Ekonomisk och Boende fråga

Verkar högst ologiskt att fortsätta ha gemensam ekonomi om ni separerar. Sätt er ner och betala alla gemensamma utgifter och skulder sen delar ni ekonomin.

Lägenheten får den som har störst behov men också råd. Har ni båda två råd att ha lägenheten men hon kanske har störst behov för att barnen ska bo mest hos henne tex, då kommer hon få behålla lägenheten om ni inte kan komma överens och tar detta vidare.

Om ni båda har råd med lägenheten och ska ha barnen halva tiden var så blir det den som har svårast att få en ny bostad som får behålla lägenheten.

Ja delad ekonomi känns rimligast när helst någon i en relation vill ha det. Men frågan är om det är värt att bråka om om ni ändå snart kommer att separera på riktigt. Då får man ju automatiskt delad ekonomi utan att behöva tjafsa om det.

Bostaden tillfaller den som bäst behöver den. I första hand den som kommer ha barnen mest. I andra hand den som har sämst chanser på bostadsmarknaden vilket är den med sämst ekonomi eller kanske till och med har betalningsanmärkningar.

Beror ju på hur er situation ser ut. Har ni båda så att ni klarar er om ni delar upp ekonomin? Om inte tycker jag att ni ska ha delad ekonomi så länge ni bor tillsammans eller har ansökt om bodelning. För annars är ni de facto försörjningsskyldiga för varandra som gifta.

Jag och exet hade inte gemensam ekonomi när vi levde tillsammans, men när vi gick isär öppnade vi ett transaktionskonto till vårt barn. Vi har båda full access till kontot, och sätter in en överenskommen summa varje månad (baserad på resp inkomster). Pengarna på kontot går till kläder, försäkringar, läkarbesök, fritidsaktiviteter etc. Enda kravet för att få ta pengar därifrån är att vi är överens om inköpet i fråga. 

Det där blir obegripligt. Sluta säga "delad" ekonomi, för det är tvetydigt. Säg "gemensam" eller "separat" så fattar vi vad du menar.

Just nu känns det bara tungt, tror egentligen jag skiter i vem som betalar vad. Mest ledsen över att det är över. Många tunga år, kämpat med hennes psykiska ohälsa och är egentligen mån att det går bra för henne så att barnen mår bra.

Lägenheten blir det ju naturligt vi hon som får om man läser ovanstående, mest rädd är jag för hur barnen skall ta det, och vart jag hamnar i förhållande till dom.

Blytungt just nu.

Förstår om det är tungt. Men tror inte blir lättare om ni börjar bråka om pengar det sista ni gör.

Fokusera istället på att ta hand om dig själv och hitta bra nytt boende om det är så att det är du som ska flytta ut. Prata med vänner, börja träna och umgås med kompisar. Det kommer bli bättre när du väl flyttat ut, processat allting och börjar nyorientera dig.

Du har rätt, vi får diskutera igenom allt det praktiska. Som hur man berättar för barnen osv. Det ekonomiska lär ju lösa sig ändå.