vet folk om att de uppfattas som sega, långsamma, tröga, okunniga osv?

Jag är ganska säker på att de inte har det, i så fall skulle de nog inte hålla på så... Just personer som är sådär omständliga i historierna är nog något av det värsta jag vet.

Har en tjej på mitt jobb som är helt otrolig, om hon ska berätta en historia ska ALLT med, och om minsta detalj (som är helt oviktig för sammanhanget) blir fel måste det redas ut. Själv är jag helt tvärtom, är rätt nojig över att framstå som en sån, eller att ta för mycket plats rent allmänt, så jag gör ofta tvärtom och kommer med för lite information, vilket förstås även det kan vara irriterande för folk som inte har samma förförståelse som jag.

Antagligen inte. Inte i de flesta fallen i alla fall.

Varför skulle någon medveten börja berätta en lång historia som dödar samtalet runt fikabordet? Låter inte logiskt så jag röstar på "nej". 

Vad din examen har med frågan att göra vet jag inte... Folk är som folk. Finns stressiga, långsamma, trögtänkta och kvicktänkta personer överallt tycker jag.

Jag är ganska seg just nu, utmattningssyndrom, och är smärtsamt medveten om hur långsam jag är jämfört med hur jag var. Hur människor himlar med ögonen och suckar år mig.

I vissa lägen, andra inte. Hög intelligens är dessutom ingen garanti för att man inte ska dra igång en lång historia med tusen detaljer som är ointressanta för andra. Det gäller att läsa sin publik, och för det krävs fingertoppskänsla.

Enligt min erfarenhet finns alla sorter.

Korkade människor som tror att de vet allt och måste mansplaina för sin omgivning.
Tröga människor som vet att de inte är klassens ljus, men struntar i det och bjuder på sig själva med ett stort leende.
Människor som har dåligt självförtroende och helst håller sig i bakgrunden för att inte verka korkade.
Smarta människor som älskar att trycka ner andra som är mindre pålästa.
Intelligenta människor som vet om att folk i allmänhet tycker att de är nördiga, och som bjuder på sig själva med ett stort leende.
Intelligenta och pålästa människor som lider av Mellodiskussioner och  helst söker sig till likar för att kunna prata och leva fritt.

Nej jag tror inte att de är medvetna, ett annat drag som de brukar ha är att prata om sig själva hela tiden.

Jag tycker att det du pratar om snarare handlar om socialkompetens snarare än IQ. Brist på fakta kontroll är nog mer ett kulturellt problem än något som har med intligens att göra (för alla människor kan ju googla)

För mig är en trög människa en person som inte fattar saker, en person som trots att man visat en enkel uppgift flera gånger ändå inte förstår och som inte förstår eller kan räkna ut enklare saker, jag hade en bekant som inte förstod hur en motrel skulle användas t.ex fast vi visat henne dagen innan. Personer med läskigt dålig allmänbildning (t.ex tror att Storbritannien är en delstat i USA för att man pratar engelska i båda länderna) tror att Paris är ett land eller att SL kortet (i Stockholm) gäller i hela landet. Alla exempel har jag hört påriktigt.

Själv har jag nog ingen hög IQ på skalan men jag är djup och filosofisk till min läggning.
Ytliga konversationer om ingenting vid fikabordet på jobbet är påfrestande.
Jag tar på mig en mask och spelar med.
Jag uppskattar ändå det enkla i livet mest ex gå runt i trädgården och tänka fritt för mig själv.
Eller när jag träffar på någon annan tänkare som uppskattar att filosofera.

Är själv övertygad om att en del av dessa människor gör sin trögare och långsammare för att de vill uppehålla en eller sinka en på ett provokativt sätt. Notera att jag skrev "en del" och inte "alla".

Just det där med folk som berättar historier har man ju varit med om. Sluddriga alkoholpåverkade människor t.ex. som ska berätta något ur sitt liv, som tappar ord och tappar tråden stup i ett och dessutom begär att jag ska "fylla i luckorna" där de inte själva kommer på det. Så om man lyckas fylla i luckan så utbrister de "JAA, just det!" och så fortsätter de och tappar snart tråden igen. Så oerhört frustretande.

Eller gamla människor som är måna om att använda överflödiga ord i sina berättelser och att det ska låta uppstyltat för att få det att låta just som en berättelse, och som inte kommer till saken, dvs det viktiga de ville ha sagt med sin historia.

Eller folk som selektivt väljer att inte förstå varför man tycker och /eller tänker på ett visst sätt, trots att man förklarat för dem på alla upptänkliga sätt. De väljer att inte förstå för att de är av en annan åsikt och i själva verket vägrar att förstå. Så säger de "Men jag förstår inte, så du menar alltså att.." följt av att de menar att man sagt något man inte sagt eller menat. T.ex. om man inte gillar radikalfeminister så får de det till att man är emot jämställdhet, och ska hela tiden försöka få det till att man är manschauvinist eller en allmänt dålig människa.

Att var dum eller död är inte jobbigt för den som är det. Det är däremot jobbigt för de andra.

De vet alltså inte om det. Det är min bestämda uppfattning.

Vet att det är en gammal tråd men TS refererar till ?den andra tråden? i ämnet (antar jag?), vilken är det?

Klockren tråd och sååååån igenkänning för övrigt, var som balsam för själen att läsa.

Förhoppningsvis inte. Vore ju jobbigt om folk skulle påverkas mycket av att andra är otåliga och lättirriterade. Men om man visar sin irritation så lär det väl uppfattas förstås. Men det vore ju ohållbart om människor skulle leva sitt liv helt i rädsla för att inte irritera andra med såna detaljer som hur man berättar en historia.

Jag kan ju tycka att den som är så lättirriterad är den som behöver jobba med sig själv istället. Fram för människors rätt att vara olika utan att bli hånade tänker jag.

Jag tror vi alla pratat med någon som är dummare än en själv och någon som är smartare än en själv. Det har jag iaf gjort.
Tänker "oj vad jag låter dum i huvudet" ibland när jag har pratat med en lärare som kan mycket mer än mig. Blir ganska tyst av mig om det pratas om ett ämne jag inte är så bra i. 
Jag tror jag har ganska bra koll på när jag är "dum", men vad ska man göra.. går ju bara att hålla tyst.

Om man möter någon som är dummare än en själv så förstår de ibland att de har fel men det är lite 50, 50. Vissa personer fattar direkt att de kanske borde lyssna på någon annan medan andra inte gör det och då får de väl göra fel då. Sen finns det också folk som skryter om saker som de inte är riktigt så bra på och jag säger inget men skäms lite för dem. Vissa ser sig ju som störst, bäst och vackrast, vet inte om det har något med IQ nivån att göra.

Nope. De är för dumma för att förstå det ;).

Läs på om the Dunning and Kruger effect.