Jaha- vid mitt bm-besök idag blev jag besviken! Min bm menar på att många förhållanden går i kras när barnet kommer för att det blir så stor omställning för mamman och pappan. Kul att höra....
Så, jag undrar- har ni förberett något relationsmässigt innan ert barn kom? Tex bestämt vem som gör vad hemma, vem som tar vakna nätter, etc? :-/
Min högst personliga erfarenhet är att det inte går att förutse innan hur det kommer bli. Min sambo var väldigt tydlig med att han skulle ta en stor del av ansvaret för bebisen, men när han väl föddes så har han knappt gjort ett skit ärligt talat. Ingen blöja, ingenting. Jag får tjata och bråka på honom för att han ska göra något alls vilket är extremt enerverande. Vår relation var jättebra innan bebisen kom ska tilläggas. Så jag håller med din BM om att det är påfrestande.
Ja det pratade de om på vår föräldrautbildning också. Inte kul att göra då men det är tyvärr sant. De visade tom en film om det. Budskapet var kort sagt att mannen ska vara beredd på att sköta markservicen i början för mamman kanske måste lägga alla kraft på amning, sova ikapp och själv få i sig mat och sköta sin hygien samt återhämta sig. Ingen kan veta exakt hur det blir men det är bra att prata innan. Första månaderna var total katastrof för vårt förhållande.
Nej vi bestämde oss inget sådant innan. Däremot så är det ju viktigt att bägge hjälper till. Och egentid! Se till att framför allt mamman får ordentligt med egentid, inte bara har barnet som ett plåster dygnet runt. Se också till att pappan får egentid, i den mån det går. Hemmet kan ju inte gå i bitar bara för att han ska ut på krogen eller golfbanan varje vecka. Då får han ju inse att det kandke blir varannan månad istället.
Diskutera hur ni vill dela på vab föräldraledigheten o ekonomin. Vi hade gemensam ekonomi innan barnen så det var odramatiskt för oss. Men vissa som har separat ekonomi får mycket tjafs om vem som ska ta smällen ekonomiskt av att vara borta från jobbet.
När barnet blir lite större är det viktigt att man inte glömmer bort att visa sin partner uppskattning. Blommor o choklad, mysig filmkväll med ljus, skrapade rutor på bilen o lite sådant, så inte relationen dör. Lite hederlig uppvaktning alltså.
Ja många förhållanden krashar. Det är tufft med små barn som är griniga och man får sova rätt dåligt i några år. Alla förhållanden klarar inte det. Ett barn i en risig relation knäcker nog relationen. Ett barn i en bra relation stärker den. Men det tar några år, i början är det tufft för alla relationer.
Lycka till
Vår bm sa ingenting om det, vilket jag så här i efterhand hade önskat att hon gjort. Kanske inte hade gjort nån större skillnad för oss men vi hade i alla fall fått en förvarning.
Vår dotter är 6 månader nu och det går verkligen upp och ned. Mycket beror på sömnen, dålig sömn blir mycket tjafs för ingenting, men även om andra viktigare saker som att vi ska komma ihåg varann mitt i alla bestyr med bebis och hushåll. Det är inte alls samma sak längre. Vi pratar om det och lovar bättring men den lilla skillnad som blir försvinner snart i disk och städning.
Inte så att det här känns som nån form av slut för oss, vi får helt enkelt lära oss hur vår relation ser ut nu när vi är 3 istället för 2 och det kommer ta sin tid har vi förstått.
När jag var gravid läste min sambo någonstans att få barn var en lika stor kris för ett förhållande som om en närstående dog. Det var positivt för vi förstod båda att det antagligen skulle påverka vårt förhållande negativt när sonen föddes. Nu är han drygt 1,5 och jag måste säga att jag förstår det. Att inte ha sovit, ha en annan människa som man hela tiden måste prioritera över både sig själv och förhållandet och tjafset som det leder till. Vi orkade inte kommunicera var väl det stora problemet. Det blev bättre med tiden, men det krävde både tid och arbete på förhållandet.
Vi lovade varandra att inte göra slut under första året oavsett vad som hände eller om vi tröttnade på varandra och det funkade.
Som ngn annan skrev. Det kan inte planeras utan upplevas. Här var det mkt prat från pappans sida att han skulle göra si och så. Han ställde upp innan sonen fick kolik, reflux, förstoppning och förkylning. Men sen blev det lite mer tufft. Jag drog det största lasset, tagit alla nätter förutom 5st sedan sonen föddes i november.
Det blev inte så lätt som han hade tänkt. Nu börjar han ta sitt ansvar igen. Men vi har bokat familjerådgivning. Jag förstår att förhållanden skiter sig.