Jobbig 1,5 åring

Jobbigt men normalt. Han kanske är i en fas där han gärna vill tala om saker för er men inte har språket riktigt?

Kan du låta honom bestämma själv det som går, för att minska konflikterna? T.ex. vilken stol han vill sitta på när ni ska äta, vilken tallrik han vill ha o.s.v. Det som inte går att han kan bestämma t.ex. åka bil, där får du resolut sätta honom i bilen trots att han skriker och låta honom skrika. Att avleda honom genom att locka med att ni sjunger en sång eller berättar en saga i bilen kanske kan fungera?

Haha, första trotsen! Grattis! Det går över efter tonåren typ ;)

Vissa saker låter jag han bestämma själv, men vill han tex inte sitta så kvittar det vilken stol han får. I bilen tvingar jag han att sitta sen oftast när man kört några minuter är han tyst. Kanske bara är till att gilla läget och som folk säger välja sina konflikter ;) :p

Haha, tack könns bättre nu;);)

Helt normalt! Som någon skrev, första trotsen. Första av många..

Men när den första kommer blir man så förvånad, min söta snälla gosiga lilla plutt blir plötsligt ett viljestarkt envist monster, sött monster men ändå ett monster.

Det kommer gå upp o ner under hela uppväxten.

Vad som funkar på ditt barn vet bara du, alla är olika! Jag har fyra barn och alla fyra är olika individer som kräver sitt.

Att vara tydlig och konsekvent genomsyrar nog allt :)

Men även att respektera deras åsikter och vilja, tex om vi tar det till en 1,5 årings nivå. När det är dax för frukt, håll upp två olika frukter och fråga vad han vill ha, banan eller äpple?

Eller när det är dax att klä på sig, den gula eller röda bodyn?

Lycka till :)

Håller med, första trotsen kommer som en chock. Även när man har flera barn har i alla fall jag upplevt- blev samma chock med både 2:an och 3:an...

Mitt enda råd är; välj dina strider. Nu är inte tiden att vara pedagogisk. Bilen är ett måste. Men man kan äta middag på golvet.

När den första trotsen kom släppte jag alla krav på mig och barnet med undantag för sånt som var farligt. Jag var inte ett dugg konsekvent. Men det har med facit i hand inte påverkat dem till att bli odrägliga slynglar ändå.

Däremot är det nog viktigare att vara lite konsekvent och logisk i senare utvecklings-/trotsfaser (för det är ju det trots ofta beror på. Utveckling).

:/ Jennifer

Ett hett tips är att INTE tänka på det som trots, det ger negativa associationer. Han motarbetar dig inte för att jävlas, han utvecklas för fullt och försöker hitta sina och dina gränser. Han testar sin egen vilja och ditt tålamod, men han trotsar inte. Utveckling!

Och som de andra säger, helt normalt! Välj dina strider, men rucka inte en millimeter på att man sitter fast i bilen eller borstar tänderna på kvällen. Sen kan han väl få gå i pyjamas hela dagen om han vill, eller äta middag under bordet. Och andas! Det blir bättre. :)

Jag skulle snarare säga utvecklingsprång än trots som ju är ganska negativt och innebär att barnet bråkar för att hen vill och egentligen kan välja annat. Det kan inte en 18 månaders göra. Det är superjobbigt att vara 18 månader, kunna mycket men inte få, vilja mycket men inte kunna förmedla det. Få tillsägelse men ändå inte ha impulskontrollen att sluta för egen maskin.