Galen på valp!

Livet med valp, tyvärr. Kan bara säga att det blir bättre! Min hund (nu snart 8 år) älskade vänsterskor som liten. Helst mina favoriter. Men han åt bara upp vänster....

Var bor du? Kommer och hämtar henne på stubinen så slipper du ta ett ansvar du inte var beredd på eller mogen för......

JA, det är så här att ha valp.  JA, du behöver gå ut med henne en gång  i kvarten (bokstavligen). JA; du måste lära henne att inte bita på saker (inte skälla, lära), JA, du måste lära dig att ställa undan dina skor, JA, du kommer få torka 1000 gånger till om dagen innan hon ens KAN vara rumsren. JA du måste gå ut med henne när hon just kissat inne,

JA, du blir tokig. Men det är fan ditt fel om du blir tokig, inte valpens.

Det är väl du som skaffat hunden? Stackarn , blivit skild från sin mamma och syskon, och helt förvirrad i en ny miljö.
Ta upp allt dyrt från golvet, lägg ut tidningspapper han kan kissa på , se till han får rutin att gå ut och göra sina  behov.m.m 

När jag läser sådana här trådar känns det som helt fel människor skaffar djur.

Berätta mer. Ras, ålder.

Vi har en valp från ett hundhärbärge. Han hittades i en soptunna så vi vet varken ras (-er) eller ålder. Men vi kan gissa.

Han blev rumsren på 5 dagar och kan redan Varsågod (vänta på ok för att gå till matskålen) och Sitt. Vi tror att han är 4 månader. Men bitandet. BITANDET. Jag är hundvan, men detta gör mig verkligen galen.

Älskar honom så hjärtat nästan värker, men just bitandet är jobbigt. Minns att det med vår förra hunf försvann när han bytte tänder, var nog klart vid ca 8 månader.

Ge hunden något annat att bita på när ni upptäcker det. Helst ett riktigt köttben. Benet kan förvaras i frysen mellan gångerna så länge det är märg kvar. (låt hunden inte tugga för länge medan märgen finns kvar bara, de kan bli väldigt lösa i magen av färsk, rå märg,)

Hahah, nää det är mitt monster =) Längtar tills om några månader när denna hemska period är över!!

Som tur är är hon fruktansvärt söt när hon somnar ..  jäkla byracka !! 

Meh, jag som ville ha nummer 4.. =/

=P

Men, ja, det är jobbigt med valp och man blir galen. Men det är inte hundens fel. Bara att fortsätta traggla, fortsätta med positiv förstärkning och fortsätta gå ut, och gå ut, och gå ut.

Haha känner igen känslan har 3 hundar 5år,3år(blir 4 i år) och en valp på 9månader

Jag har haft alla hundarna ifrån att dom va v8 gamla och jag både älskar och hatar valptiden. Älskar den för att dom är så söta och så glada och helt enkelt underbara när dom är så små, de jag hatar är olycker, bitande, förstörande och oroligheter. Det som är skönt är att allt jag hatar blir bättre med tiden och jag vet att mycket utav olyckor och liknande ligger på att jag inte fattat rätt signaler (även om de gör mig mer förbannad på mig själv än själva händelsen men endå haha).

Man får fokusera på att de blir bättre och att allt går att lära (som att inte bita på möbler/skor m.m, göra sina behöv ute, inte tacklas (jag vet inte om de är vanligt men mina hundar älskar att tackla folk när dom va små haha), bitande i händer/fötter) så även fast man känner att träningen går långsamt så får man fokusera på alla små framsteg tex. Från att kissa inne 10gånger på en dag till 9gånger är en stor vinst. Och inte ta motgångar för hårt

Just nu har min 9Månaders valp bestämt sig för att gå all-in i sin trots så jag känner att ibland vill jag bara dunka huvudet i väggen haha men vet att de blir bättre och vet hur hon igentligen är (en underbar, glad och kärleksfull hund) och det kommer hon komma tillbaka till när hon kommer ur den här fasen haha så de är bara att bita ihop och vara mer envis än hunden fortsätter man vara lugn och stabil i sin uppfostran och ha mjuka metoder så brukar varje problem man får lösa sig

Valpar kan driva en till vansinne mellan varven. Bara att gilla läget och vara konsekvent så ger det sig så småningom. Min fru fick ett bryt när vår valp tuggade i sig hennes nya mobil. Blev bara några små bitar kvar. Kan inte ha varit nyttigt för hunden, men det är 10 år sen nu. Den var nog lite svartsjuk på telefonen skulle jag tro. Den tuggade nästan aldrig på nåt annat. En annan gång grävde den ett stort jävla hål i den helt nyanlagda gräsmattan. Det tog max 20 sekunder!

När jag skaffade min hund för 8 år sen så läste jag alla böcker, gjorde allt jag kunde: tränade den, var med den jämt , valpkurser mm... allt man kunde tänka sig. Nu hade jag världens snällaste valp som sov hela nätterna, bet inte på nåt och kissade endast på tidningspapprena vid dörr och matskål.. ändå var det mycket jobb som man får vara beredd på. Man måste kämpa hela tiden för det lönar sig sen :)

Tack. Ja, vi gör det, växlar tuggben med olika tuggvänliga leksaker. Hans bitande verkar ha 3 olika syften: reflexen att dia (troligen för att han aldrig gjort det, då biter hsn oerhört mjukt), kli i tänder samt eventuell osäkerhet om rang. Minns det sista också från vår förra hund- han verkade osäker på vart i rangordningen han var i förhållande till mig (husse var han helt på det klara med) så jag funk jobba hårt på detta i någon månad.

