fler än jag som har ett barn och inte kan få fler?

82 klick och ingen har svarat =((

Är inte i samma situation, men ville bara säga att jag lider med dig, det måste kännas fruktansvärt!
Kram Marie

Har själv inte varit med om det, men min syster födde sitt första barn med akutsnitt i v.32 och hon klarade sig. Nästa bebbe dog i v.28 i magen och det berodde nog på att moderkakan slutar producera näring. Till saken hör att hon får väldigt högt blodtryck när hon blir gravid. Läkarna har varnat henne för fler graviditeter, både hennes och barnets liv kan vara i fara. Nu har hon iaf tagit steget till att sterilisera sig och det tycker jag är starkt gjort!

Kan inte adoption vara ett alternativ om ni är sugna på fler barn? Själv vet jag inte om vi kommer att få fler än ett barn, har mycket svårt att bli gravid.

Hej
Jag är i en liknande sits som du. Jag har 3 fina barn, men min mellan är född med GOLDENHAR syndrom. Efter minsta fick jag cancer och törs inte få fler, fast jag skulle vilja ha fler.
Kramar

till anonym syrran: ja det var jätte modigt utav henne!!

Jag är väl i liknande sits... har två flickor en på jorden och en i sommarlandet. Lovis hade Leigh's syndrom, vilket är ärftligt till 25%, är lite som att spela på rysk roulette vid en ny graviditet. Eftersom vi ännu inte fått alla provsvar som kan se på vilket sätt hon var drabbad och om en fosterdiagnostik är möjligt. Skall dock tillägga att jag är absolut inte rädd för ett handikappat eller annorlunda barn dom är gudagåvor, det jag är rädd för är att sätta ett barn till världen som kommer att lida och då menar jag fysiskt, det klarar jag inte en gång till... Så om Deliah blir ensambarn eller inte har mycket att göra med vilka provsvar vi får. Men som sagt det finns inga garantier för nånting och heller inget som säger att det inte kommer att gå bra. En svår balans att vägas mellan.

Såg precis att jag tänkte precis som "anonym". Kan inte adoption vara en möjlighet för er?

till vinda: jag tänker inte på mig själv då jag skriver att jag vill inte ta risken och få tex ett handikappat barn. jag tänker på barnet. om jag kan bestämma ett barns öde, och vet att det kan bli handikkapat pga. att det antagligen kommer komma ut 4 mån för tidigt så är det ett jätte jobbigt beslut. men jag skulle aldrig förlota mig själv om jag sen fick barn som blev sjukt.

jo adoption. för tillfället har jag inte allt det som krävs för att adoptera. och jag kan tyvärr inte komma ifrån den här drömmen som jag alltid haft. få ett fullgånget barn, och få upp det på bröstet direkt efter förlossningen. att se min son tillsammans med ett syskon. se deras likheter, få känna hur det är att få ett barn som man inte behöver tillbringa 4 månader med på sjukhus med operationer, smärtsamma prover dagligen, blodförgiftningar, pullsfall osv osv osv... det är jätte jobbigt att vara 21 och veta att det här aldrig kan hända mig. och min stora dröm vore att få en dotter, då jag förlorade mitt första barn som var en flicka.

Jag har en son som är född i v. 30 utan någon förklaring till varför.
Nu är han sex år och jag är också sugen på fler.
Tänkte bara på att du fick ju dina barn så VÄLDIGT tätt!! Kroppen hinner ju inte läka och vila upp sig emellan. Det behöver ju inte alls sluta likadant nästa gång. Känns som att risken borde minska om du hinner ta det lugnt emellan (helt ovetenskapligt, alltså, bara min känsla...).
Jag har också tänkt tidigare att det är inte värt risken, det där vill jag inte gå igenom igen.
Men jag har känt mig lugnare med tiden. Ta det lugnt, du är ju ung! Njut av det barn du har, ni har ju mycket närhet att ta igen efter all sjukhustid osv. Kram!

