• Mamma med 2 barn

    Nu får det räcka

    Jag är en mamma. Jag har två barn på 3 och 5 år.

    Jag har fått nog på allt bråk mellan mina två döttrar. När jag skaffade mitt andra barn visste jag att det skulle förekomma bråk men inte så här mycket. Det bråkar från det går upp på morgonen till det går och lägger sig.

    Dom skriker och gapar, dom slåss, knipps, bits och river varandra.

    Båda är lika elaka mot varandra.

    Ibland säger jag till på skarpen och ibland låter jag det vara för jag okar inte säga i från.

    Det är någon gång dom kan leka och ha roligt men det varar i 5 minuter.

    Jag och min man har gjort allt för att det ska sluta.

    * Vi har skickat upp dom på vars ett rum så kan dom komma ner när dom har lungnat sig.

    Antagligen funkade inte det.

    * Om vi har bestämt oss för att göra något roligt. Tex: åka till busfabriken så har vi fått ställa in det.

    Dom blir ledsna för stunden men sen är dom på varandra igen

    * Vi har pratat med barnen i en vänlig ton men man kan inte prata med dom för den ena gråter och den andra är otrevlig.

    När det lungnat ner sig pratar vi om det igen och då funkar det bra. Då lovar dom heligt att aldrig göra om det.

    En kvart senare så är vi på ruta 1 igen.

    När vi lämnar dom på dagis så sägs det att dom beter sig som änglar. Vilket är bra att dom beter sig när dom är borta men inte så roligt för det börjar direkt dom sätter sig i bilen.

    Jag har boktavligt talat hållt på köra av vägen för att jag kan inte koncentrera mig när två ungar i baksätet illvrålar mot varandra. Det är livsfarligt (jag vet) det vet ungarna också men dom begriper inte det förens olyckan är skedd och då är det så dags.

    Vad ska jag göra?

    Jag orkar inte med att det bråkar 24/7.

    Jag vill få detta och sluta.

    Snälla hjälp mig!

    Någon som kan ge mig råd?

  • Svar på tråden Nu får det räcka
  • Carambolan

    Socialtjänsten i kommunen brukar arrangera föräldraskapskurser eller erbjuda föräldrastöd (typ en kurator man träffar för enskilda samtal) som man kan få som öppen insats. Det är alltså inget som kräver biståndsutredning eller misstankar om att du är en dålig förälder, utan något som finns till för alla som känner att de skulle behöva lite stöd i sitt föräldraskap. Det kanske skulle kunna hjälpa dig?

    Jag håller med Queennr1 om att era straffmetoder och ert sätt att få barnen att lova bot och bättring inte låter helt rimliga för åldern.

  • 8airam8

    Dels är ungarna små och dels för ni nog försöka pränta in solidaritet i huvudet på de små liven. Solidaritet och medkänsla. "Storasyster blir ledsen när du gör sådär, nu måste du säga förlåt". "Se här nu så fel det blir när du drar av benen på lillasysters docka, dockan går sönder och lillasyster blir jätteledsen. Nu måste vi hjälpas åt att laga dockan, och du måste säga förlåt till henne". Och även i lugna stunder få barnen att hjälpa till med vad de kan för att alla ska ha det bra. Hjälpa barnen att ta hand om varandra, passa upp på varandra, säga tack till varandra. Till sist blir det svårare att bråka och slåss.

    Det är vad jag kommer på just i synen. Jag kanske är ute och cyklar helt här? Men det sliter med osämja.

  • No Logo

    Bråkar de i bilen får du åka av i första bästa avfart och stanna. Gå ur bilen en stund och lugna mer nerverna och förklara sen (igen) att det är trafikfarligt att köra när de bråkar. Gör det varje gång de börjat bråka även om du går stanna var femte minut. Påpeka hur mycket längre tid resan tar och vilka roliga saker de kunnat gjort istället.

    Barn brukar inte vara förtjusta i att åka bil längre än nödvändigt.

    Eftersom de är så små så går det inte att hoppas att de ska hålla sina löften om att inte bråka,så ett par år till får du prova andra metoder.

    1. Övervakning när de är tillsammans, konstant...

    2. Bryta i tid. Vid minsta antydan till irritation säg att du märker att de börjar bli osams och ge dem förslag till hur de kan lösa problemet (turas om, leka annat etc) och senare även fråga dem om de själva kan komma på olika förslag till att lösa bråket utan att slåss och skrika.

    3. Separera dem. Funkar det ändå inte att medla, säg att nu verkar ni inte ha roligt tillsammans längre så nu får ni leka på varsitt håll ett tag (måste ju inte vara i sina rum, som bestraffning utan att en ritar i köket och den andra pusslar i vardagsrummet). Ibland när jag inte haft möjlighet att medla, övervaka etc, tex när maten riskerar att brännas vid på spisen, så har jag satt barnen på varsin stol i varsin ände av köket - ett slags lugnande timeout i gemenskap men ändå lite lagom tråkigt. För att det ska ge effekt måste man vars konsekvent och upprepa varje gång de börjat bråka, till slut ledsnar de på att ha tråkigt på varsitt håll. Eller så lär de sig att bråka tyst så att du inget märker ; )

    4. Separera dem ännu mer. Försök dela upp er med varsitt barn emellanåt och ge dem enskild uppmärksamhet. Försök också ordna lekträffar med egna kompisar så de får leka med andra och inte nöta så mycket på varandra. Lättast är det ju om man kan skicka iväg ena barnet till en kompis samtidigt som andra barnet får ta hem en kompis, alternativt att den ena föräldern går utvich gör något med ena barnet medan det andra får ta hem en kompis.

    Det blir bättre med tiden!

  • Ingrediensen

    Alltså när våra barn bråkar och busar väldigt högljutt försöker jag tänka att det är normalt för syskon och att de oftast gör det för att de är uttråkade. När jag då insett att största problemet är att jag tycker det är jobbigt med skriket och bråket så växlar jag mellan två alternativ:
    1: Ut och bråka på gräsmattan för jag orkar inte höra er
    2. Sysselsätter dem, antingen med nåt roligt, plantera, pyssla osv eller med nåt tråkigt, nu får du vika tvätt och du tömma diskmaskinen tex

Svar på tråden Nu får det räcka