Mitt barn avskyr kläder

Min man var tydligen så där när han var liten. Han tycker fortfarande att kläder skaver och har därför ett tunt underställ under kläderna nästan hela året (utom när det är mitt i sommaren) för har han det så funkar det att ha jeans på sig. Han har även ett par riktigt slitna mjukisbyxor och en ful reklammunkjacka som han säkert har haft i 15 år som han byter om till när han kommer hem.

När han var barn så hjälpte det i alla fall att han fick klä på sig helt själv. Han kunde stå och pilla med vantarna i 15 minuter innan han var nöjd. Hans mamma gav bara upp en dag när han var omkring 4 och sade att: "Okej, gör det själv då!" och sedan gav hon sig inte, utan sade att om han ville ha det på sitt vis, så fick han göra det själv, annars fick han acceptera att vanten satt lite obekvämt när hon drog upp den, för hon kunde inte känna åt honom hur det skulle vara.

Vår son (4) vägrar kalsonger men det kan man ju leva med. Ert problem känns svårt.

Jag hörde någon gång en intervju med någon på BUP, frågan var: - När ska man vända sig till BUP om man är tveksam om problemet är ett utvecklingssteg, en fas, eller inte tillräckligt allvarligt för att kräva hjälp?

Svaret blev:

- När barnets och er vardag är så påverkad av problemet att det gör att annat i er tillvaro blir betydligt lidande.

Och så låter det ju verkligen här. Har ni haft kontakt med BUP?

Vi har haft kontakt med dem i ett snnat ärende och det var fantastiskt. De har en verktygslåda som inte alla föräldrar har.

Vår son (4) vägrar kalsonger men det kan man ju leva med. Ert problem känns svårt.

Jag hörde någon gång en intervju med någon på BUP, frågan var: - När ska man vända sig till BUP om man är tveksam om problemet är ett utvecklingssteg, en fas, eller inte tillräckligt allvarligt för att kräva hjälp?

Svaret blev:

- När barnets och er vardag är så påverkad av problemet att det gör att annat i er tillvaro blir betydligt lidande.

Och så låter det ju verkligen här. Har ni haft kontakt med BUP?

Vi har haft kontakt med dem i ett snnat ärende och det var fantastiskt. De har en verktygslåda som inte alla föräldrar har.

Tycker hon att kläderna skaver?

Testa att låta henne ha ett sidenunderställ under. Sidenselma har för barn.

Å vad jag känner igen mig! Vi hade en liknande situation med vår son från att han var ca 5,5. Nu fyller han snart nio och nu är det sällan det låser sig totalt med ångest, skrik och gråt. När han skulle börja f-klassen var det jag som hade ångest över hur vi skulle få honom till skolan alls, och när jag insåg att vi grät var och varannan morgon både han och jag över detta sökte vi hjälp hos bup via första linjen. Rekommenderar det verkligen! Skickar gärna PM och berättar mer (inom ett par dagar).

Så var min son också i åldern 2-6 år. Skrik och panik varje dag vid påklädning och värst med ytterkläder. Han är 9 år nu och fortfarande känslig med att det inte får vara lappar eller annat som skaver. Inga jeans med knapp o.s.v.

Det tips jag har är att fundera om det är vissa kläder som ändå funkar bättre? Min son hatade regnkläder men accepterade hel regnoverall eftersom den satt åt mindre. Om din flicka vägrar strumpor - kan hon ha strumpbyxor? Istället för trosor - boxerkalsonger? Det vet jag att grannens tjejer har då de inte tycker om trosor.

Tack snälla för era svar! Ska testa era tips och ev kontakta bup om det fortsätter vara såhär, fast att ta det steget känns stort. Känns skönt att höra att flera av er har inställningen att acceptera att det är så det känns för henne med kläder och försöka hitta lösningar därefter. Jag är nog rädd att andra ska tycka att vi klemar bort henne som låter henne dondera över dessa tillsynes små saker.

Sarita, du får jättegärna skicka PM! :)

Har du läst om SPD (sensory processing disorder)? Det är överkänslighet mot intryck/beröring.

Nu har jag läst om det "Anonym (Ella)". Gled in på artiklar om högkänsliga barn också. Många av dessa personlighetsdrag stämmer in på min tös.

Den här tråden är ju lite gammal - men nu är det vinter igen, hur har det gått för er dotter? Hur löser ni vardagen nu? När jag läste detta inlägg så var det om en klockren beskrivning av vår vardag. Tror också att vi har en son som är hsp.

Jag var också sådan när jag var liten och blir det ibland nu också. För mig är det kopplat till stress. Mina sinnen blir väldigt känsliga när jag mår dåligt/är stressad. Jag har väl ingen direkt lösning att komma med, men beroende på hur känslig hon är så kanske det kan hjälpa med färre lager och supermjuka tyger och sådant som inte alls är åtsittande. Bara att ha t-shirt och kofta (även om koftan är mjuk) brukar bli jobbigt för mig. Så få klädesplagg som möjligt är det som gäller.

Precis som någon skrev finns ju högkänslighet och känselöverkänslighet, i de fallen kan ju kläder, dusch och hårborstning göra ont eller vara fruktansvärt obehagligt för personen. Tycker absolut att ni ska kontakta bup eller rådgöra med landstinget så din dotter får hjälp med det hon behöver klara av men samtidigt blir respekterad!