Anonym (Anna) skrev 2017-02-08 21:18:20 följande:
Hej! Jag är ensamstående sedan dag ett till ett barn som är 8 år. Jag kommer hem ca:17.00 och har också tre timmar till nattning. Mitt barn får läxor från fredag och lämnas in veckan efter på torsdag. Vi har löst det så att läxorna påbörjad på Söndag eftm. Då blir det mesta gjort och det blir mest upprepning de övriga kvällarna,lite i taget. Maten förbered jag så gott jag kan,tex: i morgon steker jag upp ett helt paket kycklingfiléer som jag skall använda till två olika maträtter. Den ena med rostade grönsaker och kall sås som vi äter i morgon,de andra filéerna använder jag på fredag till tortillas. På fredagarna har vi ALLTID "brödmiddag" vilket innebär olika bröd samt tacos med tillbehör,snabbt,gott och enkelt. Vi har även en soppdag i veckan,går snabbt och vi har toast eller baguette till. Jag beställer även hem mat från Willys,så skönt att slippa släpa hem allt och ta helgerna till det. Jag går även upp en timme innan jag väcker mitt barn,fixar mig själv och fikar en stund i lugn och ro. Ibland förbered jag även middagen,tex: skalar upp potatis/grönsaker till kvällens middag. Ett tips är att under soppkvällen slänga in en köttbit i en grillpåse i ugnen på svag värme och ta ut innan sovdags,då har du middagen så gott som klart till nästkommande dag. Jag kokar även mycket av pastan ,potatisen och riset så jag kan göra pytt med dem senare under veckan...pastan åker ofta ner i gräddiga tomatsoppan! Riset hamnar i kycklingsoppan och potatisen steks upp med lite korv,lök och majs. Vi äter även ofta rester till helgen...vi kallar det för buffé! Fixar bara en sallad till det och en efterrätt är aldrig fel. Spar mycket tid till annat. Kanske det blev mycket fokus kring mat...men det är det jag tycker själ mycket tid från barnet/barnen. Nu är du nyskild och har kanske inte vant dig att rodda allt...så det tar sin tid att hitta nya vanor. Men förberedelse och att vakna en stund innan barnen vaknar är i alla fall guld för mig. Sedan går jag i sängs samtidigt med min dotter ca:1-2 ggr veckan för att samla nya krafter...dagen efter känner jag av de extra timmars vila och orkar städa hemma,typ dammsuga.Den dagen har jag även oftast väldigt lätt matlagning. Ps. Har timer på min tvättmaskin så den laddar jag på morgonen och så är det bara att hänga upp efter middagen,perfekt! Sedan det där med självgående barn...alla är ju olika...min har fått lära sig tidigt att ta ansvar...mycket för att hen har varit tvungen...men det ger resultat nu. Går alla tre barn och sover samtidigt..?
Hade jag haft ett av mina barn bara hade det varit lätt som en plätt. Tre, inte så lätt. Hade lilla varit några år äldre så hade det varit betydligt lättare. Men man kan inte bara sätta honom nånstans och räkna med att han sitter där. Blir så sjukt stressad när jag hela tiden måste springa och jaga honom och aldrig hinner lyssna på en mening de stora säger färdigt. Försökt avsätta tid för läxorna i lugn och ro när lillebror sover middag på typ söndagen. Men sen är man ofta iväg på helgen, barnen vill leka med sina kompisar, 8-åringen nästan gråter av uppgivenhet för hon aldrig får va ledig säger hon. Jag förstår att det är tungt för henne, hon ska ev utredas för ADD/adhd .
På kvällarna tvingas alla lägga sig samtidigt nu för det kan ta en timme nästan att natta den lilla sen vi tog bort spjälsängen. Jag måste ligga bredvid honom då. Och vi går upp 5.45 och tjejerna är morgontrötta så de behöver komma i säng i tid. Tidigare kunde jag lägga lilla vid 18.30-19 sen kunde jag ta en halvtimme-timme till de stora bara innan de behövde sova. Men nu krävs som sagt 45-60 min nattande. Så hinner ingenting längre när den timmen går bort varje kväll. Hinner knappt varva ner heller längre för nu är kl minst 20 innan lilla somnat och då ska jag packa väskor, tvätta, plocka i ordning, diska osv innan jag kan sätta mig då är kl 21. Senast 22 måste jag lägga mig om jag ska orka. Blir så uppgiven!
Tack för tips. Men är nog med konstellationen av barn som blir kaos. Hade den lilla varit äldre eller alla tre små (inga läxor, inga problem i livet) så hade det varit betydligt mycket lättare. Försöker se ljuset, om 2-3 år kanske det är mycket bättre! Men man ska orka dit.