Hur/när berättade ni för barnen?

Varför tror ni att era barn är korkade?

Hur känslomässigt öppen är pappan och hur klipsk är 15-åringen? Jag tänker att jag i den åldern nog ganska snabbt hade fattat om min pappa träffat någon, och då hade jag tyckt att det var mer sårande att behöva lista ut det själv än att få höra det från honom.

Jag undrar som övriga; hur har pappan tänkt dölja sin nya relation? De ska inte bo ihop?

Ni försöker bara skona er själva och det förstår jag det är inte det. Oerhört tuff situation Du befinner dig i faktiskt och jag skulle inte kunna hantera det så bra som du. Men de lär ju faktiskt fråga -Varför? Och vad ska ni säga då tänkte ni, ska ni trassla in er i bortförklaringar?

Ni som föräldrar har naturligtvis rätt till er integritet. Absolut har ni iofs det, så det innebär att ni faktiskt inte behöver ange nåt skäl för att bryta upp om någon frågar och det gäller principiellt även era barn. Men de lär snabbt märka att han träffat en ny ju!? Lika bra att säga som det är på en gång..

Eftersom hon oxå är gift och det inte är jättelätt att hitta ny bostad så kommer det ta ett tag att "komma loss". Under den tiden kommer de "ligga lågt" med sin relation tills allt blir löst på bästa sätt. Om det nu finns nåt bästa sätt????

Men hur stark är du då Ts? Imponerad! Jag tror ni ska säga sanningen. Krasst och utan detaljer, men sanningen. Är du ledsen, säg det. Säg också att det är så nu men att det kommer gå över. Alla kommer överleva. Typ så hade jag gjort. Hoppas du mår ok, snart i alla fall.

Men då kommer de hata honom. Kanske ta avstånd från honom för vad han gjort mot mej. Och tycka jättesynd om mej. Jobbigt!!!!

Funderar på hur det ska talas om här hemma. 7 barn och frugan begär skilsmässa. Har sagt att då det är hennes beslut får hon informera barnen. Hon vill vi ska stå enade. Kommer inte hålla med.

Funderar på hur det ska talas om här hemma. 7 barn och frugan begär skilsmässa. Har sagt att då det är hennes beslut får hon informera barnen. Hon vill vi ska stå enade. Kommer inte hålla med.

Grejen är oxå att vi har träffat henne med familj några gånger och umgåtts innan det blev nåt mellan dem. Så barnen vet vem hon är. De gillar henne nu men hur kommer de reagera sen isf?

Nejnej....tycker du är förnuftig ts. Inte behöver ni berätta om nån ny. Räcker med att ni ska skiljas. Vad ger det? Hanbe deras pappa, varför göra så barnen ogillar honom? Vem vinner på drt? Efter min skilsmässa för över tio år sedan sa jag aldrig åt barnen att deras pappa varit otrogen, det vet dom inte ännu idag. Den biten är jag stolt över, att jag aldrig kastade sk.t på honom.

Min pappa lämnade mamma för en annan kvinna när vi syskon var 18, 14 och 10. Ingen hymlade med det och de flyttade ihop ganska omgående. Vi två äldsta tyckte att det var skönt att få alla korten på bordet direkt - inga obehagliga överraskningar sen liksom utan allting på samma gång, som att dra av ett plåster. Tioåringen var tillräckligt ung för att titta på oss andra (vuxna som tonåringar) och följa vårt exempel - vi verkade ju ta det bra, så då kunde det väl inte vara så illa då, resonerade han. Och vi tonåringar resonerade nog likadant egentligen, tittade på de vuxna och såg att de hanterade det bra, och då försvann oron ganska snart.

Klart vi till en början tyckte synd om mamma och tyckte att pappa var lite dum, och hade våra funderingar om den nya kvinnan innan vi lärde känna henne på riktigt, men... sånt är livet? Lite känslor får man ju räkna med. Alla tre vuxna i vår situation skötte det hela väldigt fint (samarbetade bra, snackade inte skit, tog tid att umgås med oss och prata med oss, satte ingen press på oss att vara på ett visst sätt, var tydliga med vad de planerade så att vi hela tiden visste vad vi skulle förvänta oss etc) och föregick helt enkelt med gott exempel hela tiden, så det lättaste valet var ju att ta efter dem och acceptera förändringen med gott mod.

Vi har allihopa en bra relation med våra föräldrar och med pappas nya (som inte är så ny längre!) idag.

Ps: Om pappa och den nya hade kunnat tänka sig att VÄNTA med att flytta ihop ett tag hade de förstås kunnat låtsas som att de träffats efter skilsmässan och på så sätt skonat oss från att känna till otroheten. Jag kan inte avgöra om det hade varit bättre eller inte (fördel: jag hade sluppit veta det om min far, nackdel: jag hade gått miste om en stor pusselbit i min mors mående), allt jag vet är att det inte gjort mig så mycket att veta sanningen heller. Tror faktiskt det mesta handlar om hur man hanterar valet man gör, och inte nödvändigtvis valet själv. Lycka till!