hur kunna skilja sig när det praktiska inte går att lösa?

Du får sänka dina krav. 

Nu ska inte jag skiljas. Men det jag gjort redan nu är att ställa mig i bostadskö. Så skulle en skilsmässa komma på tal om några år så kommer den biten vara löst. I min stad är det 6-7 års väntetid på "bra" lägenheter.

Förstår ärligt talat varför inte fler gör så, det betyder inte att jag vill skiljas, det betyder att jag är hyffsat smart att inse att man kan skiljas oavsett hur kära man är i början. Om inte annat så kommer barnen ha en lägenhet när det är dags.

Kan ni sälja det hus ni bor i nu och köpa två lägenheter?

Nya livssituationer ger andra förutsättningar. Ni måste sänka kraven.
Annars ber du om hjälp att lösa en omöjlig ekvation.

Med dina enorma krav blir det såklart svårt. Annars finns det självklart alla möjligheter att skiljas och flytta!
Finns det inga bussar/tåg där ni bor så du kan skippa bilen?
Bo nära skolan så kan barnen gå eller cykla.
Bo i andra hand tills du får bra bostad genom din köplats. Prata med banken om lånelöfte för dig för något får du väl när det gemensamma boendet har sålts?

Till skillnad från alla andra så tycker jag inte att du har helt orimliga krav. Klart man vill bo nära barnens skola. Bil är ett måste även för mig. I min stad funkar inte kollektivtrafiken särskilt bra så vi skulle bli extremt begränsade utan bil. Vad gäller boende så kolla att det går bussar från barnens skola till hemmet så att de enkelt kan ta sig hem själva.

Vad gäller boendet så är man ju hänvisad till andrahandsmarknaden om man inte kan köpa eller få ett förstahandskontrakt. Det är dyrt och oftast på kortare tid.

Men en del små privata hyresvärdar annonserar på blocket och har tillsvidarekontrakt så om du har tur kan du ju få ett sånt.

Räkna med att ni kommer att få bo trångt, dyrt och få flytta runt mycket. Bor du utanför stan kanske du kan hitta billigare boende men då går det ju mer bensin istället...

Jag tycker att det är rimliga krav att avstå skilsmässa, det blir ju stora konsekvenser. Det är en stor stress att behöva flytta runt om man inte får något fast. Om det är värt det eller inte beror ju på... för min egen del skulle det lätt vara värt att skiljas även om jag behövde flytta runt.

Kolla med banken om du kan få lån. Hur mycket vinst kan ni göra på nuvarande bor de tror du?

Ett tips: lev inte på CSN när du separerar

Ja, detta som du skriver är bara en orsak till att det MÅSTE byggas fler bostäder. Befolkningen har ökat kraftigt på kort tid. Oavsett om alla sparar alla kronor de fått över eller stått i bostadskö i 15 år så räcker inte bostäderna till alla.Förra gången detta hände tog socialdemokraterna initiativet till miljonprogrammet. det skulle behövas ett sånt initiativ igen - fast denna gång med bättre planering.

Frågan är väll snarare VARFÖR man ska skiljas, än HUR man skiljer sig. I vårt fall kom vi till en gräns där vi inte ens kunde SE åt varandra utan att vilja "spy" på varandra, och allting bara blev konflikter. Och då MÅSTE man vidare, om inte annat så för sitt eget psykiska välbefinnandes skull. Och där verkar inte ni vara?

Det är välldigt mycket att "kasta" sig ut i det okända, men hellre det än att vara kvar i ett dysfunktionellt förhållande. Och lustigt nog, när man måste, öppnar sig dörrar som man aldrig ens anade fanns när man var fast där inne.

Men nej, bostaden kommer du inte få med röd matta 3 meter ifrån dagis/skola, och det är givetvis en praktisk detalj som man får leva med. Rent krasst, du kan inte få en skillsmässa som inte kommer kosta dig någonting - oavsett om du har barn eller inte. Och den lyckliga skillsmässan existerar inte heller. Det är bara en fråga om hur dålig den blir.

I stockholm hjälper det inte med att bygga nya lägenheter, en ensamstående med
barn och låg eller medelinkomst har inte råd med en hyra på 15.000 kr/mån för en hyrestrea. Hyrorna måste ner med 30 % eller lönen upp med 30%

Dom enda som har råd med 15.000 i månaden är par eller höginkomsttagare
samt den del av befolkningen som har hela hyran betald av stat eller kommun.

Kanske inte, men det är bostadsbrist i så gott som hela landet. Givetvis önskar jag även billigare lägenheter och det tror jag är möjligt om vi inte haft kartellbildning i byggbranschen.

Tycker detta är en intressant diskussion ändå. En skilsmässa påverkar ju barnen i allra högsta grad, de har ingenting att säga till om när föräldrarna bestämmer sig för att skiljas. De tvingas flytta fram och tillbaka, kanske mellan två helt nya bostäder då den de bodde i med båda sina föräldrar sålts. De kanske får flytta långt från kompisar så kontakten där blir svårare, de får längre till skola, kanske tvingas byta skola, kanske tvingas sluta med någon fritidsaktivitet pga för långt avstånd/sämre ekonomi/avsaknad av bil tex... är det verkligen då att kalla en förälder som funderar på de praktiska problemen som kan uppstå för kräsen? Jag tycker det är högst relevanta problem TS tar upp, kanske till och med skäl nog att vänta med skilsmässa ett par år tills det praktiska förhoppningsvis löser sig? Förutsatt att det inte förekommer direkt destruktiva inslag i föräldrarnas relation, för är det så så är givetvis skilsmässa ett bättre alternativ än att stanna kvar.

Håller helt med dig. Hade inte skilt mig i situationen som nämns här.

Har du ingen vän eller släkting att bo hos?

Jag skulle verkligen önska att en släkting till mig skulle lämna sin partner, då denne är en manipulerande och vidrig människa. Släktingen har redan pratat i förbigående om det skulle vara ok för den att bo hemma hos mig och min make en period, vilket vi självklart sagt ja till. Allt för att lösa separationen så mycket som möjligt för min släkting.

Hör dig för som sagt, folk är nog mer villiga att hjälpa än vad du kanske tror.

Jag har alltid levt med vetskapen om att man kan gå isär därför har jag också sparat och lagt undan därefter.
Bott i hyresrätt sen med sambo och bostadsrätt, separerar vi så kommer jag bo kvar om jag inte säljer.
Jag köpte lägenhet trots 15 års kötid i sthlm men det räcker inte till någon vidare bostad får man en så är det lika dyrt eller dyrare som att betala en br.

Man kan tycka att det är tråkigt att leva med vetskapen att man kanske separerar någon dag och måste klara sig själv, men det är nog lika bra.