Kvinnor/tjejer!! Hjälp mig hjälpa min fru.
Vi har varit gifta i drygt 1 år men levt tillsammans i ca 3år. Vi har ett gemensamt barn som är ca 1,5 år och tre barn sen tidigare äktenskap, så alltså 4 barn allt som allt där den äldsta är 17 år och minsta som sagt 1,5år.
Vi älskar varandra båda två väldigt mycket, där finns inga tvivel. Sen dag 1 har vi haft ett passionerat och spännande sexliv. Som de flesta nyförälskade så hade vi sex minst en gång om dagen, ibland mer. Vi gav varandra fysisk bekräftelse även när vi inte hade sex genom beröringar mm.
Vi bestämde oss ganska tidigt i vår relation att vi ville ha ett gemensamt barn, vilket vi också fick och vi båda är väldigt lyckliga över. Sexlivet var även superbra under hela graviditeten, där vi båda tog initiativ till sex.
Efter förlossningen tog det ju såklart tid innan vi kunde ha sex med varandra pga läkning mm och hon fick också en del smärtor i höft, ljumskar och rygg efter förlossningen som tog 8-9 månader att bli kvitt vilket gjorde att det kunde vara smärtsamt att ha sex. Även fast hon inte kunde ha sex så ofta som hon egentligen ville så tog hon initiativ till att tillfredställa mig oralt eller med händerna, vilket jag uppskattat väldigt mycket.
Smärtorna som kom efter förlossningen är borta sen ca 7 månader vilket är jätteskönt för henne då jag sett hur jobbigt hon haft det. Hon är i dag hemma på heltid med 1,5åringen som är en glad och rolig unge där det är fullt ös från morgon till kväll, sover dessutom inte något mitt på dagen längre. Jag vet att det inte är någon semester att vara hemna med barn då jag också varit hemma i ca 6 mån. Jag förstår till 110% att hon är trött när jag kommer från jobbet och vill sätta sig ner och ta det lugnt. Jag brukar passa/hålla koll på den lilla fram till läggningen som min fru brukar ta då den lilla blir "mammig" när hon är trött, det funkar även att jag lägger henne vilket jag också gör, vi har ett bra sammarbete kring allt detta.
Nu har ni fått en liten beskrivning av vardagen så nu kommer jag till det tråkiga:
Vårat sexliv är inte obefintligt och heller inte dåligt när vi väl har sex, vilket är ca 2-4ggr/månad. Saken är att jag dels vill ha sex oftare men det är inget stort bekymmer. Det som inte fungerar är när jag tar initiativ till sex, då finns det ofta något som hindrar att hon vill/kan, tex trötthet, stress, bara få ligga själv och slappna av mm. Däremot så kan vi ligga och mysa tillsammans i sägen utan att ha sex. Hon tycker det är jobbigt när jag tar initiativ till sex och hon måste säga nej, hon känner sig dum, tråkig och säger att jag MÅSTE vänta på att hon ska ta initiativet. Senaste månaderna har även den vardaglig fysiska bekräftelsen minskat men verbalt så bekräftar vi båda varandra. Jag respekterar hennes vilja om att jag ska vänta på att hon ska ta initiativ till sex 99,9% av de gånger jag är sugen, men ibland blir lusten för stor och jag gör ett försök vilket 99,9% av gångerna blir avvisat.
Jag saknar den bekräftelsen att "få igång" henne och saknar den intimitet som vi har när vi har sex, vill ha det oftare.
Som sagt så finns ingen tvivel på vår kärlek eller att vi inte attraheras av varandra.
Jag vänder mig till er kvinnor/tjejer som kanske varit i samma situation eller liknande.
Jag vet att min fru tycker detta är jobbigt och att hon vill hitta tillbaka till sig själv som hon var förut.
Hur kan jag som man vara ett stöd för min fru och hjälpa henne hitta tillbaka till sig själv?