Hur berätta för syskon om graviditet på ett fint/lekfullt sätt?

Berätta efter UL som ser bra ut, oavsett om ni gör ett tidigt UL eller väntar på RUL

Visa ultraljudsbilden och låt dem gissa vad det är.

Har gjort tre vul där det såg bra ut alla gånger, men bättre att vänta till rul ändå kanske? Vet inte hur den äldsta skulle hantera ett missfall. Har tänkt berätta för familjen under gemensam resa v 14, och tänkte berätta strax innan till barnen men kanske ska tänka om?

Kul idé med bild att de får gissa!

Tycker det är bra att vänta tills efter v 12 iallafall. Men helst enda till rul. Visa bilden tycker jag är roligt:)

Vi visade RUL- bilderna och lät henne gissa ????

Men vad gör v 12? Varför inte v 10? 14? Missfallsrisken minskar successivt, så v 12 är inget magiskt. Har man dessutom gjort tre UL redan så förstår iaf inte jag väntan. Vi sade till direkt. MF två gånger, och vårt barn tog det bra. "Det som växte i magen var inte frisk, så då blir det inget barn", sa vi.  Och vi var ledsna och också glada när vi visade UL-bilden på det som sedan blev ett syskon. "Om allt går bra..." osv. 

TS, varför vill ni skydda era barn från missfall? Det är ju en del av livet att det sker ledsamma saker. Kram.

Du har rätt i det du säger! Men har alltid hört att passera v 12 är att gå in i en "säkrare" period. Men så behöver det ju inte vara. Som du säger kan det ske senare också. Vad som helst kan hända. Sen tror jag tyvärr inte att tre ok vul är någon garanti för att det kommer gå bra. Men det är ju bra än så länge. Kanske ska tänka en gång till och berätta snart. Så behöver sonen inte vara orolig över att han tror att jag mår dåligt pga något annat. Tack för ditt inlägg!

Vad kul att vara till hjälp!

Lägg en nybakad bulle  i ugnen ;)

Det är ju så jag har förstått dagens föräldrar  uttrycker sig .
Eller säg bara som det är !

Vi berättade strax efter v.12 för storebröderna som är 5 och 9 år. Jag mådde jätteilla och var trött hela tiden och de kunde inte fatta att mamma ständigt var "magsjuk".... Sen hade en mamma till en av äldsta sonens vänner fått cancer och min son började oroa sig och fråga om jag hade någon allvarlig sjukdom jag också eftersom jag mådde så dåligt hela tiden. Så då kändes det tvunget att berätta så han inte skulle gå runt och fundera.

Ännu ett skäl att vara uppriktig från början. Som om att ev missfall är något att skämmas över.

Det är inget att skämmas över, för min del handlar det om att inte behöva ge besked om missfall då jag inte vet om jag är redo att försöka strax igen om det skulle hända. Sonen skulle ta det hårt då han längtat efter syskon så många år, att då bli exalterad för att sen behöva längta igen, kanske lång tid beroende på när man är redo igen. Som någon skrev tidigare, missfall är naturligt, absolut, men det kan vara svårt för ett barn att hantera, kanske är jag överbeskyddande?

Men vi planerar att berätta till helgen iaf. :) så får vi hålla tummarna att inget händer!

Då ser vi det bara olika :) Jag tänker att jag som förälder ska kunna visa alla känslor. Och om han längtar, vad gör det? Efter vårt MF frågade dottern då & då om när det kommer en ny bäbis. Vi sa att bäbisar kommer när de kommer, att man aldrig kan veta. Jaha, sa hon sedan, och så var det bra med det. När vi väl fått syskonet i magen sa vi detsamma, att syskon kommer när de kommer, alltså inte fokusera på BF. Vår blev dessutom en prematur, så det var ju himla tur att vi inte snöat in på beräknad dag! 

Vi berättade för äldsta sonen idag, han blev överlycklig :) och nu känner vi att vi tar det som det kommer. Blir det missfall eller något annat problem så löser vi det då. Nu fokuserar vi på det positiva :)