Känslor för min mans bror

Jag har starka känslor för en annan man än min egen. Min man och jag har varit tillsammans i 17 år. Vi har barn tillsammans och ett bra liv. Jag har inga planer på att lämna det vi har för någon annan. Problemet är att mannen mitt hjärta slår hårt för är min mans bror. Ingen moralpanik, tack. Jag är klart medveten om hur fel detta är. Mina känslor lever sitt eget liv. Så känns det i alla fall ibland.

Jag har känt min svåger sedan jag var 13 år. Vi har alltid umgåtts som kompisar. Aldrig något med kärlek. Sedan träffade han sin fru och de fick barn. Allt lugnt. Jag gifte mig med hans bror några år senare. Allt lugnt.

För några år sedan (ca 5 år) började jag känna att jag hade valt fel bror. Det började som en liten gnagande känsla som under åren sedan växt till ett berg.

Jag vill inte förstöra det jag har, och det min svåger har. Vi har fantastiska familjer. Hela släkten är underbar. Vi har alla roligt när vi ses.

Jag och min svåger har gemensamma intressen. Vi har samma yrke, vi har samma fritidsintresse (ett ganska specifikt sådant) och vi har jättemycket att prata om. Vi förstår varandra bara genom blickar och leenden. Vi har alldeles för lätt att bli förtroliga. Ingen av oss dricker en droppe alkohol så jag kan inte skylla på det.

Jag undviker honom så gott jag kan. Han fattar ingenting och när jag sätter mig så långt ifrån honom det går på släktkalasen kommer han ofta och sätter sig hos mig istället. Jag svarar på hans sms och pratar med honom när han ringer. Jag kramar honom aldrig. Rör aldrig vid honom. Han gör ju ingenting fel när han söker sig till mig. Han vill ju bara prata med mig som en kompis, en släkting. Han vet ju inte vad jag kämpar med. Och jag vet att han inte skulle gilla det om han visste.

Jag har försökt att jobba med mig själv och med mitt äktenskap. Och det är inget fel på det.

Så. Hur blir jag av med det här? Vad mer kan jag göra? Någonstans är något fel med mig. Hjälp? Och snälla, inte döma. Jag vill komma ur det här.

Tack på förhand.

"Fel brors fru"

Jag brukar glädja mig åt att vi kommer följas genom livet. Men samtidigt är det en riktig förbannelse. Jag kommer aldrig bort från honom.

Jag har starka känslor för en annan man än min egen. Min man och jag har varit tillsammans i 17 år. Vi har barn tillsammans och ett bra liv. Jag har inga planer på att lämna det vi har för någon annan. Problemet är att mannen mitt hjärta slår hårt för är min mans bror. Ingen moralpanik, tack. Jag är klart medveten om hur fel detta är. Mina känslor lever sitt eget liv. Så känns det i alla fall ibland.

Jag har känt min svåger sedan jag var 13 år. Vi har alltid umgåtts som kompisar. Aldrig något med kärlek. Sedan träffade han sin fru och de fick barn. Allt lugnt. Jag gifte mig med hans bror några år senare. Allt lugnt.

För några år sedan (ca 5 år) började jag känna att jag hade valt fel bror. Det började som en liten gnagande känsla som under åren sedan växt till ett berg.

Jag vill inte förstöra det jag har, och det min svåger har. Vi har fantastiska familjer. Hela släkten är underbar. Vi har alla roligt när vi ses.

Jag och min svåger har gemensamma intressen. Vi har samma yrke, vi har samma fritidsintresse (ett ganska specifikt sådant) och vi har jättemycket att prata om. Vi förstår varandra bara genom blickar och leenden. Vi har alldeles för lätt att bli förtroliga. Ingen av oss dricker en droppe alkohol så jag kan inte skylla på det.

Jag undviker honom så gott jag kan. Han fattar ingenting och när jag sätter mig så långt ifrån honom det går på släktkalasen kommer han ofta och sätter sig hos mig istället. Jag svarar på hans sms och pratar med honom när han ringer. Jag kramar honom aldrig. Rör aldrig vid honom. Han gör ju ingenting fel när han söker sig till mig. Han vill ju bara prata med mig som en kompis, en släkting. Han vet ju inte vad jag kämpar med. Och jag vet att han inte skulle gilla det om han visste.

Jag har försökt att jobba med mig själv och med mitt äktenskap. Och det är inget fel på det.

Så. Hur blir jag av med det här? Vad mer kan jag göra? Någonstans är något fel med mig. Hjälp? Och snälla, inte döma. Jag vill komma ur det här.

Tack på förhand.

"Fel brors fru"

Svårt läge, men du är ju medveten om hur det ligger till och försöker kontrollera dig. Det finns inte mycket mer att göra eller mer råd att ge.
Jag blev förälskad i en annan kvinna, men det var inga problem då mitt förhållande var bra och jag älskade min fru. Förälskelsen var bonus, jag kunde njuta av vårt verbala umgänge utan att känna mig frestad till fysisk otrohet. Och så småningom gick det över och inget hände. Vi har fortfarande kontakt men utan den typen av känslor.

Men så fungerar tydligen inte kvinnor. Så du måste ta kontroll över dina känslor och fokusera på det som är bra i ditt äktenskap. Att undvika brodern är inte heller bra, då kan omgivningen (och han) bli misstänksamma och börja ställa frågor.