Få valpen att ty sig mer till sambon?

Jag behöver lite råd. Jag och min sambo har en valp på 17 veckor, en liten dvärgtax. Hon är sambons hund, och vi köpte henne för hans skull - han ville hemskt gärna ha en medan jag inte var speciellt intresserad. När vi fick hem henne föll jag förstås som en fura, och känner mig superengagerad i henne nu. Sambon hade tänkt vara hemma med henne till en början eller ha henne på kontoret, men omständigheter med hans jobb innebar att han har varit tvungen att resa mycket nu i början, så jag har varit hemma med henne istället. Jag och valpen har under den här tiden kommit väldigt nära varandra, jag antar att hon känner sig trygg med mig därför att hon är van vid att jag alltid är där.

Nu till problemet då... Min sambo är jätteledsen därför att han känner att jag har blivit "hennes människa", som han uttrycker det. Det var viktigt för honom från början att hon skulle vara hans hund och att han skulle vara hennes trygghet. Han ger henne sin odelade uppmärksamhet när han är här, men som sagt så kommer och går han under dagarna. Det är också han som tar alla morgnar med henne, och när han är här så tränar han, leker, matar, myser osv. Hon blir jätteglad när han kommer hem och hon verkar inte alls otrygg med honom, men hon är mer respons inför mig. När vi båda varit hemma och jag suttit på kontoret med stängd dörr och jobbat, så gnäller hon och skrapar på dörren till kontoret fast sambon sitter där ute med henne.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det här. Jag vill självklart att min sambo ska få den relation till valpen han så otroligt gärna vill ha, men jag vet inte hur jag ska vara för att hjälpa till. Jag kan ju inte ignorera valpen eller aktivt försöka få henne mindre trygg med mig så att hon ska ty sig till honom, jag vill ju att hon ska må bra! Nu är han hemma i två veckor, och har tid att vara ensam med henne. Men han verkar tro att det är "kört", att hon redan bestämt sig för att jag är hennes människa och att hon aldrig kommer vara lika nära honom som hon är mig.

Så till frågorna då... Visst kan det inte vara "kört" för deras relation så här tidigt i hennes liv? Hon är ju bara 17 veckor..? Kan en hund ha två "människor", två ledare? Två personer som de är lika fästa vid och ser som sin "alfa"? Om inte, går det att vända det här, få henne att ty sig mer till honom än till mig? Även om det tar emot så vet jag att min sambo behöver hennes kärlek mer än vad jag gör... Vad kan vi göra för att stärka deras relation? Finns det någonting jag bör göra mindre av, eller inte alls..?