Igår plussade jag, ca 9 månader efter mitt senaste missfall och jag är livrädd. 3 bekräftade missfall har jag haft, plus att jag misstänker några till väldigt tidiga. Det de kallar missfallutredning gjorde vi i höstas, men de hittar inga fel.
Kommer det gå denna gång? Hur ska jag egentligen ta mig igenom dagen utan att bryta ihop? Hur många gånger kan man egentligen gå på toa för att se, finns det några tecken på blödning?
Stort grattis till plusset! Men förstår absolut vad du menar!
Jag plussade i början på april men sitter just nu med ett pågående missfall (tror jag i alla fall). Jag har misstänkt ett tag att det är något som inte står rätt till då alla mina graviditetssymptom försvann för en vecka sedan cirka och har därefter haft brun/röda flytningar.
Just nu känner jag bara ångest kring att bli gravid igen..känns inte som att jag skulle kunna ta oron igen. Varenda toalettbesök som är fyllt med oro och ångest. De dagar jag har varit fri från bruna flytningar har jag knappt vågat "ta i" på toaletten för rädslan att se något färgat på pappret...
Skumt att dom inte har hittat något i utredningen när du haft så många. Känns väldigt otroligt att du skulle haft sådan otur att drabbas så många gånger utan orsak. Har du provat akupunktur?
Även jag har haft tre bekräftade missfall och genomgått missfallsutredning som inte visade några fel.
Fjärde graviditeten fick jag vagitorer med progesteron utskrivet samt blodförtunnande tabletter i form av Trombyl.
Vagitorierna användes till ca vecka 12 och Trombyl tog jag till vecka 36. Graviditeten lyckades och jag födde en flicka i januari i år. Jag var dock orolig hela graviditeten. De första 15 veckorna av den graviditeten blödde jag en hel del och fick besöka akuten några gånger, helt säker på ytterligare missfall. Men blödningarna hade då lyckligtvis andra orsaker.
Jag förstår verkligen din oro. Men tillåt dig att känna och prata om dina känslor.
Har du någon kontaktperson i vården, nån sköterska eller så? Det hade jag och det hjälpte en del. Skönt att ha någon att ringa som kände mig och min historia. De lät mig komma in vid oro. Även barnmorskan var frikostig med extrabesök för att lyssna på hjärtljud osv.