Mina barn lyssnar inte på mig! Hur ska göra?

Det blev 2 inlägg men svara gärna här????

Jag förstår din frustration...jag har något mindre barn än dig, men försöker andas och försöker verkligen se mitt barns behöv (alltid funkar det ju inte när man själv är irriterad). har du försökt få inspiration och vägledning kring föräldraskapet i böcker om barn och barns utveckling? Kan rekommendera det annars ????

Jag har barn i samma ålder och tror det är vanligt med dessa problem du beskriver. Jag känner igen det i alla fall. 

De tips jag kan komma på är:
- Mer tid på morgonen. Om du vet att ni måste gå utanför dörren 8.00 för att inte bli sena, så be dem börja klä sig redan 7.50. Funkar inte det så börja redan 7.45 nästa dag o.s.v. Hellre komma lite för tidigt än för sent.
- Förbered och lägg fram allt dagen innan.
- Försök få barnen att ta ansvar för vilken tid ni ska gå/vara klara. Min 9-åring passar tider bättre då han själv måste ta ansvar.
- Laga den mat du bestämmer och ignorera gnäll. Vill de inte äta så låt dem slippa, erbjud smörgås innan de lägger sig senare. Tills det blir smörgås får de gå hungriga. Mina barn brukar äta när jag säger så åt dem.

Jätte bra tips tycker jag!!

Har barn i samma ålder som du ts. När det gäller maten fick mina barn en annan inställning när dom fick börja laga middagen till hela familjen själva. Dom åt bättre och fick en annan förståelse för den som lagar maten, krävs lite tålamod i köket som förälder men efter bara ett par gånger tycker dom att det är jättekul o sitter o googlar maträtter och tittar på matlagningsprogram. Har gett mysiga diskutioner kring matbordet också :)

Å tjatar gör jag så jag tröttnar på min egna röst.. Tror det hör lite till ;)

Låt dem strunta i maten om de vägrar äta, och ställ inte fram något annat. Till slut kommer de bli hungriga och äta vad som bjuds. Håller de på och tjafsar och strular när du har tidsbrist så ska du bestraffa dem genom att ta ifrån dem datorer, TV-spel, mobiltelefoner och dylikt i ett visst antal dagar.

Om de märker att deras dåliga beteende får konsekvenser så kommer de ändra beteende.

Låt barnen vara med och delaktiga i matlagningen och dukningen

Ta med barnen under matlagningen, låt dem smaka av medan du lagar och bestämma om det ska vara mer salt eller peppar t.ex. Låt den största hjälpa till att skära eller skala med en liten kniv osv.

Då är de mer delaktiga i att maten smakar som den gör och de lär sig också hur mycket jobb det är att laga mat jämt och ständigt.

Fråga vilka rätter de tycker om i skolan och försök laga några rätter lite mer som skolan gör? 

Vi tycker t.ex. att vår korv/biff  Stroganoff är god men sonen tyckte innan att den var hemsk. Om han själv lagar så vill han ha den mer som skolans och mer ketchup, vi vuxna vill ha tomatpuré och mindre sött. Efter en tid närmar vi oss nu ett mellanting.

Jag tycker du har helt fel. Min far tvingade mig att sitta kvar tills jag "åt upp" den sen flera timmar gråa och kalla maten och jag blev tunn och underviktig som liten och vägrade ändå äta varierad kost hela min uppväxt. Hans tyranniska beteende gjorde att hela magen knöt sig i ångest och jag kunde inte äta alls, höll på att få allvarliga ätstörningar i högstadiet.

Dessutom tog det tills jag var 20 år gammal innan jag kunde lära mig svälja tabletter ens om jag var jättesjuk, då jag blivit tvingad att äta så många saker jag fann vidriga att min kräkreflex var helt överkänslig.

Min son däremot kastar sig som 12-åring över både kalvbräss och hummer, just för att han vet att det är okej att smaka och det är inte hela världen om man inte tycker om vissa saker så länge man får i sig det som kroppen behöver.

Mat ska vara glädje, inte ångest.

Jag måste missat var John skrev att man ska tvinga barnen att äta?

Jag tycker att Johns inlägg visar att han är ute efter att straffa och bestämma istället för att vägleda och resonera.

Det finns bättre metoder tycker jag.

Det står ingenstans att man ska tvinga barnen att äta. Barn ska lära sig att deras handlingar ger konsekvenser. Om inte föräldrarna lär dem det när de är barn gör inte föräldrarna sitt jobb och barnen kommer att få lida för det framöver.

Din pappa gjorde helt fel däremot. Här hos oss äter man eller låter bli, men man tjafsar inte kring maten. Man smakar en liten bit på allt, åtminstone en gång med vissa undantag. Det är ganska lätt att se om barnen tramsar bara för att eller om de verkligen inte klarar av att äta maten.

En elev idag tex det var pannkaka och sylten var väldigt geleaktig och dallrig, de hade bara hällt upp den i stora skålar, inte rört om den. Det kunde hen inte med utan fick kväljningar av att se sylten dallra = givetvis slapp hen sylt. Samma med vissa fiskgrytor som serveras ibland, fisken är rätt dallrig och hen KAN bara inte så hen slipper.

Jag tycker du ska ta en kurs i grundläggande läsförståelse. Jag skriver uttryckligen att barnen ska vara helt fria att strunta i att äta, men att det däremot inte ska lagas specialmat då - är maten så äcklig att de inte klarar av att äta så dör de inte av att missa en måltid. Om hungern överskrider oviljan att äta rätten så äter de ändå, och kanske till och med upptäcker att det inte var så äckligt som de trodde.

Inget tvång överhuvudtaget.

Tack för alla svar , ska försöka med de tips ni gav.

Ett tips till: När de gör som de ska, beröm beröm beröm. När de inte gör som de ska, fråga om det är så de ska göra, men försök att inte bli arg och skrika. Barn gör  oftast det de får mest uppmärksamhet för.