Bortgången vän

Jag beklagar verkligen! Jag miste min bästa vän i en olycka för nästan 10 år sedan men jag kommer fortfarande på mig själv med att tänka att jag skall berätta eller diskutera något med henne. Det går i vågor och det sker mindre ofta nu men jag saknar henne. Det var så mycket som bara hon visste och hon förstod direkt. Hon var ensamstående och hade byggt ett fantastiskt hus och vi brukade skämta att om allt gick åt skogen så kunde vi pensionera oss där. Men så blev det inte.

Tiden går och man får nya vanor. Man får andra vänner som har andra kvaliteter, andra upplevelser, och det hjälper. Jag fick barn något år innan hon dog och var väldigt upptagen med småbarn och det hjälpte också att hålla tankarna borta. Jag bestämde mig även för att läsa en kurs och det tvingade mig att fokusera på studierna och på nuet. Dagarna blir lättare och går fortare. Hoppas att det blir så även för dig.