Hur ska jag agera när min 2-åring för vredesutbrott?!

Försöka behålla lugnet och avleda är mitt bästa tips. Bekräfta känslan, om det går. Ibland får man bara lyfta bort barnet och ta snackandet efteråt, beroende på situation.
Min tvååring brukar få gå iväg ut jacka när han blir sådär arg, det brukar ta nån minut sen vill han ha den. Hemma brukar jag bekräfta att jag ser och hör att han är arg, föreslå nån lek eller sysselsättning och erbjuda en kram när han lugnat sig. Tycker det är svårt att behålla tålamodet när de bryter ihop för ingenting för femtioelfte gången samma dag, men jag gör så gott jag kan.

Jag brukar sätta mig med min snart 3-årige son i knät när han är arg, vara lugn, hålla fast honom och tänka på annat tills han lugnat ned sig. Får ta så lång tid han behöver. När han lugnat sig pratar vi om det som hände, brukar försöka bekräfta för honom att jag förstår att det är jobbigt att bli så arg. Sen fortsätter vi med de vi skulle göra.

Har man inte tid med det, vilket man inte alltid har om man ska hem från dagis exempelvis, brukar jag bara helt enkelt förklara att nu ska vi göra si eller så en gång och sen inte ta så mkt notis om att han är arg och skriker. Jag tror att om man själv blir arg eller börjar diskutera häller man bara mer bränsle på elden.

Funkar inte att sätta sig med honom. Han skriker slääääpp och ska åla sig ur och hämta grejen han inte fick, göra det han inte fick osv. Går inte lugna ner honom!
Vilket är bäst, låta han va på rummet eller springa efter o lyfta ner, ta bort honom mm mm?

Jag brukar låta barnet skrika färdigt. Om vi är ute buntar jag ihop och går iväg. Man kan inte kommunicera med mina när de är sådär.

Om vi tex sitter vid middagsbordet eller liknande som vi andra inte vill gå ifrån, brukar jag låta den skrikande vara någon annanstans tills den skrikt färdigt "vi får ont i öronen så vi vill inte vara med dig förrän du kan prata igen". Till exempel på rummet, fast jag undviker det i det längsta, för rummet ska inte vara ett straff. Men ibland orkar man bara inte lyssna.

Först kollar man såklart så det inte är nåt "riktigt", tex ont, hungrig etc. Detta är vid vredesutbrott pga man försökte sätta på vänster strumpa först eller liknande nonsens. Även om man erbjuder sig att ta höger istället kan det ju vara försent... lol.

Men har jag sagt att de inte får ha tex lastbilen då blir det ingen lastbil bara för att man skriker. Däremot om man argumenterar för sin sak, då kan det hända att mamma ändrar sig

Jag skulle nog sätta mig med honom ändå, det är klart han skriker och vill loss, han vill inte sitta hos dig när han är förbannad. Det är poängen att han får sitta där tills han lugnat ned sig. Tar det en timme första gången får man sitta där en timme. Nästa gång går det förhoppningsvis lite fortare. Men av de alternativen du har skulle jag nog försöka lyfta bort honom och ge honom något annat att göra istället. Jag tror det viktigaste är att du försöker vara lugn och konsekvent.

Nu är min bara ett men men.

Jag är lugn men bestämd. Det hon inte fick får hon fortfarande inte, men hon har all rätt att vara arg. Efter en stund kanske jag märker att hon inte längre är arg för orginalorsaken längre utan bara för sakens skull. Då försöker jag avleda.