Sur på mig själv
Asså vafan ska jag göra? Jag är snart 21 år och har ingen jävla utb eller något, asså jag känner att allt faller isär. Borde inte leva för jag gör ändå ingen nytta här i livet. Jag tror att mina föräldrar är besvikna på mig
-
-
Svar på tråden Sur på mig själv
-
Skaffa dig en utbildning, självförtroende och gör något med ditt liv. Du är bara 21, jäkligt gott om tid att bli något. Lycka till!
-
Vad vill du göra med ditt liv? Vad är det som ger dig glädje och vad driver dig framåt? Tänk inte på vad föräldrarna vill eller vad andra tycker, vad är det som du vill och är bra på?
Vad är det som hindrar dig att uppnå det du vill? Rädsla för att misslyckas? För höga krav? Lättja? Att bli sur på sig själv kan vara ett hinder, om man stannar där och bara är sur och känner sig misslyckad. Eller så kan man använda det man blir sur över till att synliggöra det, och sen inte göra så igen, och vända och göra nåt annat.
Vill du utbilda dig? Finns det några utbildningar som lockar dig och som verkar intressanta?
Tror du skulle behöva sätta dig en stund med en studievägledare, om du funderar på att plugga, men annars med nån kurator eller liknande, som kan vägleda dig lite. Om du känner att du inte vill leva däremot så är det allvarligt, och du skulle behöva en psykolog som kan hjälpa dig att återfå livsgnistan.
-
Vill du själv utbilda dig? Eller känner du bara att du borde? Om du vill är det väl bara att köra! Om du inte vill, känn ingen press, det finns mycket annat i livet.
-
Rädsla för att misslyckas och allt annat du nämndeAnonym (Lise) skrev 2017-02-12 21:08:19 följande:
Vad vill du göra med ditt liv? Vad är det som ger dig glädje och vad driver dig framåt? Tänk inte på vad föräldrarna vill eller vad andra tycker, vad är det som du vill och är bra på?
Vad är det som hindrar dig att uppnå det du vill? Rädsla för att misslyckas? För höga krav? Lättja? Att bli sur på sig själv kan vara ett hinder, om man stannar där och bara är sur och känner sig misslyckad. Eller så kan man använda det man blir sur över till att synliggöra det, och sen inte göra så igen, och vända och göra nåt annat.
Vill du utbilda dig? Finns det några utbildningar som lockar dig och som verkar intressanta?
Tror du skulle behöva sätta dig en stund med en studievägledare, om du funderar på att plugga, men annars med nån kurator eller liknande, som kan vägleda dig lite. Om du känner att du inte vill leva däremot så är det allvarligt, och du skulle behöva en psykolog som kan hjälpa dig att återfå livsgnistan.
-
Anonym (kjfdskjf) skrev 2017-02-12 21:14:49 följande:
Vill du själv utbilda dig? Eller känner du bara att du borde? Om du vill är det väl bara att köra! Om du inte vill, känn ingen press, det finns mycket annat i livet.
Egentligen så vill jag inte, men jag tvingar mig själv för att jag inte har något annat val
Mycket annat? Kan du ge exempel?
-
nja inte gott om tid, rätt pinsamt.Kfbm1937 skrev 2017-02-12 21:02:05 följande:
Skaffa dig en utbildning, självförtroende och gör något med ditt liv. Du är bara 21, jäkligt gott om tid att bli något. Lycka till!
-
En 21-åring är fortfarande ung så jo, gott om tid. Använd den tiden.Armend skrev 2017-02-15 00:22:21 följande:
nja inte gott om tid, rätt pinsamt.
Om du inte är säker än så passa på att jobba lite först och under tiden söker du in på just den utbildning du är intresserad av.
Inte det minsta pinsamt.
Jag är 39 och har inte träffar rätt i arbetslivet än... Visst jobbar jag men känner inte den där känslan som folk säger sig uppleva när de har träffat rätt. -
21 är ingen ålder, inte minsta pinsamt. Jag själv utbildade mig runt 30, då visste jag vad jag ville göra, och det var många äldre än mig också på utbildningen.
Min mans pappa utbildade sig vid 50+ till ssk. Aldrig försent.