Är jag inte bra nog?

För det första så ska du absolut inte tro att du inte duger glöm de tankarna och sluta jämföra dig med din syster! vet själv hur det är som nr 2 av 4 storebror slapp ofta göra sysslor hemma utan han var med flickvännen eller vänner så det blev jag själv som fick göra saker hemma, där får du sätta ner foten! din storasyster borde ha mer sysslor hemma än dig, med tanke på att hon är äldre, det kallas att växa upp, annars kan hon få problem när hon väl sitter ensam i en lägenhet en dag och inte kan göra vissa saker *facepalm*

Sen att hon som du beskriver det verkar undvika dig gör det samma mot henne ett tag ignorera henne, sluta hjälpa henne och ställa upp människor brukar reagera och ändra sig ganska snabbt då om inte så mår du i alla fall lite bättre själv efter ett tag.

Att du inte är som din syster är väl bara positivt man vill väl vara sig själv och unik och inte bara en kopia? ni har olika intressen jag frågar dig skulle du vilja vara mer som din syster, festa, träna ha många kompisar etc vore det du? jag kom till insikt med att jag och min storebror är ganska olika, som natt och dag egentligen, han var den tysta och den som inte hördes och då förväntade väl mina föräldrar sig att jag skulle vara likadan? men icke! jag förde liv och var sprallig och fick mycket stryk (misshandel) då min far inte kunde förstå vad som va fel med mig, sen när min lillebror och senare min lillasyster kom så förstod mina föräldrar att barn kan vara olika. 

Om du vill må bättre så ska du göra följande saker.

1. Prata med dina föräldrar att det inte är okej att du ska göra mer sysslor än din storasyster då hon är äldre och då borde ha mer ansvar, ta upp att hon måste också lära sig hur det är att bli vuxen någon gång så hon inte får en chock i framtiden.
2. Engagera dig mer i dig själv, sådant som du gillar och vill göra, följ dina intressen vad de nu än må vara.
3. Sluta jämföra dig med din syster ni är olika inte samma person.
4. Det är absolut inget fel med dig du är perfekt som du är och ignorera de som tycker annorlunda! min morfar har ett bra ordspråk som han använde under åren jag blev mobbad i skolan "Dumma människor ska man inte bry sig om, då tröttnar de till slut" detta hjälpte faktiskt och idag när jag jobbar som personlig assistent så är det som så att personen jag tar hand om en av mobbarna är hens kusin, lustigt va? personen har bett om förlåtelse säkert tusen gånger och skäms fortfarande och vågar inte se mig i ögonen även fast jag för länge sedan förlät och gick vidare inga onda känslor.
5. Sen om jag ska vara ärlig så gillar jag tjejer som är lite blyga, eller barnsliga, inte någon som festar och inte kan göra saker = städa, diska, laga mat, tvätta etc enkla saker bara tjejen har humor sött leende och personligheten så ordnar det sig och ofta är det samma tvärtom så var du lugn och tänk du är bara 15 med hela livet framför dig du duger precis som du är.

Ha det bra Mvh Joel

Det är inget fel på dig alls, du låter som en smart flicka.

Du är inte som din syster, som du verkar tycka är fantastiskt bra på många sätt, speciellt i andras ögon. Men om hon inte ställer upp för dig som du gör för henne så är hon ju inte en lika bra vän/syster som du är, har du tänkt på det? Även om ingen annan ser det nu, så vet nog både hon och du det.

Och det är bara början, tro mig!

Att inte vara den mest sociala, inte ha 100 vänner man hänger på hela tiden, inte festa en massa eller vara populär på olika sätt - det kan löna sig.

Det finns en massa spännande jobb för personer som inte känner behov av att stå i rampljuset. När du blir äldre kommer du träffa människor som är mer som du, och du kommer att se att du aldrig var ensam! Se bara på alla som känner igen sig i din text...

Jag gillade tipsen en annan gav här i tråden, om att tala med dina föräldrar om hur du upplever det, det är viktigt att de vet.

Fundera bara över och förbered dig på att de kanske kommer påpeka saker du inte tänkt på, om det så är sysslor din syster faktiskt gör, saker du fått göra tidigare än din syster eller andra sätt som de ser annorlunda på situationen.

Det enda sättet för er alla att gå framåt är att de lyssnar på dig och att du lyssnar på dem... allas upplevelser är sanna för dem själva, så det kommer att vara svårt att "övertyga" varandra om er egen sanning. Försök istället att få ihop era sanningar, hitta de saker ni ser lika på, och bygg vidare därifrån till hur ni vill ha det.

Lycka till!