Varför är jag så osäker?!?

Hejsan!

Jag är en pappa (blivande) som väntar väntar barn som kommer i juli. Finns det någon annan där ute som känner sig utanför mamma-barn bandet. Hur mycket jag än kommer kompensera att jag inte har det direkta biologiska bandet kommer jag vara i andra hand. Jag vill vara delad första plats. Vad säger alla mammor där ute, visst är det väl bra med en pappa som vill vara närvarande?! Hur ska jag göra för att få vara nära mitt barn. Det känns som om mamman, i det här fallet, inte tycker att jag är så viktig. Hur bevisar jag att jag behövs?

Om du ser dej som fullvärdig förälder och tar ansvar utan tjat så räcker det långt.
Om mamman ammar så kanske du kan ta alla blöjbyten och en hel del barnvagnspromenader?
Om ni flaskmatar så kanske du kan ta varannan matning?

Försök att ta barnet om man ska dela upp sysslor tex en tvättar och en badar barnet. Särskilt om mamman ammar eller du arbetar och är borta från hemmet fler timmar.

När du kommer hem från jobb, träning eller annat - tag barnet! Ge mamman fria händer ett par minuter eller timmar.

Kräv att få ta ut dina egna 245 dagar. Även om ni väljer att vara hemma olika länge, kanske är hemma i olika grad (heltid/deltid) osv. Men se till att du tar dina dagar!
Om mamman vill vara hemma längre, så se till att stötta så att hon inte behöver ta ut så mkt FP före barnet fyller 1 år, så räcker hennes dagar väldigt länge.

Var intresserad
Läs om barns utveckling
Leta efter tecken hos barnet tex att det behöver bajsa, äta, lyssnar osv.
Mys, gosa, lek, tänk på säkerheten för barnet - många trådar här handlar om att pappan är vårdslös och låter barnen falla, leka i trafiken eller liknande, tar du ansvar så får man också ansvar.

Varför är jag så osäker?!?

INNEHÅLL