Vad tycker ni? Bipolär pojkvän..
Detta blir långt men ska försöka korta ner det.
Jag är 29årig tjej och är tillsammans med en kille på 21 år sen 2,5 år tillbaka. Han är bipolär. Detta är hans första förhållande
Han går varken i terapi eller tar medicin mot sin diagnos.
Problemet är nu att han påstår att ALLA problem som hänt i vårt förhållande är MITT fel då jag är FEL person för honom. Då frågade jag honom "så alla dina sidor hade då inte syns om du varit med rätt person?"
Tänker berätta lite kort om vårt förhållande så får ni helt enkelt säga vem som har rätt.
Hela vårt förhållande har varit väldigt stormigt då vi egentligen aldrig kunnat kommunicera ordentligt.
Jag hade ett 9 årigt förhållande innan (mitt första förhållande)där jag lärde mig att man alltid pratar ut när ett bråk eller konflikt inträffat samt man försöker att inte lägga sig osams på natten. Man är ärlig och berättar om någonting känns fel så man på så sätt kan reda ut problem innan dom blir alldeles för stora.
1.Han är i sin tur livrädd för bråk och är konflikträdd redan sen innan som gör att vi aldrig egentligen reder ut bråk.
2. Han skiftar i humör oerhört snabbt, kan bli arg på en sekund för att sen bli "normal" några minuter efter. Minsta lilla sak som att katten hoppar upp på en hylla till att han märker att han måste diska en tallrik kan få honom väldigt irriterad. Det har varit oerhört jobbigt när man många gånger haft en bra stund eller bra dag så har de förstört för han skiftar så oerhört fort. De kan va säkert 10 skiftningar om dagen allt från att hitta rätt byxor till att en film man kollar på "hackar"
3. Han hatar ansvar. All tvätt, boka tvättid , dammsuga , plocka upp skräp/ godis/chips påsar får jag jämt göra. Alla hans cigg fimpar på balkongen som ligger på golvet. Han smutstvätt som ligger utspridd på badrumsgolvet. Hans rakhyvlar och kvitton som ligger slängda överallt. Allt fixar jag. Han har på senaste året blivit duktig handla mat själv samt stå för middagen! Riktigt tacksam för det!
4. Vi har en hund och en katt. Hunden är min sen innan och jag tar ansvar för honom. Katten är bådas och vi skaffade denna när han va kattunge, men eftersom jag redan sen början tar han om hela lägenheten sa vi att HAN skulle ha ansvaret för katten men ändå får man påminna honom varje dag rensa lådan. Slutade med katten kissat inne ca 30 gånger... jag vet vad ni tänker. Sängen och soffan har han kissat på och jag sa då till min pojkvän "eftersom du har ansvaret får du boka tvättid" nu idag tvättar han och de tog 2 veckor innan han tog ansvar och bokade tvättid.
OBS! Jag har själv många ggr tagit tag i tvätten som katten har gjort, men vissa gånger så vill jag han lär sig ta ansvar själv oavsett hur lång tid de tar.
5. Han är väldigt impulsiv och kläcker ur sig väldigt elaka saker under våra bråk. Han kan säga personliga känsliga saker jag nämt i förtroende för honom som rör min uppväxt. Han ser sen hur ledsen jag blir och ber om ursäkt men sen under nästa bråk så kläcker han ur sig något igen.
6. Det går aldrig att kommunicera med honom när ett bråk skett. Han går undan och surar. Första 1,5 åren hade han såkallade "silent treatment" där han vägrade prata och jag försökte på alla sätt få honom förstå att vi kan ändå prata mjukt med varandra och på något sätt lösa detta. Man kan inte gå flera dagar utan att prata ut om ett bråk i en hel tysthet.
7.Min födelsedag nu senast förstördes för vi skulle köpa en säng på blocket och jag sa gärna ville ha en 140 cm säng jag hitta som va fin (för mina egna pengar) då katten kissat i vår förra säng. Han blev riktigt arg när jag sa jag mailat personen på blocket. Han sa vi inte ska ha en sån liten säng. Detta skapade ett stort bråk där han kläckte ur sig elaka saker och vi löste aldrig bråket dagen efter. Jag sa till honom att om 4 dagar fyller jag år så jag hoppas vi löser det och du kommer vilja prata ut.
När tror du han kommer fram och vill prata?
Jo 22 på kvällen innan min födelsedag...
8. Han har svårt känna medkänsla: han vägrade följa med mig när jag beställt taxi då jag hade så ont av de som sen visade sig vara urinvägsinfektion . Han sa "Gud va pinssmt åka taxi kan du inte åka själv?"
Dagen innan jag skulle göra ryggmärgsprov och jag va väldigt nervös så googlade han på hur man kunde ta livet av en hund på skonsammaste sättet. Nej han har aldrig gillat min hund och han påstod de "bara" va tankar.
Jag gjorde en näsoperation för ett tag sen och då sa han (vi bodde inte ihop då) "suck måste du klaga på din näsa att du inte kan andas med den hela tiden? Jobbigt lyssna på" jag har ingen familj så jag låg hemma helt mörbultad efter en näsoperation som gav mig sån enorm huvudvärk och jag va så täppt så jag kunde inte sova längre än en halvtimme sittandes innan tungan fallit bak i gommen och man vaknar upp med andnöd, jag va väldigt orolig och trodde han skulle bry sig lite.
I höstas va jag förkyld och hostade sönder lungorna , jag kräktes så mycket för jag hostade sjukt mycket och inte ens hostdämpande hjälpte. Han vet jag är rädd för att spy, men så kom den dagen jag ropar från badrummet "Gud nej jag kommer spy" för jag hostade mig röd i ansiktet, han går bara förbi badrummet.. vi har ändå en liten etta..
När jag skulle avliva min hund förra månaden och va totalt sönderknäckt och vaknar den morgonen jag skulle låta min hund somna in, så säger jag när jag vaknar att "jag har haft såna mardrömmar inatt de känns inte bra avliva honom idag jag klarar de inte" då säger han:
"- suck.. så du ska inte avliva honom idag då? Jag som va helt inställd på det"
Det finns massor av olika situationer som hänt. Jag har verkligen försökt va så bra flickvän alla åren. Jag har både varit en städtant hemma, en relationsexepert som fått reda ut bråken, jag vill bara ha ett bra förhållande man ställer upp och pratat ut med varandra och nu påstår han att alla hans "fel" är för han är med en fel flickvän. Så om han varit med någon annan så skulle hans sidor aldrig funnits.. är det så?
