Vågar jag bli chef?

Så länge du har det som krävs som chef så fixar du det säkert .

Det låter ju som om flera anser att du kommer bli en bra chef så lita på deras omdöme :)

Några tips : våga stå för dina beslut. Delegera det du kan för att dels personalen ska känna delaktighet samt att du slipper bli ett kontrollfreak. När du får frågor du inte riktigt kan svaret på så våga stå för det genom att svara att du inte riktigt kan svara på just detta "men jag tar reda på hur det ligger till och återkommer" . Mycket bättre än att svara oövertänkt och vara tvungen att ta tillbaka svaret.

Var lyhörd och neutral vid konflikter men våga ta i problemen innan de växt till ett berg.

Skapa bra rutiner och ett bra mötesklimat där alla vågar och vill framföra åsikter och synpunkter. Se till att personal som sällan yttrar sig känner sig sedda och lyssnade på.

Och framför allt : var dig själv. Om du inte vågar visa att även du har brister och kan göra fel ibland så kommer ingen annan våga det heller.

Lycka till !

Du kommer att stöta på massor av problem och motgångar. Det gör alla i sin första chefsroll. Det är jätteviktigt att du vågar acceptera att chef är något man är nybörjare på att vara, oavsett hur duktig man är inom sitt fackområde. Var öppen mot din chef med vilka svårigheter du upplever och se till att du får stöd att hantera dem! Oavsett hur mycket chefen tror på din förmåga så är det såklart viktigt att du får utbildning, bollplank, mentor eller annat stöd som du känner att du behöver och att du inte kastas ut ensam i den nya situationen. Just ensamhetskänslan tror jag kan vara extra viktig att slå vakt om ifall den tidigare personen upplevt hög arbetsbelastning.

Kolla möjligheterna att få någon typ av utbildning via jobbet, kanske de andra cheferna har gått någon som de kan rekommendera.

Tacka jamen säg att du vill gå på kurser i ledarskap

Du klarar det! Tror din chef på dig måste du också göra det. Det är din dröm som har blivit verklighet här! Vet det är jobbigt att göra nya saker och få annan roll. Men de kan vara väldigt nyttigt också. Är det något problem så har du ju alltid din chef bakom ryggen som stöd!

Varför skulle du inte klara det? Att vara chef är ett jobb som alla andra. Tillåt dig själv att vara ny. Du kan inte allt än, och det bör inte heller någon förvänta sig av dig. Finns det möjlighet för dig att få en mentor?

Ja, våga ta steget. Om de andra cheferna litar på dig är du säkert rätt person. En mentor vore bra och att ni har en fungerande dialog er chefer emellan.

Utgå gärna ifrån att alla medarbetare vill göra ett bra jobb. "Frihet" under ansvar - med de ramar som behövs.

Jag har haft olika chefsjobb hela mitt yrkesverksamma liv. Snart 40 år.

För det första bör man lita på att arbetsgivaren har gjort en korrekt bedömning av ens lämplighet för jobbet. Särskilt om man är känd sedan tidigare av arbetsgivaren.

För det andra innebär det lite särskilda problem att bli chef över sina tidigare arbetskamrater. Jag håller alltid en viss distans på det personliga planet till mina medarbetare. Man kan hamna i intressekonflikter med sig själv om man också är kompis på ett personligt plan med dem man ska leda. Det betyder inte att man behöver vara opersonlig, tvärtom. Det är viktigt att vara så rättvis som möjligt. Det är inte bra om kollektivet uppfattar att man har favoriter. Jag tror TS fattar.

För det tredje ska man inte försöka vara nån annan än sig själv. Det funkar aldrig i längden.

Var inte rädd att ta beslut, men försök skaffa bra underlag först. Då behöver man inte ändra lika ofta.

Lycka till TS. Det kommer gå bra!

Att vara lyhörd är bra, och nödvändig som chef, liksom fötroendebiten men det är stor skillnad på kollega och chef - både hur man uppträder och hur man upplevs. Men viktigast av allt är ändå hur man klarar av att leda arbete.

Efter att ha haft en hel del idioter till psykopatchefer vill jag säga att du ska våga tacka ja men ändå ha självinsikt nog att kliva av om du märker att du inte grejar speciellt bra att leda andra.

Jag har lett arbetsgrupper på mitt jobb och det är så jag jobbar generellt även om jag aldrig haft personalansvar. I det avseendet är det inget nytt för mig. Har heller inga problem att visa fel och brister. I detta fall så är deras "produkt" min expertis, även om jag har en annan utbildning än de som arbetar i gruppen. Så det är väl det som är min svaghet. Å andra sidan hade deras förre chef ingen koll på produkten men hade samma bakgrund som dem. Men det är jag egentligen inte orolig över.

Utbildning på arbetsplatsen får jag nog inte, har däremot läst lite ledarskap på universitetet innan. Om ett år kan jag dock söka en påbyggnadsutbildning för chefer inom mitt område, om min chef vill satsa på det, och det hoppas jag givetvis att jag får göra då.

Det blir väl min chef som blir mitt bollplank och jag hoppas kunna få ha kvinnan som har tjänsten nu som mentor, vi är ganska goda vänner så jag tror inte det kommer vara et bekymmer även om hon byter arbetsplats.

Jag utgår alltid ifrån att människor gör så gott de kan. Och då jag själv gillar frihet under ansvar så är det också en linje jag kommer följa som ledare för en grupp. Jag är ingen person som kommer detaljstyra, om jag inte märker att det absolut är ett behov för vissa. Har förstått att det finns människor som vill ha det så.

Jag har tänkt på det, att jag blir chef över kollegor. Just dessa kollegor i denna grupp har jag haft väldigt lite med att göra, förutom att jag kört vissa utbildningar och workshops med dem. Jag är bra på att vara personlig, men inte privat, när jag pluggade så var det något som genomsyrade hela utbildningen då jag är utbildad inom ett väldigt social yrke, den delen oroar mig inte alls. Jag är också bra på att lyfta människor och ser vad de gör bra, och älskar att se människor utvecklas. Jag inser att jag i min nya roll också behöver bemöta utvecklingsområden, det är ju nytt för mig gällande vuxna, även om jag arbetat med sådant hos ungdomar innan.

Tack för alla tips!

Tack för dina tips!