Scenario: Om er 14-åriga dotter blev gravid...

Jag skulle låta henne gå och prata med någon men även själv försökt då henne att tänka på alla saker som ett barn för med sig.

Men det slutgiltiga beslutet skulle vara hennes och jag skulle stöttat henne i det.

Hade försökt, ja

Hade gjort allt för att hon skulle göra abort, till och med muta henne om det krävdes.
En 14-åring kan inte ta hand om ett barn och jag har ingen lust att bli "mamma" igen på äldre dagar.

Jag skulle försöka övertala henne med all min kraft, samtidigt som jag på något sätt skulle försöka vara tydlig med att det i slutändan är hennes beslut och att jag står på hennes sida och stöttar henne oavsett. Usch, jag hoppas att jag aldrig hamnar i den situationen.

Jag skulle ta en lång, allvarlig diskussion med henne, ställa upp alla tänkbara scenarion och problemställningar, och resonera ha mig. Och sedan skulle jag stötta henne i hennes beslut, vilket hon än väljer. 

Det jag ABSOLUT INTE skuklle göra är det som mina föräldrar gjorde mot mig - handgripligen tvinga henne till abort.

Jag skulle nog ta upp alla negativa följder, men också be henne prata med barnmorska/kurator/psykolog. Skulle hon ändå välja att behålla skulle jag stötta henne på alla sätt som går! Men jag skulle inte gå med på att ta över ansvar för uppfostran etc.

Det skulle bli abort, ja.

Först skulle jag gråta över mitt misslyckande med fostrandet av dottern. Sedan övertyga med alla medel att hon måste göra abort.
Skulle hon vägra så fick hennes pappa öppna sitt hem åt henne för här ska vi inte ha några bebisar som jag skulle fått ta hand om. 

Skulle låta henne bestämma själv. Mitt krav skulle vara om hon behöll att sköta skolan fläckfritt, studera hårt så att hon senare inte har några problem med att söka in på i princip vilken utbildning hon vill på universitet. Så länge hon skulle håla det skulle hon ha 100% stöd hemifrån, hjälp med barnet och försörjning. Skulle hon börja sköta skolan dåligt skulle kravet bli ett jobb. Att tvinga till abort skulle kunna förstöra relationen mellan mig och min dotter för gott och jag hjälper hellre då till med barnet på alla sätt som går och fortsätter ha min dotter i mitt liv lycklig. Vet en kompis som blev tvingad till en abort och det blev flera år av depression osv för henne och idag har hon ingen kontakt med sin familj. Jag själv fick stöd hemifrån i mitt val och det har gått betydligt bättre för min del.

Skulle ta till alltifrån hot till mutor. Barn ska inte få barn. Punkt.

Fyyyyy jag börjar bara tänka på att vi har en elvaårig gosse i det här hemmet och att det SKULLE kunna komma en dag då han kommer hem och är typ 15 och har gjort nån på smällen... vilken extrem mardröm.

Sorry för OT, TS.

Skulle ta långa allvarliga samtal med henne om vad det innebär att vara förälder. Diskutera från alla vinklar så att hon verkligen förstod vad det handlar om. Sedan skulle jag stötta henne vad hon än beslutade.
Men min dotter fyller tio i höst och jag pratar redan massor med henne om säkert sex osv och om nåt åt kommer jag att vara en sån där mamma som proppar hennes väska full med kondomer så jag hoppas att jag ska slippa bli mormor innan hon blir minst 20!

Jag hoppas ju att min 14 åring skulle vara såpass ansvarsfull att det inte skulle hända. Men jag skulle ALDRIG till skillnad från er andra varken hota, muta eller tvinga mitt barn till att göra något.

Jag hade valt att ta med min dotter till en kurator/ungdomsmottagning och diskuterat vad hon hade velat och även berättat mina krav på henne som tonåring. Dvs att oavsett så ska hon fortsätta att studera färdigt, under inga som helst förutsättningar skulle hon få flytta hemifrån under studietiden, Allt för att hon skulle ha en utbildning med sig i bagaget. Och jag hade ställt upp så mycket jag kunnat och I den mån hon velat OM hon skulle behålla. Hade hon valt abort hade jag funnits där som stöd och stöttning, och jag hade oavsett utgång valt att trycka på VIKTEN om preventivmedel i fortsättningen. OM jag så hade misslyckats första gången, vilket jag hoppas att jag inte gjort

Det skulle vara 100% hennes beslut.

Jag skulle däremot diskutera igenom det med henne ordentligt och rada upp alla fakta. Om hon valde att behålla skulle hon göra det medveten om alla konsekvenser av det, och om hon valde att göra abort skulle hon även göra det medveten om tänkbara konsekvenser. Oavsett vad hon sedan valde skulle jag stödja det beslutet.

Jag hade skämts ihjäl då jag uppenbarligen brustit i mitt föräldraskap. Man måste prata ordentligt med ungarna om sånt här.

Hade inte försökt övertala henne, men talat om för henne att det inte är en bebis därinne utan ett embryo. Om hon står på sig får hon gärna förklara för mig hur hon hade tänkt att allt skulle gå till med boende, försörjning, utbildning. Jag hade verkligen inte slängt ut dem men hon hade fått klara mycket själv.

Hade även ringt pojkvännens föräldrar.

Självklart övertala. Barn ska inte ha barn!