Mobbad av min familj

Shit asså , jag har med blivit mobbad av min familj, mest från min mamma och jag "hann" ut vid ca 18-19 år ålder men haft meen för detta hela livet är ca 30+ idag och har fortfarande PTSD. Genom åren har dock mammas "röst" sakta ebbat ut men det värsta är att man tar lätt över eller hamnar med folk som gör likande saker som mamma gjorde.

Kontakta socialen, kurator, jourlinjer. Tyärr tror jag du måste ut där  ifrån.

Jag vill ut men som sagt jag vill inte lämna min syskon här då jag är rädd att de blir hjärntvättade. Jag kan inte heller jobba då jag inte ens hinner med studierna hur ska jag då ha tid för jobb. Jävligt naivt från min sida men har hopp att de här ska ändras men kan samtidigt inte fortsätta leva så då min psykiska hälsa försämras hela tiden. Om jag får fråga hur lyckades du "ut"?

Hemsk av mig men jag lämnade mina syskon. En av dom har verkligen blivit hjärntvättat till den grad att dennes hela personlighet är utsuddad och nedtrampad. Men jag var tvungen, höll på att dö under min mammas mentala misshandel.

Jag hade tur i oturen och flydde till/ flyttade in till min dåvarnade kille. Men på någovis förföljde det mig dit också men efter några år lyckdes jag ta mig bort från honom med. Lever nu själv. På gott och ont.

Du behöver annat boende. Prata med din skolkurator hon får boka tid åt dig till socialen. Spela in hur dom gapar på dig och trycker ner dig. Din bror mår säkert dåligt av allt och därför tar han illa upp när du säger åt han att skärpa sig. Försök få egen bostad. I närheten så dina syskon kan fly dit. Sen hjälp din bror utan att läxa upp han. Är sjäkv en "bror" o jag blir riktigt arg när systrarna säger åt en att skärpa sig. Kanske du heller inte "vet allt" han kan ha varit utsatt för.

Be socialen om hjälp om besöksförbud till din ev bostad. Bryt kontakten. Fixa eyt jobb så fort du kan och fånga upp dina syskon så ni kan starta om på nytt. Jag var för vilsen och min syster för manipulerad och min andra "lockad" med pengar att hålla sig kvar med de skilda föräldrarna.Så jag lyckades inte med det. Idag har ingen av oss syskon kontakt med varandra förutom få tillfälliga tillfällen. Och det slutar aldrig bra! Vi är splittrade och kommer alltid att vara det nu.

Skolan kan du ta tag i senare faktiskt. Försök fixa ett jobb så fort du fyller 18. Men se till att ni yräffas syskion och gör upp en "plan" tillsammans så du inte sliter för alla oxh din bror inte gör någonting. Antar att den andra är mycket mindre? Viktigt att låta den veta att den har dig iallafall. Jag brukade åka ut när det krisade för henne och tröstade henne o stöttade. Berätta att hon inte var ensam. Men tyvärr gick inte allt som jag hade hoppats ändå. :(

Jag fick min första lägenhet när jag var 17 o kontaktperson. Ta körkortet så du alltid kan åka dit när det krisar!

Känner igen det där :(

Får man fråga lite OT men lyckades du med förhållande ? Skaffa familj? Eller är du lika ensam jag ? Inte umgås med någon längre ... :/

Skaffa ett jobb. Du kommer ändå inte kunna studera nu när du har så mycket oro. Ett jobb får du iallafall in pengar på och kan spara. Sen fimms komvue och högskoleprovet eller folkhögskola. Lagom börja studera när du är runt 22-24 igen.

Glöm inte körkortet! Börja jobba så fort du fyller 18!

Knäppt av mig men jag undrar ibland om jag är den ensammaste ensammna i hela värlen. För alla, även folk som kallar sig "ensamma" verkar alltid ha någon, tex familj eller partner eller vänner.

Undrar om det finns fler än jag som verkligen har igen. Ingen kärnfamilj, ingen egen familj, ingen partner, inga vänner.
Knappt så jag klarar jobbrelationer , det går upp coh ner där med.

Så hur "ensam" ör du? Och hur kommer det sig att du är det?

