Abort eller inte?

Jag brukar generellt sett rekommendera abort när det råder osäkerhet. Du kan alltid skaffa barn senare, men om du behåller ditt nuvarande kommer du vara bunden till din nuvarande kille i jämrans många år (vare sig ni lever ihop eller ej) och det förefaller inte så idealt. Barn är ett stort ansvar...

De väsentliga frågorna är väl Vill du ha ett barn? Nu? Med honom?

Tack för svar!

Blev verkligen jätte glad när jag såg plusset på Stickan, men nu efterhand är jag mest fundersam om det är med honom jag verkligen vill ha barn med, vilket jag inte tror att det är det jag vill..

Har bara alltid haft något emot abort, det känna liksom inte okej på något sätt. Men samtidigt så vill jag ju självklart barnets bästa. Känns också att jag är ganska "långt" gången för att göra abort. Och det skrämmer mig med, tänk om man inte kan bli gravid igen?

9+6 är inte "sent" för att göra en abort, även om de flesta aborter görs innan dess. Risken för att inte kunna bli gravid igen efter en abort är mindre än en promille, fast om du är äldre kan det naturligtvis bli komplikationer med senare graviditeter ändå, oavsett abort.

Abort är aldrig för barnets bästa (om det inte är svårt skadat) utan något du gör för din egen skull. Du kan se det som att du lägger upp situationen för att ge bättre möjligheter åt kommande barn, dock, om det hjälper. (Detta är inget fördömande, märk väl).

Abort är ingen lösning. Blanda inte barnet med om du älskar din kille el ej. Efter abort kommer ångest och ånger. Och då plågas man istället av tankar att varför behöll jag inte barnet? Jag kunde ju klara mig bra med ett barn. Tänk om jag inte kan bli gravid igen? Osv. Den plågan är värre än osäkerheten du har nu.

Jag var 17år och gravid. Hoppade av skolan ändå klarade vi oss jätte bra med ett barn. Älskade inte min kille men det hade inget med barnet att göra. Lämnade honom. Min mamma tyckte att jag skulle göra abort men jag vägrade. Och har aldrig ångrat det. Födde en underbar son.

De flesta som gör abort ångrar sig INTE (en undersökning visade att det var typ 1 av 60 kvinnor som ångrade beslutet ett år senare...) och det finns de som ångrar barn (det är inte så populärt att erkänna det, förvisso).

Anyway, det bästa är att tänka igenom saken och fatta ett beslut därefter, snarare än att göra något som någon ANNAN vill...det lär minska risken för ångest oavsett beslut.

Bry dig inte om känslorna inför honom utan fundera snarare hur du känner inför barnet. Vill du behålla detta barn? Att hen ska komma till ditt liv (oavsett om det är med eller utan din partner)? En abort handlar väl främst om känslorna och tankarna inför graviditeten och barnet i magen även om partnern tillhör de omkringliggande omständigheterna. Visst är det lättare att skaffa barn tillsammans med en partner från start, däremot är partner verkligen inget måste för att skaffa ett barn idag.

Känslorna går upp och ner hela tiden, ena stunden är jag jätte lycklig och förväntansfull. Och andra stunden är jag så kluven. Egentligen är jag väl inte så osäker på barnet i sig, utan mer hur det ska gå. Självklart vet jag att jag kommer att klara av att ta hand om detta barn, men ändå så mycket tankar.

det lutar nog mer att behålla denna kärlek som jag har inuti mig ??