Nybliven pappa med Ex..
I ett annat inlägg beskrev jag en del hur min situation såg ut då, nu ser den lite annorlunda ut.
Jag har fått gemensam vårdnad nu efter att hon äntligen kommit på hur egoistiskt det annars skulle ha varit att inte dela med sig ut av den äran. Förälder är man ändå men varför skulle inte båda föräldrarna få gemensam vårdnad från början är väldigt konstigt tycker jag.
Men jag möter ännu massvis med problem med henne, vi kan absolut inte prata, diskutera eller ta beslut ihop, då jag tycker något annat så ryter hon ifrån på en gång utan att kunna diskutera saken. jag har under lång tid bara fått hållit med om saker å ting och tippat på tårna för en enda kommentar som inte stämmer med om vad hur hon ser på saker å ting så går det käpp rått åt helvete.
Hon blockade mig i 2 månaders tid innan förlossningen där hon dagligen skrev samt ringde mig utan att jag hade någon chans att svara på alla dessa sms. Där skrev hon hur mycket hon hatade mig, vilket svin jag är bland annat massa sjuka saker som inte ens hör dit i huvudtaget. Hon är bipolär typ 2 men ibland nekar hon det själv då enligt henne har andra pshykologer/doktorer sagt att det inte stämmer, men om det inte är bipolär så är det 100% något annat.
Exempel på ett väldigt konstigt sms jag fick en söndags kväll i början av på året.
Mycket på grund av detta som gjorde att jag inte ville med på förlossningen samt att det gick från en veckan till den andra då hon sa att jag inte fick följa med. Men när det väl var dags då ringer... vilket för mig ändå vart självklart eftersom det är mitt barn, så nu Finns våran fina lilla son här hos oss.
Efter förlossningen kom SOC in på BB och ville prata med henne. hon hade tydligen fått in 3 orosanmälningar angående hennes boende situation samt hennes medicin/sjukdom. Idags läget har hon 8 orosanmälningar samt en utredning genom SOC.
Mamman och sonen bor ca 4 mil bort då jag pendlar med buss när jag kan. Hon skall strax flytta igen till en egenlägenhet i stan då hon i nuläget hyr ett rum hos en familj. Familjen är bra folk och som ger henne råd samt en del stöd, men som vanligt så har hon lätt att skapa konflikter med folk i sin närhet så läget är så där.
jag har lite svårt att komma till sak men det har hänt så otroligt mycket skit rättare sagt...
Vi har jätte stort behov ut av stöd samt samtal genom familjerätten men nu har hon pratat med dem och vi har suttit i kö sedan 2 månader tillbaka? hon har tydligen fått för sig att hon inte kan lita på familjerätten så nu har hon gått ur kön och sagt att hon inte vill ha hjälp från dem längre... när behovet är så enormt!!!
här om dagen hade jag sonen på skötbordet, skulle precis byta på honom då Hon sa att jag skulle skriva över mina pappadagar till henne, jag säger självklart nej. Hon brister och börjar skrika samt slå mig samtidigt då jag står där men sonen vid skötbordet, jag backar och säger åt henne att hon inte får röra mig, hon fortsätter skrika samt att hota med att ringa polisen, jag tar mitt pick å pack och får dra där i från. 20 min han jag vara där med min son innan hon fick ett utbrott och jag varit tvungen att gå.
varför hon inte litar på familjerätten var/är enligt Susanne som hon bor hos, hon hade pratat med dem angående mina pappadagar och hon hoppades väll på att dem skulle tycka som henne men när dem inte gjorde det så börja hon även bråka med dem under telefonen.
Vilket fall mår jag skit dagligen under dessa omständigheter, jag känner mig inte ett dugg glad även som nybliven farsa. Jag är 25 år och mamman 36. jag må vara barnslig men hon är sjuklig.