Byta skolpsykolog mitt under utredning?

Finns det ens fler, är frågan...? På små orter har kommunen vanligtvis en central elevhälsoenhet där det finns en psykolog, en läkare, en logoped, etc. som gör inhopp på alla skolor och förskolor. Ta kontakt med utbildningsförvaltningen och fråga :)

Ja, det är ju det som är frågan. Kanske spelar det inte så stor roll hur skolpsykologen är eftersom detta bara är en "Bedömning" innan det tas vidare till utredning. Jag vet inte men känner mig skyldig att för min dotters skull göra allt jag kan för att det ska bli en rättvis/rätt utredning för hennes framtid.

Skolpsykologen kallade henne utvecklingssstörd efter att ha träffat henne i 1 timma där hon skulle svara på frågor via ett formulär. Alltså, hon är 5,5 år.
Ingen som träffat henne skulle klassa henne som utvecklingsstörd, hon talar bra, har utmärkt motorik, ställer smarta frågor.  Jag vet att detta är den typen av forum där folk kan häva ur sig att man bara "förnekar faktum" men detta är bara löjligt. Man kan inte utläsa på ett papper utan att ha umgåtts med ett barn att detta är utvecklingsstört.

Bor ni i Värmland

Förstår att det känns jobbigt. Men som du säger spelar det nog inte så stor roll eftersom det inte är hon som gör utredningen sen. Iofs så kommer väl hennes bedömning ligga med men på BUP så har dom ju ett helt team som gör individuella bedömningar och sedan snackar ihop sig (förmodligen just för att undvika att man ska råka ut för att bara ha "en syn på saken"). Just utvecklingsstörning är dessutom mer omfattande utredning (social, pedgogisk, medicinsk och psykologisk). Att barnet har ojämn begåvningsprofil tyder ju inte heller på utv.störning då brukar man ligga lågt men rätt jämnt. NPF är det vanligt med ojämn begåvningsprofil både högt och lågt.

Men sen kan det vara svårt att se en utv. störning med. Skolan såg inget fast vi puffade på, dom blev förmodligen lurade av att han har så bra talspråk (han har autism med så memorerar precis alla ord och har stort ordförråd men inte lika bra ordförståelse).

Men i vilket fall är hon ju inte seriös eftersom hon ger ut en diagnos utan att barnet genomfört en utredning. Dom får inte göra det. När sonen träffade psykolog för ev remiss för NPF-utredningen så sa hon efter första mötet att hon kunde inte säga något och dom får inte det MEN hon kunde tydligt se att han hade autistiskadrag och eftersom utredning kan vara en lång process ville hon informera personalen redan då kring bemötande osv. Sedan på utredningen var det så tydligt att dom frågade om dom fick använda filminspelningen från lekobservstionen för att undervisa studenter. Detta frågade dom om på återgivningen för innan dess fick dom inte säga något om ev. diagnos trots att det var så tydligt.

Sen brukar (iallafall inte dom psykologer vi träffat) man inte använda utv.störning längre som ord utan kognitiv funktionsnedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning. Och om hon dessutom benämnde barnet som utvecklingsstörd istället för att barnet har en utvecklingsstörning känns märkligt med för så säger man inte (om man jobbar med det).

Äsch jag har bara negativ erfarenhet av skolpsykologer. Och enbart positiv från HAB, BUP och neuro.

Jag outar inte var vi bor, varför undrar du?

Först kändes det jobbigt, sen kom jag på att jag faktiskt vet att hon inte är utvecklingsstörd. Jag är fullt medveten om att tjejen är lite "egen" och det kan möjligen ligga något kring asperger runt henne men  jag är inte säker på att hon ens uppfyller alla de kriterier man ska ha för det.

Jag tyckte också det var märkligt att hon uttalade sig om det innan hon ens konsulterat med fröknar och annan personal eller läkare för den delen. Så jag satt där och visste inte riktigt vad jag skulle säga, för samtidigt vet jag att hon inte lyssnar. Hon pratade i en kvart om sitt eget barn som hade problem också under vårt möte så hon kanske behöver arbeta med detta för att bearbeta den händelsen.

