• Anonym (Krossat hjärta för min pojk)

    Behöver råd, stöd från andra som varit med om samma!

    Hej,, det är så här att min son på 8 år har adhd och autism och ni som har erfarenhet vet att det gäller att vara engagerad och veta vad det handlar om, jag har gått på flertalet kurser, möten, samtal osv för att lära mig så mycket som möjligt för att hjälpa och kunna ta hand om sonen på bästa sätt. Jag har ensam vårdnad, pappan har varannan helg, tror jag kan räkna på en hand hur många möten han varit med på vad gäller olika skolaktiviteter, möten, bup, läkare osv. Sonen är ledsen varje helg o vill hem, skriver på messenger, kuvar sig som bara den och vågar inte säga nånting om vad han tycker och tänker till pappan utan det säger han till mig så jag får säga det vidare.

    Jag hämtade han ikväll för han var så ledsen. Pappan sa ingenting när jag hämtade, bara gick. Pappan är väldigt ytlig och går inte med på att sonen är som han är, eller ser ut på ett visst sätt i klädse eller hår.

    Jag har tänkt att kontakta familjerätten, få råd. Sonen vill inte åka tillbaka alls.

    Någon i samma sits, eller varit med om liknande? Känner mig helt förkrossad för min sons skull..

  • Svar på tråden Behöver råd, stöd från andra som varit med om samma!
  • lidköpings pappan

    Hej!

    Har ingen erfarenhet i ämnet, men helt klart är att pojken inte mår bra i pappans sällskap :(

    Du gör nog rätt i att prata med familjerätte,

    För din och sonens bästa .

    Hoppas det löser sig för er två

    Kram / lidköpings pappan

  • Anonym (Jag med)

    Jag har en snart 10-årig dotter med samma diagnoser som din son. Jag har ensam vårdnad sen fyra år i samma veva som utredningen på Bup drogs igång och han hittade på alla ursäkter i världen finns att slippa vara med. Han skrev självmant över vårdnaden på mig (eftersom jag ju ändå skötte det så bra på egen hand). Grr, jag blir arg bara jag tänker på det. Hursomhelst så har han varken träffas eller på något sätt hört av sig till sin dotter på två år med hon verkar lika glad för det. Hon verkade alltid så himla lättad och glad när hon var hemma igen efter att ha varit hos honom. Jag har inte provat med Familjerätten då det inte ens känts aktuellt då pappan är frånvarande och verkar ha noll intresse att någon kontakt och dottern inte ens har nämnt honom på hela denna tiden.

    Hur ställer sig pappan till umgänget, kan han tänka sig att dra ner på det till enbart dagumgänge för att se om det blir någon skillnad, lite umgänge kan väl vara bättre än inget?

    Vet inte alls vad jag ville med det här inlägget, ville väl bara visa att jag delvis känner igen vad du går igenom.

Svar på tråden Behöver råd, stöd från andra som varit med om samma!