Det är inte min skyldighet attbörja prata....

Det är ju just det som är ditt problem, du lägger över allt ansvar på andra istället för att ta eget ansvar.

SUCK!

Lite svårt att förstå ditt inlägg. Men om det är så att du har vuxna barn som du inte haft kontakt med, då är det DIN skyldighet som förälder att bibehålla kontakten. Det är DIN skyldighet att kämpa för relationen samt att be om ursäkt tusen gånger om för att du inte var där under deras uppväxt.

nu är det såhär, det var inte jag som ville ha sex 1987, det var tjejen so m kommenderade mig att ta av mi g byxorna och det var hon som ville, jag åkte inte till henne för att ha sex, jag blev så mållös av att hon sa så attag inte ens kunde tänka klart då.
jAG tänker inte börja påstå till andra att du är min dotter, det är bara att prata med mig, eller ringa till mig o säga, hej pappa, något ansvar i det hela får väl ändå modern ta och inte bara ha ansvarslöst sex med andra hur som helst. Men ni kvinnor skyller allt på att allt är männens fel, så fan heller att det är..modern har mitt nummer, så dom kan ringa när om helst om detta...

Han har skrivit om detta i flera trådar förut. Han har två vuxna barn som han tror att han kan vara pappa till pga att han hade sex med mamman runt deras tillvlivelse och att folk i hans omgivning antyder detta. Mamman har inte angett honom som far i faderskpsutredningen (eventuellt pga påtryckningar från Lessmans mamma) och det är för mig oklart om barnen har en annan pappa juridoskt eller om det står "fader okänd".

Det han grubblar över nu är vem som ska ta initoativ till att ta reda på om han är pappa/prata om saken i klarspråk. Han tycker att mamman borde ta tag i detta men det verkar rätt osannolikt då hon inte sagt något på 30 år och dessutom enligt Lessman är svårt alkoholiserad.

Som han skriver i denna tråd tycker han att barnen ska ta inititativ eftersom han inte har skyldighet att göra det eftersom han inte gjort nåt fel.

Till Lessman

Detta är nu en sak mellan dig och barnen - som ju heller inte har gjort något fel. Så lägg skuldrågan åt sidan och fundera på vad du faktiskt vill här och nu. Vill du ha reda på om du är pappa pratar du med barnen (eller mamman om du tror det ger nåt) om det. Vill du inte låter du bli och försöker tänka på annat.

ursäkta att man försökte bry sig och få någon sorts öppning i detta.men jag vetatt barnen varit bortadopterade sedan de var mycket små,så det har inte vart helt lätt för modern heller att berätta pga det, om du nu kan förstå det. allt jag försökte var att få en öppning i allt detta.

Dina eventuella döttrar är vuxna så du bör inte blanda ihop dem med cad deras mamma gjort och inte gjort. De är ju inte skyldiga för att hon undanhållit dig sanningen.

Jag mamman har gjort ett stort fel om hon undanhållit dig ett faderskap, det lär de flesta hålla med dig om. Hon borde ha gjort på ett helt annat sätt. Har hon utnyttjat dig sexuellt är det ju också helt förfärligt och borde naturligtvis ha polisanmälts (är osäker på om det är det du avser) pch du borde ha fått stöd för att hantera det hela.

Men huruvida barnen är dina påverkas ju inte av allt detta. Så vill du veta om det är dina barn får du ju tabinitiativ för att ta reda på det. Att tror att mamman helt plötsligt ska ta initiativ till att reda ut det hela är naivt.

Man kan ju tycka en massa om att folk borde ta sitt ansvar och va arg på de som inte gör det - men det hjälper ju inte att straffa dig själv (inte få vetskap om nåt som du uppenbarligen vill veta). Det som redan har hänt kan du inte påverka men du kan påverka framtiden.

Det är väl jättebra - prata direkt med barnen om det hela och se vad de känner och tycker

Sannolikheten att det juridiska faderskapet ska kunna ändras är väl rätt liten om de adopterats (och det kanske de heller inte vill) men bilogiska fakta kan man ju ta reda på ändå samt ha kontakt om ni vill.

ni kvinnor vill få det till att allti ng är männens fel och spelarofferkoftor, men så fan heller att allting är männens fel, även tjejer och kvinnor kan...

det bästa vore ju om vi kunde umgås och lära känna varandra bättre så får dom se hur jag verkligen är, det vore ju helt underbart om det går att ordna med den juridiska saken, men vägen dit är ju väldigt lång, men när jag nu är den bioligiska pappan så känns det hela väldigt bra för mig bara det.
Om vi kunde umgås prata mer avslappnat utan att skoja till allting så vore det ju bra. Vi kan ju kanske böjar försöka med det nästa vecka, jag ska vara ledig nu resten av veckan och samla tankar och mod, så tror jag nog att vi skulle kunna umgås normalt från nästa vecka, men faktum är att jag är väldigt bly g av mig o har svårt att få igång samtalsämnen.

jag vill inte polisanmäla mamman, det är ju ändå 30 år sedan, allt jag vill är att få en vettig relation med barnen.