Folk i min närhet har också sagt att det är märkligt att hon sagt att dottern är utvecklingsstörd. Jag får väl hoppas att vi får någon bättre på själva utredningen som observerar lite mer.  Är livrädd att hon ska klassas som något hon inte är, vilket i framtiden kan komma påverka henne negativt gällande jobb, utbildning etc.

Att dottern inte svarar rätt på frågor från en okänd människa under 1 timme betyder inte särskillt mycket.  Skulle hon dessutom ha någon form av autism eller ADHD måste ju eventuell IQ testning anpassas efter det.

Många psykologer har dessutom dålig kunskap om flickor med ADHD eller autimsspektrumstörningar, eftersom de ofta har annorlunda symptom och beteenden än pojkar.

Se till att hon inte blir delaktig i en fortsatt utredning.

Jag håller på att kolla upp eventuellt byte för jag vet faktiskt inte hur det går till.

Näe, i den åldern är det ju inte så särskilt intressant att sitta stilla vid ett papper i en timma heller. ´Min dotter gör ingenting man ber henne om ifall hon inte får en bra anledning till det. Om hon finner det tråkigt/oengagerande så blir det ingenting, fast jag vet ju hur hon fungerar. Är dagsformen inte bra så blir ingenting bra. Vissa dagar räknar hon till tre och andra till tjugotre.

Vissa frågor var enligt mitt tycke inte intelligensfrågor heller utan moralfrågor. "Vad gör du om du hittar en plånbok på golvet i affären". Men det var poängbaserat och la även grunden till resultatet. Sen var det även frågor som hade mycket med miljö att göra också, man måste exempelvis känna till vissa "Kända" karaktärer i filmer osv. Så jag vet inte om detta test är utformat för äldre eller vad det är fråga om.

Har själv en 5,5-åring, och vill hon inte så går det inte att få henne att göra saker. Vi ska försöka träna på r-ljud hemma nu, och det krävs en hel del mutor och lockande för att göra övningarna, och även då blir det max 5 minuter i taget.

I nuläget handlar det väl mest om att se till att få hjälp och stöd inför skolstarten, och hjälpa förskolepersonalen i hur de ska bemöta henne och hjälpa henne.  Då gäller det att den kartläggning som görs faktiskt tittar på var hennes styrkor och svagheter ligger, och ger stöd i hur man bäst hjälper henne att utvecklas.

Etiketten utvecklingsstörning verkar mest syfta på att kunna sätta henne i särskola, så det är nog läge att ha koll.

Känner igen mig :)

Vi tänker också på inför skolstarten senare, att hon ska kunna få stöd i de ämnen som hon inte kommer visa särskilt intresse för (jag vet att det blir oerhört svårt med vissa) men sen vet jag att hon antagligen kommer ligga över de flesta andra i några ämnen som hon tycker är kul.

Jag försöker ha koll men det är svårt att agera, i småorter haglar det inte med alternativ men jag har en dålig känsla när det gäller den här psykologen. Hon ger oss föräldrar massor av beröm, säger att allt bra vår dotter har gjort är vår förtjänst och inte egen prestation. Det stämmer inte, vår tjej har egen förmåga, jag är helt säker på det.

Kontakta BUP och kolla möjligheter för en riktig utredning med en annan psykolog.

Nu vet jag inte vilka svårigheter din flicka har, men det kan vara värt att kolla nämrare på lite information om flickor med autism/ADHD. Googla flickor autism adhd så får du upp en hel del intressanta länkar, inklusive länkar till Svenny Kopp.

Flickor med Asperger har en annan symptombild än pojkar, vilket många psykologer har dålig koll på.

Är du påläst har du lättare att trycka på rätt saker. Eftersom just kunskapen om flickor med npf ofta är dålig, kanske det är lättare att hänvisa till att du vill ha en psykolog med erfarenhet av detta än att att bara säga att du inte är nöjd med nuvarande psykolog.

Ta det via BUP och berätta också för dem vilket intryck du fått av skolpsykologen, när ni får komma dit. Det är säkerligen så att de vet vem hon är. De kan ha hört liknande saker om henne från andra föräldrar. 

