Min katt är försvunnen sen igår kväll och jag är så jävla lessen!

tack, hoppas också..... Hoppas på att hon är ute och roar sig nu när det är mars månad men jag tror inte det tyvärr...

Oroa dig inte. De flesta katter kommer hem igen...

Ga ut och ropa pa henne nu..hon sitter sâkert nagonstans i närheten och värmer sig...eller kan hon gatt in till nagon grannne kanske?

Fortfarande ingen kisse!! Åå denna oro gör ju en galen....
Jag skrev ju föresten att jag hade glömt ropa in henne kvällen hon försvann, men det hade jag inte, jag hade bett sambon istället och han hade ju ropat.
Men det har ju hänt att hon inte kommit in på kvällen men då har hon kommit in på natten eller morgonen...

Jag får så hemska tankar om att det är djurplågare som hittat henne och torterar henne.. Helt sjukt, jag vet men det blir liksom tvångstankar.... men jag hoppas fortfarande att hon kommer tillbaka.

Tack för era lugnande ord!

Hon kommer hem snart, kanske värmde hon sig någon annanstans i natt och är där nu.

AKT:
Hon kommer komma tillbaka.
Du behöver inte oroa dig.

En av mina katter (dom är inne katter) Smet från min svärfar när han var kattvakt.
Hon var borta i 3 veckor. På vintern. Det hade varit mellan 15-30 grader kallt.
Jag trodde aldrig mer jag skulle få se henne.
Vi satte upp lappar ifall någon hade sett henne m.m.

En dag gick vi en promenad där hon hade smitit vi gick och visslade på henne och ropade på henne.
När vi var tillbaka vid svärfars hus såg vi en katt som sprang över vägen. Först trodde vi att det var någon av svärfars katter så vi gick in och kollade om alla hans katter var inne och det var dom. Då gick jag ut och ropade på Ebba.
Hörde någon som jamade under en bil.
Och där var hon. Min lilla älskling. Alldeles spinkig. Och rädd. Hon såg ut som ett benrangel.
Jag hade med en bit skinka och lockade fram henne med det.
Och hon hade förfrusit båda öronen (lite mer än halva öronen) Som sen ramlade av..
Veckorna efter vi hittade henne så var hon med oss hela tiden. Vart vi än var skulle hon sitta på oss och spinna.

Jag var så Lycklig när vi hittade henne..

du får vänta o hoppas att katten kommer igen.

Håller tummarna att din lilla misse kommer hem snart!

Enlig min erfarenhet så går inte katter vilse.
De bara anser att de inte behöver komma hem riktigt än.
Speciellt nu när det är mars så kan de hålla sig borta lite extra.
Vänta du bara, kisse är hemma snart! ett par tre dagar är fullständigt normalt för en katt att vara "borta".

En kompis katt var borta i 6 månader, vi trodde hon var död, men hon kom in en dag och la sig i soffan som om inget hade hänt...
Vi tror att någon "stulit" henne när hon var ute!

HON E TILLBAKA!!
I eftermiddag satt hon på uteplatsen och väntade på att bli insläppt som vanligt!
Så underbart att se henne!!! Två dygn var hon borta, det måste ha varit kallt!!
Tack för alla vänliga inlägg!

Åhh! Härligt!

Weeeeeiiiiiii....skojskojskoj...klappa kissen

Vår katt har varit bortsprungen i halva sitt liv.

Vår katt är ca 5 år.
Först försvann han i 6 månader och kom tillbaks haltande och spinkig (försmodligen instängd någonstans).
Sen var allt frid och fröjd i 1 år, sen försvann han igen. Denn gången var han borta i 2 ÅR!!! En snäll människa hade hand om honom över en helg och spårade upp oss. Ringde och talade om var han var. Vi berättade att han varit borta i 2 år.Snacka om att mannen blev förvånad.
Men denna gången var han tjock och go. Någon hade uppenbarligen tagit hand om honom.

Vår katt vill gärna springa in i garage och bodar...därav blir han ofta instängd. Får ofta gå och leta i garaget och boden efter honom.

Vår ena katt är snart 7år och har bara varit utekatt i ca ett och ett halvt år. Hon har hunnit vara bortsprungen tre gånger. Först ca 2 veckor, sen var hon hemma länge, så försvann hon i ca 2 månader, kom hem och var hemma någon månad, nu senast försvann hon i 5 månader men hon kom hem självmant igen och har nu varit hemma flera månader. Hon har en luffares själ tror jag, men man hinner ju oroa sig halvt ihjäl. Klarar ändå inte av att låta henne bli innekatt igen då hon inte trivdes als med det.
Skönt att även er katt hittade tillbaks!

Min älskade perserhona försvann vid en flytt. Det var 40 mil från vår gamla stad och nu satt jag i drömhuset ute på landsbygden och var helt förstörd av oro.
Vi gjorde efterlyst-flyers och satte upp lappar med henner bild med våra mobilnummer och hittelön som postades vid busshållplatser, affärer odyl. Efter sex dagar gick jag ut med ficklampan på natten- kunde ändå inte sova av all oro och lockade hennes namn
och fick gensvar med hennes kvittrande röst.

Fångade upp henne och bar henne under pyamasskjortan, nära , nära

Hon doftade ladugård och hö. Hon var jättehungrig. Vi var så lyckliga!

min perserhona var sterliliserad och var en innekatt som blev skrämd till flykt av en flyttkille- TS- jag hoppas att din lilla kisse kommer hem!
*kramar om*

Åhh- vad glad jag blir- nu så ju att hon var tillbaka!!

Se, sa ju det. Skönt att hon är tillbaka. ;)

Ojdå, vilka busiga kissar vi har!! Ja, det var så skönt att se henne igen! Hon mådde bra men var hungrig.
Hon har varit borta i två dygn även en annan gång, fast det var i september så då var det ju inte så kallt....
Jag tror också hon har varit instängd nånstans för hon går gärna å hälsar på hos grannar o dyl så fort en dörr står öppen.
Idag ska jag ringa vetrinären och beställa tid för att öronmärka henne (hu vad hemskt!!! eller??) för jag vill inte ha halsband på henne då hon ständigt och jämt tappar det eller kommer hem med halsbandet runt magen eller med ena tassen igenom och då tycker jag så synd om henne.

Nån som har öronmärkt - verkar det göra ont? Blir dom sövda?
(OT i för sig)

KRAM!!