Pappan vill göra abort..

Om du gör abort för hans skull, vill du fortsätta vara ihop med honom då? Är svaret nej så finns ju risken att du blir ensam oavsett vad du väljer.
Å andra sidan känner de flesta så här när gravtestet väl är positivt. Jag och sambon gjorde det också och då hade jag ändå försökt bli gravid i flera år (gjort ivf tom). Så känslan i sig är inte onormal.
Så frågan är vad du vill och klarar av. Vill du ha barnet? Kan du fixa allt på egen hand om det skulle behövas?

Han han han är allt jag läser. Du ska såklart inte göra abort för hans skull.

Han fick förmodligen panik. Du har ju ätit p-piller just för att ni inte planerade barn nu, så detta kom förstås som en chock. Ge honom tid att smälta det lite. Hur långt gången är du?

Ingen annan än du kan faktiskt bestämma om du ska behålla eller inte. Många män (pojkar) blir rädda och nervösa när det där plusset kommer, även om barnet är planerat. 

Vad exakt är det han är rädd för? Ekonomin kan ni ju planera för redan nu genom att lägga undan pengar. Saker till liten finns det massvis av begagnat på nätet, man behöver inte köpa allt nytt. 

Vad är det hans tid går till idag? Jobb? Fritidsintressen? Kompisar?

Är ni först i kompisgänget med att få barn?

Det finns ingen "perfekt" tid att få barn på. Men även fast livet förändras när man får barn så betyder inte det att man inte kan backpacka, inte göra jorden-runt-resan. Visst, det blir kanske lite krångligare, men det går.

Det är DITT beslut. Om han skulle lämna dig för att du väljer att inte göra abort, då är det inte mycket med den kärleken. Barn kommer väldigt väldigt ofta olägligt. Eller vad föräldrarna tycker inte är rätt tid i livet. Men man anpassar sig. Man växer med uppgiften.

Att vara ensamstående mamma är inte så otroligt svårt som man tror. OM nu han skulle välja att inte vara med. En abort är inte så himla stort tycker många män. Det är inte DE som bär barnet. Det är inte de som får känna hormonerna svalla i kroppen under graviditeten. Det är inte de som ingreppet sker på. Själv anser jag inte mannen har nån egentlig talan.

Gör inte abort om du känner att det är fel. Dina känslor är de känslor som ska tas hänsyn till. Risken är stor att du ångrar dig och DET unnar jag ingen att känna. Har själv gått igenom en påtvingad abort. 40 år sen. Jag tänker fortfarande på det som skulle varit mitt barn och undrar vad det skulle blivit av honom/henne.

Han säger att han kommer stötta mig oavsett beslut, men det skulle såklart kännas tryggare om han skulle haft en enda anledning till att han kan tänka sig behålla också, inte bara tvärtom.

Vi har flera vänner på båda håll som har barn, och han har aldrig uttryck sig negativt ang barn på något sätt. Han är iväg mycket under sommartid då han tävlar inom motorsport, men övrig tid är han antingen på jobbet eller hemma.

Är bara 5 v in i detta än så länge, så risk för komplikation finns ju. Har också tid att hinna prata med om detta och ev få honom att smälta beskedet. Tänkte bara om ni hade något klokt man kan säga som kan lugna honom, så han inte är tvärsäker på abort. Han kan inte tvinga mig, det vet jag. Men jag vill inte tvinga honom till att bli pappa heller..

Det är ju så att man ofta ångrar abort. Men man ångrar sällan sitt redan födda barn. Bara så. Den kärleken man känner för sitt barn går utanpå allt annat man känt i livet. Däremot kan man inte alltid fortsätta med tidskrävande hobbies när man är förälder. Det går att ha hobbies, absolut, men man kan inte vara borta jämt.

Jag tror faktiskt att detta kommer att lösa sig. Det låter ju mellan raderna som om han inte alls är främmande för att bli pappa, och att han är inställd på att det är du ska ska bli mor till hans barn, men att han bara inte hade tänkt att det skulle hända än på ett bra tag. Men ni måste prata med varandra, och förklara hur ni båda känner och hur ni resonerar. Tror du verkligen att han skulle överge dig om du väljer att behålla? Pappa blir han ju oavsett, och det måste ju vara så mycket bättre att bo ihop och vara föräldrar tillsammans än att bo på varsitt håll och vara förälder på halvtid.

När tycker han att han är tillräckligt gammal att bli pappa, och vad är det han har tänkt hinna göra innan dess som han tror att han inte kommer att kunna göra om han får barn? Livet tar ju inte slut - det går bara in i ett annat skede.

