Snart 3-åring som tar till fysiskt våld när han vill väcka oss föräldrar

Låter obehagligt, nu är ju inte treåringar så stora men de har ju ett visst mått av rätt och fel ändå. Men impulskontrollen är inte riktigt där än.
Har också treåringar, den ene biter mig när han blir jätteglad. Då kan han komma fram och bita mig i magen/låret eller vart han nu kommer åt. Kan ju inte få han att sluta vara glad så jag försöker när jag vet att det kan ske och vara beredd och stoppa. Försöker där och då att uppmuntra att han beskriver känslan för jag tror att det är därför han är så glad att han inte vet vart att ta vägen typ.

Kanske att det är dags att säga ifrån att han inte får sova mellan er om han ska göra illa er och vara konsekvent med det?

Det som är så märkligt med det här, är att han aldrig någonsin gör så här vid andra tillfällen, inte ens när han blir riktigt arg. Det är bara när han har sovit i vår säng på natten som det blir så och vi förstår inte varför.

Vi har tidigare sagt att han inte får sova i vår säng eftersom han gör illa oss och så började vi bära in honom till hans säng när han kom in till oss på natten, så under en period så slapp vi de här jobbiga mornarna, men så en dag slutade han väcka oss när han kom in i sovrummet. Vi har faktiskt ingen aning om hur han gör, men numer lyckas han smyga sig in, klättra upp i vår säng och lägga sig mellan oss, utan att väcka någon av oss de allra flesta nätter som han kommer in. Det är i princip bara om han drömmer en mardröm som vi vaknar eftersom han är ledsen då, men det händer inte särskilt ofta.

Kanske fokusera mindre på vad han inte får göra, och mer på vad som är ok? Ge honom förslag på hur han kan väcka er och upprepa det 1000 gånger.

Alltså jag ser ju en klar lösning. Låt honom inte sova i er säng. 
Försöker han så är det bara att ta tillbaka honom till sin säng. Punkt.

Såg att ni försökt det, men då får ni se till att fixa något som låter när han kommer in.

Han kanske vill testa och se hur en kropp som sover fungerar, får hen ont när hen sover? Hur mycket kan man göra innan hen vaknar? Hur känns det? Osv. Tycker inte hans beteende är jätte konstigt, jag gjorde många konstiga saker som ung också. Men det är väl inte rätt för det, förklara för honom hur du gillar att bli väckt.

Om han inte slutar trots att han vet att han gör fel så är han väl antagligen för liten för att kontrollera sig, och då hjälper det nog inte att fortsätta förklara för honom utan ni måste hitta ett annat sätt tills han är mogen nog att inte göra illa er, tror jag. Vaknar han vid ungefär samma tid vare dag så kanske du kan ställa klockan så att du vaknar lite innan honom? Annars får ni kanske se till att han inte sover i er säng.

Kan du komma ihåg vad det var som gjorde att det fungerade där ett tag? Och då naturligtvis upprepa det.

Annars tycker jag ni får sätta en trappgrind i dörröppningen, så att han inte kan smyga in till er. Det är ju värsta skräckfilmen med ett barn som smyger in omärkligt och sedan petar ut ögonen på mamma. Du kan inte ha det så. Om han råkar skada dig på riktigt blir det ju förfärligt, både för dig och honom. Tänk vilka skuldkänslor han skulle få när han blir äldre. "Jo förstår du, mamma är blind på ett öga för att du petade sönder det andra när du var tre och ett halvt. Vi trodde inte du var stor nog att skada mamma på riktigt, men du växte snabbare än vi trodde."

Och såklart är det inte illvilja, en sån liten har inte den förmågan.

Prova att sätta på dig en sådan där "bindel" i vadderat tyg för ögonen som man kan använda för att det ska bli mörkare. Som man fäster med kardborrband. Vet ej vad de heter men hoppas du förstår vad jag menar. Då är det inte lika lätt för honom att peta fingrarna i ögat, om han nu inte lyckas ta bort den först. Det kan ju vara en nödlösning tills han lärt sig att man inte ska göra så.

