Hatar bo på landet men osäker ????

Du romantiserar staden. Här finns också massa skit. Blattar som rånar folk/butiker, knarkare som springer påverkade. I lägenheterna spelar folk musik emellanåt, har fester långt in på natten, och det är skitigt på gatorna. Står soppåsar lite här och var. Men ja man har närhet till allt vilket är guld. Men å andra sidan inte närhet till natur.

Det där med att du känner att du aldrig blir klar är ju något personligt, en slags defekt. Jag känner igen den. Folk som inte kan njuta av livet för att något inte är helt klart. Problemet är att de inte ens kan njuta av livet sedan när det är klart heller.

Jag har samma situation exakt ja om man tar bort kärlek o barn. Jag har morsan o farsan istället i kåken bredvid....

men ja jag är uppvuxen på landet men har hela min senare del i livet bara ängs o bott i stan och Stockholm som ligger 10 mil bort bara.

Men för 1 år sedan köpte vi en gård ihop lr ja jag gick in o köpte en del i köpet o fick ett hus.

Där bor jag o ska renovera o dona o hjälpa till med gården jobba heltid för halva lönen går till lånen. Korta avbetalningsplaner... ... ... men innan jag gjorde detta köp var jag redan nere för räkning men insåg det inte själv. Var inneboende hos en kompis o vi gjorde inget förutom o jobba o va hemma o dega. Såg film o ja inget. Hände väl varannan månad att vi gick ut o så varannan vecka kom någon hem till hos lr vi gick till grannen.

Men de jag vill säga är att du är nog inne i en deprition just nu. Du vill att allt ska vara klart som du säger. De ger oro å ängslinghet. Sen har du ju skaffat barn o massa saker händer. Jag tror att du ska låta allt lugna sig o en annan sak din man jobbar arslet av sig säkert för att ni ska ha råd med allt. Med de sagt menar jag inte att du bara ska vara tacksam. Snarare tänk på hur det kan bli när allt har landat o ni kan långt se på erat barn växa upp i de huset ni har fixat. O de där att du tycker kryp o skit e vidrigt. Det är bara vänja sig. ????????

När sambon blir fl-ledig och du börjar jobba kanske du ser annorlunda på saken så vänta iallafall tills dess.

Vi bor på landet med två små barn. Nu är vi visserligen väldigt intresserade av hästar, jakt, odlingar och olika djur så stan är inget allternativ för oss. Vi har en hög hästar och andra djur och ett skogsbruk som vi driver på fritiden.

Ska du sluta med hästar så kanske det inte är nödvändigt för er att bo på landet. Speciellt om ingen av er tycker det är kul med kroppsarbete.

Vi ser otroligt många fördelar med att bo på landet med barn. Ungarna kan springa ute fritt, bada i sjöarna, vi går ut och grillar i skogen ofta året runt, ungarna har en ponny, dom kan köra elbil i hagarna, vi jagar och odlar egen mat och barnen älskar att vara med ute och pyssla med olika saker såsom stapla ved, måla hus mata djuren osv. Skulle aldrig sätta våra utomhus och frihetsälskande ungar i stan.

Nu bor vi iofs på ett rätt fin gård som inte kräver "10år att bli klar" och vi har gångavstånd till tågstation, skola, affär osv.

Men som övriga sagt. När din sambo blir föräldraledig så ser det antagligen annorlunda ut. Då kommer ert barn kanske gå, vilja vara ute och bada osv och du kommer njuta av att komma hem till lugnet efter en lång arbetsdag.

Ett mindre hus på landet som inte är ett renoveringsobjekt skulle antagligen passa er bättre. Och som har kollektivtrafik.

Sälj gården. Den är tydligen ett stort renoveringsprojekt som äter upp både er tid och era pengar. Köp ett annat hus som är såpass iordning att ni inte måste göra ett enda skvatt om ni inte verkligen vill, då ska du se att det känns annorlunda

Om ni väljer att bo kvar så är det ju som så att ju färre lantbruksdjur ni har, desto färre flugor blir det på sommaren. Och gör klart projekten. Starta inget nytt förrän de gamla är färdiga.

Jag är uppvuxen på landet och även som vuxen bodde jag på landet under 10 år, främst pga att mitt ex absolut ville bo på landet. Har aldrig gillat att bo på landet utan har längtat in till stan eller åtminstone att bo insett samhälle! Vi separerade och jag flyttade in till stan och det är såå skönt! Helt underbart! Bor i ett bra barnvänligt område så barnen har alltid nära till kompisar och lekparker. De kan gå till skolan och jag kan gå till jobbet. Det är underbart! Rekommenderas verkligen! Ska aldrig mer bo på landet!

Du kan aldrig tänka dig att det finns folk som verkligen vantrivs att bo på landet, jag gör det. Och vet du, jag trivs utmärkt att bo i stan, så här njuter jag av livet. Jag är uppvuxen i en kranskommun i Stockholm, bott centralt i Göteborg, bott på landet i två omgångar och bor centralt nu, jag upplever inte det störande att vare sig bo i lägenhet, eller som nu, centralt i ett hus.

Jag har, när jag bott på landet, varit med om tre stora polisuttryckningar (med en polishelikopter hovrande över området), två anlagda bränder.
En god vän, som bor på landet, har haft tre inbrott (du vet ödsligt, ingen ser).

Jag känner mig tryggare inne i stan, men när jag bodde på landet, upplevde jag det obehagligt att vara ensam på kvällarna

Ja självklart är jag medveten om att man har en förskönad bild av det än vad verkligheten är. Men att de e konstigt folk i stan har jag också tänkt på, men jag är ju ändå där och promenerar dagligen. Skillnaden e ju att jag åker hem efteråt bara. Fast här på landet har vi en gubbe i 75 års åldern som dricker sprit hela dagarna och kör bil här trots det. Vårat hus ligger brevid en grusväg där folk kör rally och mjölkbilen ligger väl i 70 knyck. De e för å nackdelar med allt. Här behöver jag vakta så ingen leker för nära vägen eller springer ut i någon hage med tjurar eller någon gödseltank ???? så att de e frihet vettefan.

Men de måste ju vara skönt att slippa åka till allt eller? För det ja gör hemma är titta på tv, sova, laga mat och planerar dagen så jag kommer hemifrån annars e de ju ensamt. Min sambo tjänar helt okej så vi klarar oss på en lön så tanken är att jag kanske ska bara börja jobba 65% sen så jag kommer ju fortfarande vara hemma en del men det klart att jag kanske känner att det är skönt här när jag väl jobbat. Men det blir svårt att få hjälp med barn för om jag ska göra något och behöver barnvakt efter dagis då vår gård ligger åt fel håll från mina föräldrar.

Ok. Verkar som om ni har en rätt nergången gård med riktigt kasst läge :( Det i kombination med att din sambo inte vill vara föräldraledig och inte kan avlasta dig förändrar ju allt.

Då hade jag flyttat! Iallafall närmre bekanta eller till något billigt så sambon kan få mer ledig tid med barnen