Eftersom inga preventivmedel annat än sterilisering eller avhållsamhet ger 100% skydd så måste man ju ha i åtanke att man kan hamna i situationen att det blir en graviditet. Eftersom ni har ett ordnat liv, med ordnad ekonomi och boende samt har planer på att skaffa barn tillsammans så tycker jag ändå att det är lite fel att göra abort i det läget eftersom det inte finns någon perfekt tid att skaffa barn på. De liksom "kommer när de kommer". 

Sommartid när han tävlar så kan ju du och liten följa med honom på tävlingar etc kanske? Då är ni ju med även om han är borta :) Eller så får han prioritera om lite om det inte är på elitnivå förstås. Men även elitidrottare får ju barn under en aktiv karriär inom sin sport, så det går ju att lösa.

Du kan även kontakta din MVC och be om att få prata med en kurator tillsammans med din sambo. Kuratorn kommer inte att säga vad ni ska göra men kan ju hjälpa er att prata med varandra så det inte blir en massa missförstånd.

Tack för era fina svar <3

Det blir mer och mer tydligt att abort inte är ett alternativ för mig, bara tanken av att jag kan mista det ändå är tillräckligt läskig..

Han ska få tid att smälta detta. Och som han sa, han kommer finnas kvar och stötta mig oavsett. Kanske att han känner sig tryggare i detta om han får höra hur positivt inställd jag är, och hur bra jag tror att han skulle bli som pappa.

Han blev nog bara lite överraskad med tanke på att jag äter p-piller..

Låt honom först smälta det ett par dagar utan att peppa honom med positivt prat och vilken bra pappa han skulle bli. Annars tror jag att risken är stor att han känner sig ännu mer pressad och stressat. Du kanske kan uppmuntra honom att snacka med en kompis istället, trots att det är så tidigt att graviditeten är hemlig, så att han får chans att ventilera och få lite feedback från någon som redan har barn?

Ja jag frågade om han hade pratat med någon, han sa då "nej jag har inte velat göra det innan du sagt att det är okej..". Så kanske ställer mig rätt neutral i detta ett tag, så han hinner bolla på annat håll. Han har många vänner med barn som trivs med sitt familjeliv så :)

Jag tror att om du ligger lite lågt så kommer allt lösa sig till det bästa. Du som mamma vänjer dig snabbt vid tanken eftersom du bär på barnet, hormonerna gör sitt till, känslorna gör massor. Men den stackars pappan har ju inte alls den kroppsliga biten. Men hur man än ser det så bär ju halva barnet pappans gener :).

Nej precis, tror inte heller han förstår innebörden av abort, vad man måste genomgå och hur det kommer påverka mig. Han får lite tid på sig att landa :)

Kan dela med mig av en egen historia: Har själv velat haft barn i typ 10 år (är snart 26) men hade ändå bestämt mig för att jag ville ha utbildning och jobb först. Har världens bästa pappamaterial till sambo, båda utbildade, tillsvidare anställning, bra socialt nätverk, lagomt stor lägenhet. Vi valde att sluta med preventivmedel för att låta naturen har sin gång. Alltså inte medvetet försöka "pricka in". Blev gravid på en gång. Och fick världens ångest, låg och grät i sängen, förstod inte hur jag kunde bli gravid på något konstigt sätt (som att jag hade glömt bort hur barn blir till;) ) funderade på att göra abort för att allt kändes så overkligt och plötsligt. Någon dag senare när mitt konstiga chocktillstånd lagt sig kunde jag inte vara lyckligare.

Det jag vill ha sagt med allt svammel är att trots att jag VILLE ha barn, tog ett avvägt, gemensamt beslut med sambon om att försöka bli med barn så kom ändå chocken, ångesten, tvivlen till MIG.

Som Birgitta02 sa, ligg lite lågt, kanske prata om nånting roligt han ska göra med sitt blivande barn. Kanske blir det motorsport? Han kommer att älska barnet fast det inte var planerat. Och för guds skull: gör inte abort för någon annan anledning än din egna :)

Lycka till med familjelivet :)

Tack snälla! Ja han har frågat flera ggr igår samt i förrgår om jag bestämt mig, men jag avvaktar med att säga att jag bestämt mig för att behålla. Ger honom tid att acceptera tanken innan jag "kör över honom" med mitt beslut :P Så kanske han hinner börja känna samma glädje över detta oväntade besked som jag gör. Jag är rätt säker på att han inte skulle lämna mig då han sagt att han älskar mig oavsett, så jag tror att han redan bearbetar tanken. Får ha tålamod bara :)