När och hur berättar jag för mitt barn om vad kött är ?

Ehh på dig så låter det som om vi köttätare saknar empati bara för att vi äter kött.
Om en person saknar sympati så beror det på helt andra orsaker och inte att man äter kött. Klart att barn blir rädda när de ser ett dött djur och sedan får veta att att maten en gång har levt.

Jag gör ingen grej av det. Har en femåring och en på 2,5 och båda vet vart ifrån köttet kommer. På vår lokala ica styckar och maler de själva så de har ett fönster in till rummet där de förvarar de olika kroppsdelarna innan de styckar. Där kan man visa barnen hur köttet ser ut innan det ligger i förpackningen och förklara vilken del det är som hänger på kroken. Är det ett grisben eller är det en halv ko.

Barnen är väldigt intresserade och vi har kollat video på hur man kan mala köttet själv och stoppa korv exempelvis.

Jag informerar barnen och de får sen fatta egna beslut vad de tycker om det. De har inga problem med empati för djur och det är viktigt för mig att de i sinom tid ska förstå att liv har offrats för att bli vår mat och då är det inget man slösar med osv. Att man ska vara rädd om maten vi har och ta tillvara på så mycket man kan.

Sen förstår de olika mycket och vi kommer fortsätta visa och förklara på deras nivå vartefter de frågar.

Vi har alltid pratat med barnen om vad kött kommer ifrån. Var på djuret det sitter osv.

Ja jag säger som det är. Har alltid gjort det. Vi har dessutom djur själva som det hänt att vi slaktat och ätit upp. Pojken som är 7 har inget problem med det. Flickan som är 6 börjar mer o mer vägra, äter i princip inte kött längre.

Tror hon kommer bli vegetarian när hon blir äldre. Egentligen skulle jag bli glad om hon blev det för jag tycker att det är viktigt med miljön o kött är en sådan sak som bidrar en hel del till miljöproblem.

Tack Afasi för ett bra svar. Jag försökte hålla masken och vara neutral men jag vet inte om jag lyckade riktigt. Jag blev så överraskad.

Jag tänker att på ett sätt kanske det blir mer traumatisk att inse vad kött är om man är äldre. En treåring köper ju det mesta man säger. Fast å andra sidan kan min kille få konstiga idéer och bli väldigt rädd för olika saker.

Jag har berättar när de har frågat. Jag har sagt som det är. Man har ett djur och så dödar man det. Sen skär man bitar ur kroppen som man äter upp. Tror hon var 3-4 år när hon började undra.

Jag växte upp med att mina föräldrar pratade om vad vi åt genom att tex skutta runt med korven och säga nöff nöff nöff.

Mitt barn vet också att jag inte tycker att det känns bra att äta döda djur och därför är vegetarian. Har dock varit noga med att inte skambelägga folk som gör det (hon själv tex).

Vi har alltid varit ärliga, men vi har inte visat filmer på hur det ser ut när djur lider och slaktas osv.
Vi prackar inte på barnen vad vi tycker, förutom att vi inte vill äta kött, för vi vill inte äta döda djur.
Barnen vet vad kött kommer ifrån och har inget problem med empati.
Äldsta sonen på 8 år älskar att äta kött och yngsta på snart 7 gillar det, men föredrar vegetariskt många gånger också.
Hemma äter vi mest vegetariskt, men vi gör även kött till barnen.
De får välja själva.

Hade jag levt efter min moraliska övertygelse så hade jag inte ätit kött från köttindustrin. Jag antar att jag tycker det är extra svårt för att förklara för min pojke när jag själv är lite kluven. Men frågar han så måste jag ju svara förstås.

Våra barn vet var allt kött kommer ifrån och vi har alltid pratat om det. Allt från köttfärs till kycklingvingar och bacon. Det är lika naturligt här som att vi fiskar och äter upp fångsten.

Jag tror inte att man får varaktiga empati problem av att äta kött. Inser att det var lite luddigt skrivet. Jag tänker mer att tre är en rätt besvärlig ålder och min kille kan vara rätt våldsam ibland samtidigt som han precis har börjat greppa att andra får ont och att det är synd om osv. Jag är bara rädd för det här med att vi faktiskt dödar och äter djur kan ställa till det i skallen på honom just nu.