Hjälp! Nu vågar jag inte sova med vår dotter i sängen, det lät så läskigt med ett barn som smyger in och attackerar föräldrarna.... : o

Inte alls kul för en förstår jag. Mycket märkligt också att det bara sker när han vaknar bredvid er. Jag håller med föregående att det bästa nog är att hindra honom från att smyga in med en grind eller nåt som låter så ni vaknar när han kommer. Undrar vad det kan vara som gör att han beter sig så, kan det vara att han själv bara är halvt vaken? Att när han vaknar i sitt rum och går till er så hinner han vakna till helt på vägen? Det är nog bäst för alla att ni hindrar honom så att ingen skadas. Att skallas kan ju skada både er och honom.

Hoppas det löser sig!

Det fungerade utan attacker när han visste att hans pappa skulle vara bortrest i några dagar, men det tolkar jag som att han inte ville att jag skulle bli arg på honom  (bara någon dag tidigare så tappade jag nästan kontrollen och blev riktigt, riktigt arg, eftersom det gjorde så ont när vår son väckte oss) Över huvud taget så betedde han sig annorlunda när hans pappa var borta. Han var nästan som ett plåster hela tiden, så han mådde inte bra av det. När hans pappa var tillbaka så tog det ett par dagar och sedan började vår son väcka oss på samma vis igen, när allt var "normalt" igen, så att säga.

Trappgrind kan faktiskt vara ett alternativ, och så får vi helt enkelt gå tillbaka med honom till hans säng när han vaknar på natten.

Det kan vara så som du skriver. Ända sedan han var riktigt liten så har han inte tyckt om att jag blundar och har då petat lite i ögonen på en. Det fick vi dock honom att sluta med då, men det här med han trycker riktigt hårt i ögonen började för ett halvår sedan kanske, det är bara det att det blir värre och värre.

Jag pratade riktigt ordentligt idag med honom om det, just för att jag blev riktigt, riktigt arg i morse då han attackerade min man och jag var vaken och såg till fullo vad han gjorde. Normalt sett så brukar jag bara försöka prata med honom (utom ibland då det gör så ont att jag inte kan något annat än att höja rösten riktigt mycket) och idag hade han en egen lösning på problemet och sade att han ville att jag skulle sätta ner honom på golvet imorgon, innan pappa vaknar, så att han inte gör illa pappa mer. I natt jobbar dock min man natt, men jag ska ställa klockan så att jag är riktigt vaken innan vår son vaknar och prova att väcka honom innan han vaknar helt enkelt och kanske ställa ner honom på golvet, eftersom det var vad han själv föreslog. Två dagar i veckan så ställer jag klockan innan vår son vaknar, och då händer aldrig det här, och som sagt inte heller de nätter då han sover hela natten i egen säng. Imorgon ska jag lämna honom på förskolan klockan 10.30 men om jag ställer klockan vid 5:30 och är vaken tills han vaknar så kan vi kanske bryta den onda cirkeln, tänker jag.

Jag vet inte om det har med saken att göra egentligen, men jag kan även tillägga att vår son sover med delvis eller till och med helt öppna ögon emellanåt (något som jag också gjorde som barn) samt att min man pratar mycket i sömnen och kan till och med hålla en konversation i sömnen även om den efter en stund blir helt bisarr och att man då förstår att han sover. Jag har haft sömnstörningar tidigare och min man har det fortfarande och det är också därför som han arbetar natt, så kanske har vår son fått ärva något som gör att han också gör skumma saker i sömnen. Därför är jag inte alltid säker på att vår son är helt och hållet vaken när han gör som han gör. Eller så är han det. Jag vet helt enkelt inte.

Tack även till er som har föreslagit trappgrind. Det kan absolut vara ett alternativ om vi inte får det här att gå över inom en snar framtid,.