Det vanliga i Sverige är att man inte har tärnor eller liknande som går med in, istället kommer någon fram och hjälper till att hålla buketten och liknande när det behövs. Näst vanligast är att man har 1 tex en syster/svägerska.
Och - Nej, det är inte vetenskapligt belagt, detta är grundat på de bröllop jag varit på + vad jag hört arbetskamrater m.fl. berätta om bröllop de varit på eller sina egna.
Såhär skriver Magdalena Ribbing om tärnor mm.
Tärna är traditionellt en ogift kvinna i brudens ålder och närmaste krets. Marskalk är en ogift man i brudgummens ålder och närmaste krets.
Tärnor och marskalkar går bredvid varandra bakom brudparet vid in- och uttåg. Ibland förekommer kyrkomarskalkar, som kan vara både män och kvinnor, gifta eller ogifta, som innanför kyrkporten hjälper gästerna till rätta – brudens släkt och vänner sitter till vänster i kyrkan, sett från entrén, och brudgummens till höger. Ju närmare släkt desto längre fram sitter man. Första bänk eller bänkar är till för brudparets föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar.
Numera är det inte ovanligt med gifta tärnor, men det har alltid ansetts olämpligt att en gift kvinna eller en som hör ihop med en man, går intill en annan man bakom brudparet. Antingen kan man då välja att ha paret tillsammans, eller så får kvinnan kallas hedersdam och inte gå bredvid en man som hon inte hör ihop med.
Best man är inte en svensk tradition. En best man står vid altaret eller motsvarande tillsammans med brudgummen och inväntar brudens intåg. Bruden förs då in av sin far eller annan närstående släkting, vanligen en man, och överlämnas till brudgummen. Denna sed är inte accepterad av alla Svenska kyrkans vigselförrättare utan måste godkännas i förväg.
Svensk tradition sedan många sekler är att brudparet går in tillsammans genom kyrkporten för att markera att äktenskapet ingås frivilligt, alltså att bruden inte ges bort av sin familj till brudgummens.
En tärna är en kvinna. En marskalk eller best man är en man. Det händer numera att brud eller brudgum vill som sin närmaste uppvaktning ha en person av motsatt kön, bruden en man som går bakom henne och tar hand om hennes brudbukett under vigseln, brudgummen en kvinna som står intill honom vid vigseln.
I jämställdhetens tidevarv kan detta tyckas naturligt, men det kan mycket lätt bli mer märkligt än rimligt: bruden med en man som närmast henne står då under vigseln omgiven av två män; brudgummen med en kvinna som best”man” står mellan två kvinnor under vigseln.
Frågor om klädseln för en best woman har kommit flera gånger – ska hon ha smoking som brudgummen, exempelvis. Motsvarande, om en man som brudens ”tärna” ska ha klänning har inte kommit – ännu. Med den anpassningen till en icke-tradition riskerar alltsammans att likna en maskerad. Jag avråder från att göra en man till brudens uppvaktning och en kvinna till brudgummens. Det kommer att bli ett långvarigt samtalsämne i stället för den vänskapsmarkering som avses. Det är bättre, än så länge, att ge dem andra hedersamma uppgifter, toastmaster eller toastmadame, kyrkomarskalk, eller annat.
Vid enkönade bröllop blir det naturligt att uppvaktningen har samma kön som bröllopsparet, men det går också att välja två av motsatt kön, om man vill. Än saknas etablerad sed härvidlag.
