Ni som lyckats gå vidare från att ha blivit dumpad, vilka tips har ni?

Blev själv dumpad för 7 månader sen för tredje gången så jag är väl rutinerad i ämnet får man väl ändå säga.

Det första som man hatar när folk säger är att det tar tid men tillslut så går det över. Det är sant. Det är förjävligt i början. Men tillslut lägger oss den värsta chocken.

Om du inte har gjort det än så är mitt tips att bryta med henne helt. Det är jättesvårt men det gör det snabbare att gå vidare. Jag har gjort misstagit att ha fortsatt kontakt och varje gång vi hördes så var det som att börja min bearbetning från början igen. Så bryt allt! Bort från Facebook. Radera numret. Kolla inte på bilder på henne eller nånting. Det måste va som att hon inte finns.

Sen så kan man ju försöka att vara aktiv och hitta på saker. Träffa kompisar. Snacka med dom. Älta. Älta igen tills du inte orkar älta längre. För mig så funkade det att om jag fick ut mina tankar i ord så var dom inte kvar i mitt huvud för en stund. Sen gör man om det igen när tankarna kommer tillbaka.

Börjar inte träffa andra tjejer förrän du känner att du absolut är redo. Jag vet att många säger att man ska ut och ragga direkt. Men jag tror bara man skjuter upp problemet. Jag va på en dejt lite för tidigt och det slutade med att jag hade ännu mer ångest än vad jag hade innan. Så börja inte med det förrän du är helt redo.

Det var lite tips från mig. Och jag vet att det är den jobbigaste tiden man kan uppleva i sitt liv. Man fattar inte hur man ska klara det. Men man gör det. Och om du känner att du behöver snacka så är det bra att PM mig så försöker jag svara så gott jag kan. Kan va skönt att veta att man inte är ensam i sitt lidande.

Det här med att bryta med henne helt är ju något som det hela tiden kliar i fingrarna att göra. Däremot ska vi träffas för att överlämna lite prylar. Jag hoppas egentligen också att då få prata med henne, för jag behöver ett konkret svar. Samtidigt vill jag inte lämna något osagt, så att när jag väl bryter kontakten med henne vill jag inte känna att jag skulle sagt det ena och det andra.

Tack pmar dig säkert när det känns extratungt!  

Låter helt rätt tycker jag. Det är alltid skönt att få ur sig det man vill ha sagt. Sen så kommer du nog aldrig bli riktigt klok av vad hon än säger. Du kommer älta allt ändå. Men huvudsaken är att du har fått säga det du vill. Viktigast dock att inte lämna varandra som ovänner. Det mår man aldrig bra av. Så försök hålla det på en civiliserad nivå. Även fast jag vet att det kan vara svårt så vinner du i längden på det.

Bara skriva när du vill. Det är det vi är här för! :)

Det beror ju lite på varför det tog slut? Du förebrår dig själv, varför då?

Det tog i princip slut för att jag inte kunde kontrollera mina känslor. Jag fick ett utbrott som saknade grund och hon tröttnade. 

Har varit/är i liknande sits. Har mitt personliga bagage som krossade relationen till en person som trots allt var väldigt fin. Jag blev lämnad och hamnade i den största krisen i mitt liv.

Har på olika sätt försökt bearbeta det som hänt men också gamla saker som sträcker sig till barndomen som inverkat på alla händelser och känslor. Pendlar mellan att känna enorm skuld, skam och ilska, saknad. Det har hållit på ett tag nu (ett långt tag), men sakta, sakta kommer jag vidare.

Det är tungt. Men samtidigt har det slutat i en chans att göra upp med oläkta sår som hindrat mig i många sammanhang. Kanske ser jag det som en smärtsam men nyttig erfarenhet i framtiden, jag hoppas det.

Idag sörjer jag att jag förmodligen aldrig kommer att bli förlåten. Kommer inte få förståelse för mina brister eller vad jag tampades med som gjort att jag betett mig sårande. Men antar att nyckeln ligger i att så småningom kunna förlåta mig själv.

Fast ett utbrott är väl mänskligt att få. Vi är inga zombies. Var det bara därför?

Har också varit i den situationen, och vet hur förlamande det kan vara.

Att bryta helt tycker jag var det bästa tipset. Acceptera att du kanske aldrig får sagt det du vill, eller få de svar du trängtar efter, eller få bli förstådd på det sätt du önskar. Bara släpp det. Skriv ner om det behövs, men bry dig inte om att kontakta henne med dina tankar eller frågor.

Då har du ju också på ett sätt tagit makten över ditt sätt att gå vidare också, och blir mindre beroende av att hon svarar eller inte svarar på dina frågor ( att bli dumpad kan ju ge en känsla av maktlöshet annars, eftersom man har noll att säga till om. Likaså om man skickar sms och aldrig får svar).

Älta ,för dig själv och andra. Få ur dig dina tankar och känslor på det sättet.

Ta till dig av erfarenheterna. Jag lärde mig enormt av tidigare relationer, även fast det inte var kul då.

Tyck synd om dig. Det är okej ibland:)

Ibland kan det vara skönt att prata med andra i samma situation, för det är lätt att känna sig ensam i sin smärta ifall man annrs mest är omgiven av perfekta par.

Och framförallt: acceptera! Försök inte få tillbaka henne, utan ju snabbare du accepterar, ju snabbare kan du lämna den mest smärtsamma fasen och må bättre.

Vi är nog olika där.

Jag har jättesvårt för det, kanske för att jag växte upp med en sådan förälder. Kan vara väldigt svårt att leva med ifall man själv försöker hantera ilska på andra sätt och själv aldrig får utbrott på det sättet.

Precis det var ett utbrott som var anklagande mot henne. Det var inte första gången heller. Det är mer hur jag reagerar. Tyvärr säger jag inte bara typ "Aha skitsamma då!", utan jag börjar resonera kring det och slänger ur mig ord som träffar ganska bra. 

Jag förstår henne, exakt av den anledningen andra skribenten skriver. Vi kommer båda två från bakgrunder med taskiga föräldraförhållanden. Vi är båda rätt kantade av konflikter och vi hanterar det helt olika. Hon hanterar ilska genom att utesluta allt runtomkring, jag (som även har asperger), är väldigt noga med att folk ska förstå varför jag känner som jag känner. Därmed blir jag väldigt deskriptiv i mina utbrott. 

Jag kan hantera utbrotten vanligtvis, iaf om jag får stöd för det. 

aha så det är du som skrivit den där andra tråden. I den har du fått råd om att bara släppa hela grejen efter att ni lämnat grejerna, låta tjejen vara ifred