• Anonym (Ledsen)

    Kan man någonsin förlåta efter att ha blivit sårad rejält?

    Min sambo har flera gånger sårat mig rejält.

    Jag vet inte helt säkert om det är själv handlingen som sårat mest eller förnekelse efteråt. Alla tjafs som blivit till följd av det och att jag fått slagits för att få någon form av ursäkt.

    Eller löften om ursäkt och gottgörande som sedan inte kommit vilket bara gjort det hela värre.

    Det blir lite vad kom först ägget eller hönan?

    Jag känner någonstans även att jag låst mig vid dessa saker. Jag vet inte vad som är bra nog eller vad som skulle kunna få mig att förlåta och gå vidare.

    Så fort jag tänker på detta så är det som om jag upplever det igen. Även om vissa saker är över 3år gamla känns det som att det precis hänt och jag blir otroligt illa berörd.

    Även om jag inte tror att han är dum nog att göra om samma saker igen. Är jag fortfarandes så illa berörd av dem.

    Hans uteblivna ursäkter och löften och saker som ej sker har knappast gjort det enklare heller. Det värsta är nog i grunden att jag fått lov att slåss för att få en ursäkt. Det känns så fel. Som att han inte ens menar den då den inte kommer från honom, utan den kommer för att jag tvingar honom att be mig om ursäkt.

    Kan man någonsin gå vidare efter att man blivit rejält sårad.

    Hur isåfall?

    Hur har ni löst det?

  • Svar på tråden Kan man någonsin förlåta efter att ha blivit sårad rejält?
  • lite salt Q

    Jag blev rejält sårad av min mamma. Det västa är att de saker hon sa menade hon verkligen och förstod inte varför hon skulle be om ursäkt för. Hon var ju bara "ärlig". Jag fick alltså aldrig någon förlåtelse,  

    Under lång tid försökte jag ta mig över det. Ja, jag ältar det inte längre idag, men det finns kvar som en tagg om jag tänker på det, så det är inte så att det är helt borta. Men det är inget som jag går och grubblar över längre. 

    Under lång tid hade jag svårt att släppa henne in på livet dock. Vi höll kontakten, men pratade mest om triviala saker som väder och vind när vi träffades. Det har tagit lång tid att bygga upp någon slags närhet igen, där jag kan berätta om känsliga saker i mitt liv.

    Om min partner hade sårat mig så hade jag nog behövt en timeout. Kanske inte göra slut, men jag hade nog haft svårt att ha sex - det är ju en ganska utelämnande och intim situation to say the least. Jag behöver helt enkelt lite tid att smälta och komma över det hela på egen hand.

  • Anonym (Vroom)

    Efter ett tag får man lite distans till vad som hänt och då ksn man sätts saken i proportionerns bättre.

    Har någon varit avsiktligt elak så kan jag känna att mina känslor är befogade. Har jag blivit sårad för att jag tagit det som någon sagt på fel sätt så kanske jag måste jobba med mig själv i stället för att vänta på upprättelse. Det spelsr roll för hur jag ska hantera det.

  • micromat

    Vissa saker går bara inte att förlåta inte för min del iaf.. Svek och lögner går fetbort.

  • Anonym (Ledsen)
    lite salt Q skrev 2017-05-08 23:44:18 följande:

    Jag blev rejält sårad av min mamma. Det västa är att de saker hon sa menade hon verkligen och förstod inte varför hon skulle be om ursäkt för. Hon var ju bara "ärlig". Jag fick alltså aldrig någon förlåtelse,  

    Under lång tid försökte jag ta mig över det. Ja, jag ältar det inte längre idag, men det finns kvar som en tagg om jag tänker på det, så det är inte så att det är helt borta. Men det är inget som jag går och grubblar över längre. 

    Under lång tid hade jag svårt att släppa henne in på livet dock. Vi höll kontakten, men pratade mest om triviala saker som väder och vind när vi träffades. Det har tagit lång tid att bygga upp någon slags närhet igen, där jag kan berätta om känsliga saker i mitt liv.