Jag är adopterad. Hade traumatiska uppleverlser med mig. Min nya "mamma" flippade efter 1 år. Då jag inte kunde kalla henne för mamma för det var för nära mami. Som jag kallde en kvinna i mitt hemland. Min nya "mamma" ville då att jag skulle säga mami till henne också. Allt blev fel. Efter 1 år började fysiska o psykiska misshandeln. Nu i efterhand har jag förstått att hon var Narcisstisk också och manodepressiv. Och sadist. Hin slog djuren o en gång sparkade hästen henne p ga det. Familjen splittrades upp totalt. Går inte kalla för familj. Jag har "mormor" men hon är även hon en narcisst och lögnare och jag försöker bryta kontakten med henne. Det är den ända jag har i "människokontakt" och sista jag "har" men försöker komma loss. Då hon trycker ner mig otroligt psykiskt. Så egentligen har jag bara 1 enda nu.. Och det är min hund. Jag umgås inte med någon. Går som en lonler i staden. Mår skit inombords. Får höra av psykolog o "chefer" att jag inte ser ut att må dåligt. Men inom mig är jag sönder. Klarar heller inte jobb en längre period. 2-4 månader typ. Vintrar sover jag bara. Har inte fått någon hjälp utav sjukvården överhuvudtaget. Förutom fjuttiga försök med mitt ny avslutade "drogproblem". Hasch.Haschet räddade mitt liv. Har slutat nu helt pp egen hand utan gjälpen som inte fungerade bara för att få tillbaka körkorten och ta mig loss ifån staden. Bort ifrån "mormor" för det är sinnesjukt hela grejen. Orkar inte. Försöker studera just nu på uppdrag av af. O var tvungen skaffa mig jobb så jag kan fixa tillbaka körkorten. Men det känns oändligt. Fast i staden jag hatar.

Du då ?

Skriv hit. Man får inte ge ut personliga uppgifter i tråden tror jag. Så tar vi resten där.

Till TS! Du får också skriva om du känner dig för ensam mitt i allt.

Hon hade avlivats o jag kunde inte låta det hända. Men ja, jag har den oron också.

Skriv vart? och vem menar du?

Hey, fanns det någonstans vi kan prata, kan du fixa nån mail eller likande?

Kontakta soc

Det är jag som är FallenAngelNr1000 ^^ maila mig där så kan jag ge en bätte mail sen ^^

Jaha det kanske inte gick. Hoppas jag inte blir bannad nu :/ skriv till yzf_r1@live.se

Fick du det? Skriv snabbt innan jag blir bannad

Vill bara säga att det du och dina syskon går egenom nu är helt fel. Inget barn ska behöva må som du gör just nu! ! Alla barn förtjänar att känna trygghet och att bli älskade! Din problem är Stora o du har All rätt att be om hjälp! Ingen klarar att leva i en så fientlig och kall miljö du beskriver att du lever i !! Det är fint att du tänker på dina syskon. Men du måste rädda dig själv först för att kunna rädda dom med! Och det kan bara gå med väldigt stor beslutsamhet. Försök hitta goda krafter omkring dig! Sånt här gör ont, att inte känna sig älskad.. Men inte alla vuxna är smarta. Dom har redan misslyckats i sina liv o förvandlats till egoister och förstår inte vilka fina barn dom går miste om genom att försumma dig och dina syskon genom att ta till flaskan istället. Vet att jag har sagt detta men ta kontakt med skolkuratorn. Be henne kontakta socialen eller bupp. Bupp är snälla. Men va inte rädd om något blir mera fel. Om du får kontaktperson du inte alls klickar med så säg ifrån. Gå inte o mår dåligt mer ifall det händer.. För sånt händer! Prata med din bästa väns kompis föräldrar med så du har någon med en syn hela vägen om du vill, det kan vara bra och ha "någon" där om annat krisar. Hitta en vuxen du känner lyssnar på dig och förstår era behov som även kan tala för er. Tyvärr är det svårt när man är yngre att verkligen få sin röst hörd. Hitta en Vän i vuxna världen som kan stötta den svåraste tiden! Sen försök släppa sorgen över dina äldre familjemedlemmar, om dom nu är alkholister.. Du kan inte rädda dom, dom har gjort sina val. O skaffa dig ett jobb. Var en förebild. Skrik inte på din bror, fråga hur han mår o om du kan hjälpa han med något när du känner dig frustrerad. Annars kommer ni glida isär.

Jag hoppas dig All lycka. Om du ser min mail för du skriva. Va rädd om dig och titta framåt. Mvh // en vän

Vilken hemsk situation du befinner dig i. Du måste kontakta din skolkurator och är inte hen vettig tar du kontakt själv med ungdomsmottagningen eller BUP. Om du ska få en egen lägenhet genom soc måste du ha hjälp av folk som backar upp dig, och skolkuratorn eller en kurator någon annanstans kan hjälpa dig med detta.