Ja- valptiden är intensiv TS. Men all tid och allt jobb msn lägger ner nu kommer man att få tillbaka längre fram.

Tycker inte alls att du behöver ha dåligt samvete ts! Det är ju en jäkla skillnad på att känna att hon driver dig till vansinne ibland och att faktiskt bli irriterad / sur på henne för att hon är just en valp.

Jag har två kattbröder på runt 6 månader (från katthem så lite oklart) . Jag älskar mina killar och skulle aldrig någonsin vilja vara utan dem men....jäklar vad de är jobbiga! De ÄLSKAR blommor, så mycket att de försöker klättra upp och sätta sig på dem i krukan, älskar även sopborstar och blir galna av glädje när jag sopar upp sagda blomma + kruka. Även skor, sladdar, dukar, tår och vinstället är favoriter i leksaksväg. De är precis överallt, hela tiden ; jag drar ut en kökslåda och bums sitter det en katt i den och ser glad ut, jag bäddar och två hysteriskt glada missar leker kurragömma i sängen, jag lägger ny duk på bordet och båda två far upp - den ene hoppar upp igen när jag lyfter ner brorsan osv, ad infinitum. Tar fram roller för att snygga till duken och oh, en ny spännande grej att jaga efter.

Djurbarn är krävande och jäkligt jobbiga stundtals men samtidigt, fullständigt bedårande, älskade och en sådan enorm källa till glädje. Men visst tusan kan man se fram emot att de blir större och börjar ta till sig av ens försök att lära dem vad som är ok och inte!

Förstår din frustration MEN det där är anledningen till att man ska fundera en, två, tre, fyra, FEM gånger innan man skaffar en valp. Det är mycket jobb, kan väl inte ha kommit som en överraskning? Har ingen hund idag, utan har katter istället efter min gick bort men samma sak där. Skaffar man en valp/kattunge så skaffar man sig en bebis och det är mycket jobb med en bebis. Kissar din valp inne så mycket går du ut för lite. Valpar kissar inne, men inte så ofta om man sköter det som man ska. Ut en gg i kvarten och se till att vara ute tills den är klar ordentligt. En skvätt innebär inte att den kissat klart utan den kan behöva vara ute ett tag och kissa tre-fyra skvättar.

Fortsätter det upp i åldern får du kolla upp det, vi hade en boxervalp i min uppväxt där njurarna inte växte som de skulle.

Tack för påminnelsen till varför jag aldrig ska skaffa djur! Fast det värsta är nog ändå håret som fastnar överallt..

Ja känner man så ska man inte ha djur :) Håret ja! Fyfan vad trött jag är på katthår haha men så länge jag dammsuger dagligen hålls det iallafall till minimum, men går ändå åt några klädrollers i månaden här hemma (har tre katter)

Det finns hundraser som knappt släpper något hår alls.

La gotto till exempel.

Vet du, det är faktiskt okej att känna sådär så länge du fortfarande älskar din valp och gör allt som behövs för att hon ska få så bra förutsättningar som möjligt. 
Trots att man älskar de till månen och tillbaka så kan de vara skitjävlapissjobbiga när de är små. 

Jag minns när vår yngsta katt var kattunge, h-e-r-r-e-g-u-u-u-u-u-d vilken pina det lilla monstret kunde vara ibland. Han älskade att använda klor och tänder när han lekte och då mer än någon annan katt jag haft.
Det här med klorna blev vi varse rätt rejält när han satte klorna i våra nedre regioner under tiden som jag red av honom. Det var blodspillan kan jag meddela och vi fick avstå sex i några dgr. Det lilla rövhuvudet hade då lyckats öppna dörren till sovrummet under tiden som vi var upptagna och jag förmodar att han tyckte det såg roligt ut med något som guppade upp och ner :D  

Han var även en mästare på att välta ner saker, riva sönder toarullar, klättra i gardinerna (något han gör än idag trots ständiga tillsägelser), bryta sig in överallt och sno mat etc. 
 

 

Alltså red av sambon, inte katten hahahaha. 

Inte tidningspapper, då lär man bara valpen att det är innen den ska kissa. Man måste ut ut ut.

Ja herregud va man blir slut av valpar hade helt glömt hur de va. Nu har vår lilla skrutt ändå varit väldigt duktig, inte tuggat på annat än sina leksaker och det har varit kanske ett tjugotal "olyckor" men man gör inte mycket annat än ha koll på vovven första månaderna tycker ja. Blir inte mycket sömn eller mycket av nånting egentligen. Nu är vår tös 6 mån och det börjar bli enklare men det är en jäkla busa just nu och med första löpet kom också attityd"problemen" hihi tuff liten rabba. Hon har också för tillfället gått i barndom och allt precis allt ska ätas upp, hittar hur mycket äckel som helst när vi är ute o snabb är hon. Men skulle inte vilja vara utan, det ger så mycket och livet blir lite roligare med djur. Har börjat övertalningskampanjen med min sambo hihi skulle vilja ha en lillebror till tösen.