Min partner vill att det ska räcka med hans barn från tidigare förhållande

Tycker inte att du ska tänka så mycket helt ärligt. Låt det bara "råka" bli ett barn han blir nog glad och vill ta hand om det ändå..

Fan heller. Så gör man inte. 

TS får vara tydlig med att hon inte är skyddad, och att hon inte tänker göra abort ifall hon blir gravid (ifall det är vad hon vill) och sen är det upp till honom ifall han väljer att ha oskyddat sex i alla fall. Men man "råkar" inte bli gravid, kräks på sådant! Så lågt och omoraliskt som man nästan kan komma.

Sen ts, du är i rosa fluff-fluff stadiet just nu. Hur gammal är du? Om du inte är så gammal skulle jag avvakta med barnskaffandet i vilket fall som helst. Ni har ju inte ens bott tillsammans. Ni har bara träffats i några dagar, du känner honom inte. Många känner att de har träffat "the one", men ibland ändras det när man har lärt känna personen. Då vill du inte sitta där med ett barn och ångra dig, ifall det visar sig att han verkligen är ett stolpskott.

Jag utgick från att hon är tydlig med att hon vill ha barn med manen, och manen sa "det är inte hela värden" om vi får barn typ. dom har redan sex oskydddat som jag förstår det så vad är problemet? Läste att det var ett par dagar sen nu så tycker inte att dom ska skaffa barn men det är ju upp till dom.

Jag undrar om TS inte menar att det var några dagar mellan att de träffades och att hon blev godkänd för insemination. Framkommer inget om hur länge sedan det var eller hur länge de varit tillsammans och om de bor ihop..?

Vet han om planerna på insemination? Vad tänker han om det?

Kör på med planera om insemination, tycker inte att du ska behöva stå tillbaka på grund av honom. Men tycker inte att du ska "råka" bli gravid med honom och hoppas på att han kanske vill bli pappa. Öppna kort är bäst, speciellt när du ändå har möjlighet till insemination.

Du ber efter ett ärligt svar. Fråga om han vill ha barn med dig eller ej och be honom att tänka över sitt beslut.

Men du kan inte tvinga honom till ett barn. Om han inte vill så har han all rätt i världen till det och då får du lämna honom och leta en ny partner, om du inte kan leva med det.

Ni har varit tillsammans i ett par dagar och du snackar redan om barn? Really? Är du typ 15 år?

Du måste tala ut med honom så att du får klarhet i om han vill ha barn eller inte. Om han inte vill det, och du fortfarande vill det, så är han tyvärr inte "drömmannen". 

Dessutom kan det aldrig bli en kärnfamilj om två barn sedan tidigare är inblandade...

Din känsla är att ni ska nöja er med hans barn? Du har alltså diskuterat igenom det här ordentligt med honom? Gör det.

Berätta samma saker som du berättat för oss: Du vill ha barn. Du har blivit godkänd för insemination. Men du vill hellre ha barn med honom, om han vill. Sen får han ta ställning till det.

Precis, det är upp till DOM. Därför ska hon prata med honom och inte "råka" någonting för annars är det inte alls upp till dom utan bara upp till henne. Vilket inte är okej.Jag tolkar det också så, att hon blev godkänd för insemination för några dagar sedan och att hon träffade mannen i den vevan.

-----

TS får prata med mannen om att hon inte tänker göra abort ifall hon blir gravid och säga att det därför inte är så smart att de har sex oskyddat, och berätta att hon är godkänd för insimation och fråga hur han ställer sig till det. Sen får han och ts komma överens om sina framtidsplaner utifrån det.

"Min partner vill att det ska räcka med hans barn från tidigare förhållande" a k a "Han vill inte ha barn med mig".

Det går ju t ex att omformulera "Han vill inte ligga med mig" till "Min partner vill att det ska räcka med det sex han haft innan mig".

Han kanske tycker att det räcker. Om det "ska räcka" eller inte bestämmer väl du.

Vi har varit tillsammans snart ett halvår. Bor tillsammans. Vi hade barnsnacket redan första helgen vi träffades då jag sa att barn är jätteviktigt för mig och jag planerat att skaffa själv så han är helt införstådd med det. Säger att han är ok med det. Ena stunden så vill han absolut inte ha fler barn, nästa så vet han inte. Men det har gått mer från jag vet inte till jag orkar inte med fler. Vi är båda 36 så vi är inte purunga

Vi har varit tillsammans i snart ett halvår, bor tillsammans. Men ja, jag är fortfarnade nykär. Vi är båda 36 så vi vet vad vi vill ha i en partner. Så nej, jag är inte 15...

Tack för era svar! Jag behöver få bolla lite. Ingen av mina vänner är bonusförälder, och de har alla barn så jag står lite ensam i detta.
Vi är båda 36 så vi vet vad vi vill ha i en partner. När allt har känts så perfekt så bor vi tillsammans redan, även om jag inte sålt mitt eget hus (ännu). Vi hade "barsnacket" redan första helgen vi träffades. Jag var då helt ärlig med att barn var jätteviktigt för mig och att jag planerar att inseminera. Han har pendlat mycket mellan att han inte vet, iaf inte barn nu, till den gången när vi slarvade med skydd och han sa att det inte vore hela världen om jag blev gravid, till senaste att han inte vill ha fler barn, att han inte orkar med fler. Så det pendlar och jag känner mig splittrad.

Förutsätt att han inte vill ha fler barn och ta ställning till det. Det lär ju knappast vara något unikt att två vuxna träffas och faller för varandra men har olika vilja/önskan att skaffa barn, många har hanterat problemet före dig.

Håller med om detta. Diskutera också vilken roll ni ska ha till varandras barn.

Men du kan ju aldrig få en kärnfamilj med en man som redan har barn med en annan kvinna. De måste han alltid ta hänsyn till och planera kring när det gäller både vardag och högtider, semestrar etc. Och i framtiden till deras barn...

Hur ställer du dig till att nöja dig med hans barn, men din och mannens relation tar slut? Du kanske är 45 och det är försent för både adoption och insemination. Är du OK med det?

Hade jag varit du hade jag valt insemination. Du får aldrig en kärnfamilj ändå, i vart fall inte med den mannen. Ni är lika mycket familj om du skaffar barn på egen hand som inte.

I ditt fall hade jag nog inte skaffat barn med honom. Även om han skulle gå med på att skaffa barn är det ju uppenbart att det "bara är något han går med på". Något ganska klassiskt tyvärr hos nyfamiljer. En partner som redan har barn känner ju inte (alltid, pratar inte om ALLA fall), behovet av att skaffa barn. Hur entusiastisk du än är så tror jag delar av din kärlek till honom dör när du inser att han inte ligger på samma entusiastiska längtande nivå som dig. För honom är det liksom inget spännande att skaffa barn. Han har redan sina kärleksbarn. Tyvärr inte med dig, men det vore naivt att tro att han kommer längta efter barn med dig som han tidigare gjort - NÄR - han uttrycker "ryck på axlarna" att det inte verkar spela roll om du blir gravid eller om du inte kan bli det. Han han brunnit för att få barn med dig hade han uttryckt det. Då tycker man liksom inte på axlarna.

Vadå kärnfamilj? Han har redan barn med nån annan och det innebär att ni aldrig skulle kunna få en kärnfamilj ihop.