    Om min partner hade sårat mig så hade jag nog behövt en timeout. Kanske inte göra slut, men jag hade nog haft svårt att ha sex - det är ju en ganska utelämnande och intim situation to say the least. Jag behöver helt enkelt lite tid att smälta och komma över det hela på egen hand.


    Det är lite där det har landat tyvärr. Jag klarar inte av närhet eller sex, eftersom jag inte känner mig trygg riktigt. Jag litar inte på honom och då funkar inte det, inte heller känner jag att jag kan dela med mig av mig själv och mitt liv, mitt jobb tex. 


    Då en av alla svek han gjort är att föra saker vidare, han lovat att inte berätta och ändå berättat för den personen bara någon timme senare. Så känner jag mig låst. Jag har ingen anledning till att lita på honom, vilket gör allt jobbigt. 


    Men han har även sagt saker som verkligen sårat. Vilket verkligen har satt djupa spår inom mig. 

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Vroom) skrev 2017-05-09 00:00:32 följande:

    Efter ett tag får man lite distans till vad som hänt och då ksn man sätts saken i proportionerns bättre.

    Har någon varit avsiktligt elak så kan jag känna att mina känslor är befogade. Har jag blivit sårad för att jag tagit det som någon sagt på fel sätt så kanske jag måste jobba med mig själv i stället för att vänta på upprättelse. Det spelsr roll för hur jag ska hantera det.


    Hans avsikt har nog aldrig varit att såra, men hans avsikt har varit att provocera någon gång. Han har även gjort saker för att han har varit "för lat" för att göra det rätta. 


    Jag förstår såklart att jag lär jobba på mig själv med, men jag vet inte riktigt vad jag ska belasta mig själv för och vad jag ska belasta honom för. Hur jag ska kunna komma vidare ur det hela? 


    Om jag någonsin kan känna tillit till honom igen. Den där misstron gnager mig ända in i benmärgen, och känslan av att inte vara tillräcklig, inte duga. 


    lite salt Q skrev 2017-05-08 23:44:18 följande:

    Jag blev rejält sårad av min mamma. Det västa är att de saker hon sa menade hon verkligen och förstod inte varför hon skulle be om ursäkt för. Hon var ju bara "ärlig". Jag fick alltså aldrig någon förlåtelse,  

    Under lång tid försökte jag ta mig över det. Ja, jag ältar det inte längre idag, men det finns kvar som en tagg om jag tänker på det, så det är inte så att det är helt borta. Men det är inget som jag går och grubblar över längre. 

    Under lång tid hade jag svårt att släppa henne in på livet dock. Vi höll kontakten, men pratade mest om triviala saker som väder och vind när vi träffades. Det har tagit lång tid att bygga upp någon slags närhet igen, där jag kan berätta om känsliga saker i mitt liv.

    Om min partner hade sårat mig så hade jag nog behövt en timeout. Kanske inte göra slut, men jag hade nog haft svårt att ha sex - det är ju en ganska utelämnande och intim situation to say the least. Jag behöver helt enkelt lite tid att smälta och komma över det hela på egen hand.


    Det är lite där det har landat tyvärr. Jag klarar inte av närhet eller sex, eftersom jag inte känner mig trygg riktigt. Jag litar inte på honom och då funkar inte det, inte heller känner jag att jag kan dela med mig av mig själv och mitt liv, mitt jobb tex. 


    Då en av alla svek han gjort är att föra saker vidare, han lovat att inte berätta och ändå berättat för den personen bara någon timme senare. Så känner jag mig låst. Jag har ingen anledning till att lita på honom, vilket gör allt jobbigt. 


    Men han har även sagt saker som verkligen sårat. Vilket verkligen har satt djupa spår inom mig. 

Svar på tråden Kan man någonsin förlåta efter att ha blivit sårad rejält?