levrat blod (ursäkta infon). Nu har jag begärt att få mer utredning och ska till gyn på onsdag. Har själv lagt fram förslag om progesteronkräm, så jag hoppas att få prova det.
Tack för att du en gång tog dig tid att skriva och grattis till bebisen som jag gissar är här <3