Hej, jag är i ungefär samma situation.
Vi har Oskar hos oss, född i v.25+2. Förmodligen lider han av ngn slags skelett dysplasi, man vet inte säkert. Pga att han var så tillväxt hämmad blev det akut snitt. Oddsen att det skulle bli samma sak nästa gång är väl typ 25 %.
Till saken hör att vi har fått avbryta tre graviditeter tidigare pga stark tillväxt hämning.
Jag vill gärna ha fler barn, men min man vill inte.
Detta gör ondare och ondare, helst nu när Oskar börjar bli äldre (fyller tre till hösten).
Jag vill inte höra fler som tänker på syskon...
Kram

Jag har en dotter på 1 år men också 3 missfall bakom mig. Är nu gravid igen och hoppas verkligen att allt ska gå bra men har nu börjat fått blödningar. jag vet att de inte behöver betyda något men iallafall....
Jag är iallefall jätteglad att jag har 1 barn. tänk bara på allt man går igenom å så får man inte ens behålla ett... usch

Är väl inte riktigt i samma situation,
Har en dotter som ska fylla 12 år.
Två missfall, ett utomkved och en liten ängel.
Försökte bli med barn efter min dotter och mellan -94 och -99
blev jag gravid 1 gång slutade i missfall.

Sedan träffade jag min nuvarande fästman,
vi har bara varit tillsammans i lite mer än 2 år men under den tiden har det varit
missfall kombinerat med utomkved.
Sedan i dec-05 dog våran son 2 dagar från BF.

Vi kommer att försöka igen och hålla tummarna.......

Önskar dig all lycka till
Kram

Vet du varför båda dina barn kom så tidigt? Jag fick min tjej i v. 25+1 på grund av en infektion.
Det finns ju något som heter "cerklage" (eler nåt) som man kan sätta runt livmodertapen för att förhindra för tidig förlossning.

Jag har en bekant från min hemstad... bägge hennes söner föddes i v.25. Den första överlevde, men inte den andra. De har valt att inte försöka igen eftersom läkarna sa att om hon blev gravid igen skulle det troligen få samma förlopp.

Jag förstår att det känns tugnt att inte kunna få fler. Jag vill själv ha många barn, men vet inte hur framtiden kommer te sig.

Jag är inte i samma sits som dig, medicinskt sett, men jag vill inte ha fler barn är ett. Jag vågar helt enkelt inte, när jag tänker på alla risker som faktiskt finns!

det betyder jätte mycke för mig att höra att det finns fler där ute som känner som jag! jag trodde att jag va ensam om detta, eller har aldrig träffat någon med liknande problem. tack så jätte mycke för era svar! jag hoppas vi alla får en bra framtid! kram på er!

En till som har en syster som är drabbad. I 3e månaden fick hon veta att hon hade en borderline-tumör på ena äggstocken. Opererades runt vecka 13 och fick ta bort hela. Efter att dottern var född fick hon ännu en cysta, elakartad och fick ta bort andra äggstocken + livmodern. Så hon fick sin dotter när hon var 20 och var steril när hon var 22.

Hon funderar på att adoptera, men längre fram (hon är 24 idag). Hon vill att dottern ska förstå innebörden av "adoption" först.

Kramar på er!

KRAMAR OM DIG..
Men skönt måste ju ändå vara att kunna fått barn, än vara helt utan..

Så skulle jag se det alla fall

annars adoptera.. lycka till hur du än gör..

kram anna me ängeln nathalie

Vill gärna tipsa om det slutna forumet "Vi som längtar efter syskon till våra små änglar".

Där finns flera som vill, har svårt att få eller ej kan få barn igen efter att ha mist barn förut. Det är skönt att få och ge stöd till varandra i syskonlängtan...

hem.passagen.se/anglaforum/2hem.htm

Varm kram/Elisabeth med *Vendela* och Vilda