Fyller 50 - hjälp!

Vad vill du ha hjälp med?

Då får du väl skaffa dig en man. Fast till 50-årsdagen är det lite väl sent påtänkt.

Skicka inbjudningskort och planera något trevligt arrangemang med Dig i centrum. Så stärker du vänskapen till dina släktingar och övar dig på sådant du inte är van med att göra. Det är väldigt nyttigt. Du kommer senare i livet ångra det du inte har gjort. Skulle du råka göra bort dig så har du ett roligt och berikande minne för resten av livet.

Jo, jag undrar hur ni har gjort, som dels inte vill bli firade o dels inte vill vara hemma när det är dags?

Vill bara rymma bort från alltsammans, känner nån slags begynnande fobi för det här. 

Att åka bort vore väl det uppenbara valet? Ensam el med sällskap som är medvetet om att du inte vill bli firad.

Se till och försök spara ett par tusenlappar och fixa en egen mysdag med utflykt, restaurangbesök, spa. Gör nåt roligt. Kanske finns det några pers som vill hänga på ?

Man måste ju verkligen inte ha nån fesr för att man fyller jämt om det inte känns roligt och bekvämt.

Jo kanske det. Ska fundera på det där med mysdag med. Men så tänker jag också på vad jag ska säga när folk kommer att fråga hur firade du din 50-årsdag då? Vem firade dig, o hur? Jag kommer ju inte ha några märkvärdigheter att berätta om sen, den fantastiska överraskningsfesten med alla hundratals som grattade mig, dom mängderna med presenter som jag fick av min fantastiska man, barn osv såna saker. Som alla andra verkar ha. 

Så ska du inte tänka! Jag tycker man titt som tätt hör folk som säger att de rest bort och har aldrig hört någon som reagerat med att tycka det är märkligt. Det är ju din födelsedag och du ska fira den som du vill!

Då berättar du väl i stället om resan, resmålet, avslappningen, utflykterna eller vad du nu gjorde på din get away. Väljer du mysdag så är det väl bara att säga att du skämde bort dig med en total slappardag under vilken du gjorde precis vad du kände för - ingenting - och det var härligt! "Tack som frågar "

När jag åkte med Rosa Bussarna till Egypten (ca 3 månaders resa) var det en kvinna med som rymde från sin 60-årsdag.
Hon blev förstås firad ändå, men av främlingar och då tyckte hon det var kul (hon blev tillfrågad om hon ville ha tårtfirande och sa ja).
På den typen av resor (typ äventyrsresor) är det ofta flera stycken som reser själva så det är oftast lätt att få kontakt med övriga i gruppen.

Min 40-årsdag firades fö med en "överraskningsfest" som min mamma tvingat min sambo att hjälpa till att fixa. Jag och sambon höll precis på att bestämma oss för att gå isär, så jag var egentligen inte på direkt firarhumör, och hans vedervärdiga mamma gjorde sitt bästa för att överrösta alla som försökte hålla tal till mig (att folk kan prata om någon annan än henne alltså Pfft! ).
Min pappa var den enda som inte gav upp

Min största behållning av festen var att släkt och vänner slutade säga åt mig att kära svårmor bara var att ignorera och i stället började peppa mig att lämna förhållandet

Jag har börjat inse att 50 inte är så långt bort längre, så det kanske är dags att börja spara till en resa då

Jo, iofs är det så. Men idiotiskt nog tänker jag så ändå, ska väl försöka jobba på att få bort det. 

Rosa Bussarna o äventyrsresor låter helt ok, bara det att jag är rätt fattig o inte har råd med nåt sånt märkvärdigt öht. Finns det nån billig "resa" eller nåt som nån kan tipsa om? 

Vad roligt att det kom nåt gott ur det!  Bra med en så snäll pappa också (har jag med f ö).

Ja, om du har råd så tycker jag absolut det är en bra ide´att börja spara till det! Investera i sig själv liksom. Själv har jag inte den ekonomin tyvärr, för jag har haft några oförutsedda utgifter som gjort att min ekonomin dalat rejält sista månaderna. 

Äh, sitter här med massa ångest över allt, därför låter jag lite gnällig kanske.

Är också där.
50 och har inget att visa upp.
Har aldrig ens haft ett förhållande.

En del säger att åldern bara är en siffra.
Det är nog individuellt hur man upplever sitt eget åldrande.
Jag tycker inte att mina 50 år bara är en siffra.
Jag märker skillnad mot hur jag var för 20 år sen. 10 år också.

Jag skulle resa bort om jag var du. Antingen lite längre bort, eller bara på spa eller någon weekend t ex.

Ingen kommer att fråga "vilka firade dig"? Det har i alla fall jag aldrig frågat någon. De kommer bara att säga - hur firade du? Då svarar du - jag firade med en resa/spa-helg/weekend. 

Grattis ändå! Man måste inte ha uppnått något speciellt för att få fylla år och ett halvt sekel har du ändå klarat av oavsett. 

Jag har heller inte särskilt mycket att visa upp - på 50 årsdagen drog jag iväg utomlands på en träningsresa. Blev riktigt bra - arrangören hade sett att jag fyllde år, så överraskade med ett litet firande.