Sen om ni ska träffa henne fler gånger, skulle jag avbryta henne varje gång hon pratar om sitt eget barn med frågan "hur är detta relevant för vår situation/vår dotters situation?" Om hon pratar om diagnos innan utredning säger du "man kan inte prata om diagnoser innan utredning är gjord, det ska väl du som är psykolog veta?" (eller liknande, beror väl på hur "näbbig" man vill vara  ) 

Jag är autistisk och min erfarenhet (som vuxen) är att habiliteringspersonal och annan vårdpersonal säger både är och har autism. Jag skulle ta mycket illa vid mig om någon medvetet lät bli att säga ÄR autistisk.

Skillnaden mellan autism och en kognitiv funktionsnedsättning är att det senare kan förvärvas. Jag tycker inte det är korrekt att säga att han ÄR utvecklingsstörd eftersom det inte är ett konstant tillstånd. Han var överintelligent som liten och om 5-10år kanske han inte har kvar sin kognitiva funktionsnedsättning, det vet vi inte idag.

Jag ska kolla upp detta när jag är ledig nästa gång!

Min dotter är oerhört kreativ, skapar allt av skräp,skrot och korn. Hon är intelligent på ett vis som utmanar oss vuxna att tänka till. Löften är viktigt och kan inte negligeras. Kläder måste sitta korrekt, vara snustorra och hon har ofta "ont" lite här och var. Hon kan hänga upp sig på småsaker och ha svårt att släppa vissa (i mitt tycke) onödiga små detaljer.

Men! Svårigheterna syns mest när vi umgås  i grupp. Är vi själva eller om hon är ensam med sin pappa så är problemen egentligen som bortblåsta.
Hon tycker att det är för mycket barn på dagis och har inte riktigt känt att hon tillhör samma sort som dem. Hon ser sig som en vuxen och inte som ett barn.

Jag försöker läsa på så mycket jag kan om diagnoser när jag är ledig men har inte specialiserat mig på tjejer och asperger osv utan har nog nöjt mig med endast en generaliserande diagnosbild Ska grotta ner mig ordentligt i någon timma. Tack för tipsen!

Jag ville avbryta flera gånger förra mötet men tänkte att det kommer bli cirkus av alltihop om vi gör det konstant. Vi gjorde det vid en del tillfällen då det bara inte gick att hålla tyst.

Haha jag ska fundera på saken, kan vara rätt "näbbig" men det kanske är dumt att gå till anfall i alla riktningar. Kanske ska nöja mig att gå på krigsstigen gällande min egen dotter. (Även om du har rätt, hennes egna situation har ingenting med min att göra)

Jag kan förstå tanken fast jag tror faktiskt inte ens man använder termen "utvecklingsstörning" längre. Så i vilket fall som helst blir det fel.

För det andra så har ingen diagnos satts och det är inte hon som ska göra det men hon kan ju inte gå händelserna i förväg och efter en timmas möte slänga ur sig humbug till höger och vänster. Tänk vad mycket feldiagnoser det skulle ställas om det alltid fungerade på det viset.

Kolla även särbegåvning. Är hon särbegåvad inom vissa områden kan hon ju faktikst inte vilja göra för enkla uppgifter eller vara med barn som hon inte har så mycket utbyte med. Samtidigt är hon ju också bara 5 år, med de begränsningar i tålamod och den impulsstyrdhet det innebär.
Sedan utesluter särbegåvning inte heller autism eller vissa autistiska drag (överkänslighet för kläder, konsistenser på mat, ljud, behov av struktur etc).

Går hon på en större förskola och har svårt för mycket intryck blir det givetvis jobbigt i en stor grupp.

Har ni möjlighet att välja en skola med mindre klasser och lugnare miljö?

Det är ju självklart svårt att veta hur det ligger till eftersom hon är så liten men visst, jag ser tydligt stora begåvningar gällande vissa punkter hos henne.

Vi kan nog inte byta skola om vi inte flyttar tyvärr, så det är ett dilemma. Jag tror hon hade mått bäst av lite mindre grupper. Alla hade nog mått bättre med mindre grupper men det är ju kaos i skolans värld så vi sitter lite fast.