Är bipolära oftast otrogna?

Jag var också kär i en bipolär. Han hade sambo och levde dubbelliv med mig. Blev riktigt förkrossad, dessutom fick jag reda på att han varit otrogen mot henne kontinuerligt under hela deras relation med olika kvinnor och män. Kommer aldrig utsätta mig för det igen.

En gång var jag kär i en kille med blåa ögon. Han var otrogen flera gånger. Kommer aldrig att utsätta mig för det igen.

Nej, alla bipolära är inte sexuellt utåtriktade. Hur en bipolär blir under en mani/hypomani är idividuellt. En del vänder sin åtrå in i sitt förhållande och öser "kärlek" över sin partner medan andra tar för sig på köttmarknaden. Jag har ingen statistik på vad som är vanligare, men utifrån nätforum (t.ex. Bipolarna) så är utåtriktad mycket vanligare.

Min exfru (och mor till mina barn) avverkade sju pojkvänner under en månad i hennes senaste mani. Manin före den så skulle hon döda sin sambo och hon övertalade en mäklare att jag skulle köpa ett hus till henne.

Det går oftast att förhindra genom rätt medicinering, men när den bipoläre tycker att det går bra så brukar de sluta ta medicin och vips så är manin från helvetet där. Om man som anhörig frågar om den tar medicinen så är svaret alltid ja. När min son frågade sin mamma i en påbörjad mani fick han svaret "Jag är inte sjuk. Jag var inte sjuk förra gången heller och dessutom tar jag min medicin".

När de är inne i en mani så är de i ett euforiskt tillstånd och är de sugna på något eller någon så ska de bara ha det. Min exfru har beskrivit det som att ha en demon i sig. Vi i omgivningen ses bara som hinder som ska undanröjas och eventuella löften om trohet är också bara ett hinder som man kan ignorera i sin framfart.

Jag är väldigt översexuell under manin, och kan i stort sett ligga med vilken karl som helst bara han attraherar mig det minsta. Jag vet ändå nånstans konsekvenserna det kan ha (hur sjuk jag än blir), men jag struntar i dem. Vad som händer här och nu är viktigt, vad som händer imorgon är oviktigt.

Jag har kraschat flera relationer på det sättet, men sedan jag började medicinera och söka hjälp på psyk (När jag känner att det börjar, väntar jag blir det för sent) så har jag inte vänstrat. Nu kraschar mina relationer ändå, fast det beror inte på vänstrande eller min sjukdom utan att jag i mig själv, även som fullt frisk, är rätt jobbig att ha att göra med.

Oj råkade hoppa in här, tänkte fråga en annan sak till er andra bipolära, tycker ni att ni har svårt för medkänsla när er partner mått dåligt?

Är själv med en bipolär person..

Har faktiskt undrat detsamma? Har i och för sig många personer i min närhet som har empatistörningar och inte kan koncentrera sig när anra mår dåligt.

Men har haft 2 bipolära i mitt liv och upplevt detta med bristande medkänsla. De tar mycket och ger inte mycket tillbaks. Förutom fysiskt där jag fått mer än med någon annan!

Bipolära personer kan få livet att funka ganska ok med jobb och ekonomi (tänker på bipolär typ 2), i nära relationer är det väldigt ofta besvärligt. Främst därför att den bipoläre hela tiden växlar mellan att idealisera och nedvärdera sin partner. För mig var det så att min partner ville vara väldigt tajt och nära mig när hon var "låg". Under hypomanierna tyckte hon plötsligen att jag var krävande, kontrollerande och att jag inte hade att göra varken med vad hon gjorde eller hur hon mådde. Under hypomanierna var det väldigt mycket fokus på dans, akohol och fest. Till slut kom förstås otroheten också. Hon ångrade sig bittert och förklarade för mig att hon inte älskade mig just när hon var otrogen, men att hon gör det normalt sett.
Ingen normal människa klarar av ett sånt förhållande. Hjärnan är inte skapt för att hantera en situation där man är ömsom älskad, ömsom hatad.

En ny hemsida för oss samt anhöriga med en bipolär sjukdom finns tillgänglig! 

Gratis medlemskap.

Bli medlem idag!
http://www.lunacy.se